Tio insiderjobb som regeringar skyllde på fienden

3
13156
uss maine

I en falskflaggoperation, utför regeringen eller andra grupper en handling och får det att se ut som om den utfördes av någon annan än de faktiska förövarna. De som luras använder denna taktik för att smutskasta en annan grupp och starta krig, stifta hårda lagar, störta politiska motståndare, skapa allianser, eller få andra fördelar. Som vi kommer att se senare, är de som utför dessa handlingar alltför villiga att offra liv eller underblåsa rädsla och våld för att förstärka sina trick. Några av dessa händelser är bevisligen falskflaggattacker, medan andra misstänks vara så.

10. Sänkningen av USS Maine

USS Maine

1898 var Kuba involverat i sitt frihetskrig mot Spanien, och USA skickade sitt flottskepp USS Maine ner till Havanna för att skydda påstådda amerikanska intressen. Tre veckor efter ankomst, exploderade Maine vilket dödade 260 män. Även om bevis saknades, övertygade sensationella rubriker amerikaner att Spanien var ansvariga och folket krävde krig med sitt stridsrop ”Minns Maine, åt helvete med Spanien.” (”Remember the Maine, to Hell with Spain”)

Sålunda började det kortlivade Spansk-Amerikanska kriget. På lite mer än tre månader var kriget över. USA vann och övertog många spanska kolonier, inklusive Kuba, Puerto Rico och Filippinerna. På det stora hela taget, löste sig det hela rätt bra för amerikanerna, och utrikesministern John Hay kallade det till och med ”ett förträffligt litet krig”.

Nåja, alla håller inte med om att händelserna utspelade sig så rättframt eller förträffligt som det verkade. Vissa menar att USA i själva verket var ansvarigt för att förstöra USS Maine som en ursäkt att starta krig, fjärma Spanien från Kuba, och ta kontroll över Spanska innehav. Amerikanska myndigheter har aldrig erkänt detta, men Kuba är övertygade om att sänkningen var en falsk-flagg-händelse. Ett USS Maine-monument på Kuba beskriver till och med skeppets sjömän som ”offer för imperialismens girighet i sin iver att ta kontroll över Kuba.” Självklart skulle monumentet kunna ses som ett exempel på Kalla kriget-propaganda, så vi kan inte ta Kuba på orden, och inga undersökningar gjorda av fallet Maine har kunnat presentera klara bevis.

Medan detta hade kunnat vara slutet på historien, så dök misstankar om USA:s inblandning upp igen på 1990-talet när dokument om Operation Northwood och Operation Mongoose offentliggjordes (båda var falsk-flagg-operationer planerade av USA:s regering). I synnerhet nämndes i dokumenten rörande Operation Mongoose att man skulle utföra en ”Åminnelse till Maine-incidenten” mot Castros regim genom att spränga ett amerikanskt skepp i Guantanamo Bay och skylla detta på kubanerna. Så, när dokumenten refererade till ”Maine-incidenten,” kvarstår frågan: Talade regeringsföreträdarna om att återskapa en händelse som hade naturliga orsaker, eller refererade de till en tidigare, framgångsrik bedrägeri-operation?

9. Operation Himmler

Operation Himmler

1939 nafsade Hitler efter krig och hade systematiskt utsatt det tyska folket för anti-polsk propaganda. Fortfarande behövde han en stor händelse för att stärka tyskarnas aversion mot Polen, och skapa en ursäkt att attackera. Då startade han Operation Himmler, som hade som mål att få polackerna att verka som de aggressiva gentemot Tyskland.

Planen utfördes vid mörkrets inbrott den 31 augusti och anses vara den första händelsen i Andra världskriget. Den involverade att klä ut SS och SD (nazistisk paramilitär och underrättelsetjänst) män i polska arméuniformer och låta dem storma tyska gränsstäder. De förklädda SS-trupperna gick in i städerna samtidigt som de sköt, vandaliserade byggnader och ställde till oreda i allmänhet bland sitt eget folk. I staden Gleiwitz kapade de en radiostation och skrek upprepat på polska, ”Polska folket, tiden har kommit för krig mellan Polen och Tyskland!”

För att göra saker och ting mer övertygande, sköt nazisterna koncentrationslägerfångar och polska sympatisörer (som de kallade ”burkvaror” genom hela operationen), iklädda polska uniformer och lämnade dem kvar på platsen. Pressen fotograferade dem och visade världen att polackerna var de som invaderade.

När manegen var krattad för krig, attackerade Tyskland Polen nästföljande dag, och Andra världskriget hade officiellt startat. Operation Himmler bevisades vara en falsk-flagg-manöver under rättegångarna i Nürnberg.

8. Operation Ajax

Operation Ajax

Operation Ajax var en plan från 1953 som kläcktes av brittisk och amerikansk underrättelsetjänst för att störta den demokratiskt valde iranske ledaren Mohammed Mossadegh och återinrätta den USA-vänlige Shahen vid makten. Storbritannien som var oroliga över Irans planer att förstatliga sin oljeindustri, kom på idén och övertygade senare USA att delta i den gemensamma operationen.

Även om vi tidigare har diskuterat hur det brittiska SIS och det amerikanska CIA använde olika former av mutor för att styra Iranska politiker åt ett för dem gynnsamt håll, så nämnde vi inte de vanligt förekommande, ofta våldsamma falsk-flagg-incidenter som utfördes för att underminera Mossadegh och de som stötte honom. Som ett exempel kan nämnas att Iranier som arbetade för CIA låtsades vara kommunistiska Mossadegh-supporters. De iscensatte en bombning av en religiös ledares hem för att reta upp det muslimska samhället och bussa dem på Mossadeghs regering. De hotade också andra religiösa ledare med brutala straff om de inte stödde Mossadeghs regering. Vidare skapade CIA upplopp, tände eld på byggnader och hjälpte demonstranter – hela tiden under förespegling av att vara iranska medborgare. Våldet som skapades av USA och Storbritannien dödade 300-800 människor.

Operation Ajax lyckades i slutänden. Shahen återinsattes vid makten, och Storbritannien återfick kontrollen över Anglo-Iranian Oil Company (numer känt som British Petroleum eller BP). Detaljer om operationen, inklusive falsk-flagg-operationerna finns redovisade i dokument som offentliggjorts under Freedom of Information Act.

7. Sovjetunionen bombade Ryssland

Stalin

Efter att ha sett vilken framgång Operation Himmler haft, använde Sovjet Hitlers taktik och iscensatte sin egen casus belli för att gå i krig med ett grannland. På liknande sätt som tyskarna attackerade sig själv och skyllde på Polen besköt Sovjeterna den ryska staden Mainila den 26 november 1939 och påstod att Finland var förövaren.

Finland frånsade sig allt ansvar och hävdade att deras artilleri var utom räckhåll för Mainila. De ville se en neutral undersökning för att lösa frågan. Men sovjeterna hade inget intresse av förhandlingar och bröt den Sovjet-finländska icke-aggressionspakten. Fyra dagar senare invaderade de Finland och det dödliga Vinterkriget började.

Före kriget hade Stalin försökt få tillstånd ett avtal med finländarna där SSSR skulle annektera delar av deras land för att skydda den närliggande sovjetiska staden Leningrad. SSSR var oroliga för en tysk attack genom Finland och ville ha ett offensivt fäste i regionen. Uppenbarligen ansåg sovjeterna att de, efter att Finland sa nej till avtalet, bara skulle ta det de ville ha.

Beskjutningen av Mainila dödade fyra ryska soldater och skadade nio andra. Nåväl, jämfört med Stalins Stora rening (i vilket han dödade upp till en miljon av sitt eget folk), kommer det inte som någon överraskning att ledaren var villig att offra några oskyldiga för sakens skull. Beskjutningen ledde vidare till många fler döda, då det var runt 125 000 sovjetiska offer och 25 000 finska förluster i Vinterkriget.

Idag rådet det ingen större fråga om att SSSR räddade sig själv och anklagade finnarna. Fakta har dokumenterats av många historiker och Nikita Chrustchev erkände att Vinterkriget var en sovjetisk aggression.

6. Reichstags-branden

Reichstags-branden

Natten till den 27 februari 1933 brände en mordbrännare ned den tyska parlamentsbyggnaden (Reichstag) . Holländaren Marinus van der Lubbe sa att han var ansvarig för anläggandet av branden, och hävdade att han var en kommunist som ville hämnas på kapitalismen.

Bland de första på brottsplatsen var Hermann Göring (ja, den Göring), som var den preussiska inrikesministern vid tidpunkten. Han offentliggjorde omedelbart regeringens planer att kväva ett kommunistiskt uppror, och han hade passande nog en lista över kommunister som skulle arresteras. Hans snabba respons och iver att beskylla hela kommunistpartiet för händelserna har fått somliga att tro att Göring planerade branden som en falsk-flagg-operation mot kommunisterna. Faktum är att han under Nürnberg-rättegångarna frågades ut om en incident när den tyske generalen Franz Halder enligt egen utsago råkade höra när Göring erkände sin roll i Reichstag-branden. Göring förnekade alla sådana anklagelser.

Även om det fortfarande råder viss debatt om vem som faktiskt låg bakom, är det ställt bortom allt tvivel att koalitionsregeringen (nazister och det tyska nationalistiska partiet) använde situationen till sin fördel. Efter branden, med det påstådda kommunistiska upproret som rättfärdigande, deklarerade regeringen undantagstillstånd vilket ”suspenderade rätten att samlas, yttrandefriheten, pressfriheten och andra konstitutionella skydd, inklusive alla begränsningar rörande polisens arbetsmetoder.” Denna nödsituationsverktyg var långt från tillfälliga, då de slutligen ledde fram till de diktatoriska rättigheter som hjälpte nazistpartiet och Hitler att komma till makten.

5. Mukden-incidenten 1931

Under 1900-talets början hade Japan särskilda rättigheter över den södra delen av Manchuriet i Kina. De utnyttjade området som ett påstått neutralt territorium och använde det för att försvara sin koloni i Korea och skydda sina investeringar i South Manchuria Railway Company.

Allt eftersom Kina blev alltmer enat under nationalistledaren Chiang Kai-shek började japanerna oroa sig över att förlora sin starka position i Manchuriet. De var också rädda för en sovjetisk invasion från norr – särskilt eftersom Japan hade tagit södra Manchuriet från ryssarna under det rysk-japanska kriget 1904-1905. Dessa fakta, kombinerat med den dåtida viljan till expansion fick några japanska ledare att tro att en invasion av Kina var ett nödvändigt steg. Men först måste de få Kina att verka som den aggressiva parten.

Deras plan, vilken numer är känd som Mukden eller Manchuriska incidenten, involverade själv-sabotaget av en japansk-ägd järnväg. 1931 iscensatte den japanska översten Seishiro Itagaki och löjtnanten Kanji Ishiwara bombandet av en sektion järnvägsspår i Mukden och skyllde sedan incidenten på kineserna. Detta användes som förevändning för att invadera den manchuriska centralorten Shenyang.

Kineserna förnekade all inblandning och beordrade Japan att dra tillbaka sina trupper från Sehnyang. Även om den japanska regeringen biföll Kinas krav, så hade den japanska armén andra planer. I stället för att dra sig tillbaka, drog de igång en fullskalig invasion av Manchuriet i vilken de tog makten och gjorde om det till en lydstat. Det manchuriska folket led fruktansvärda kval under det japanska styret, inklusive deltagandet i mänskliga experiment i den ökända Unit 731-enheten.

Även om det är allmänt erkänt att japanerna låg bakom järnvägsbombningarna råder det fortfarande oenighet om huruvida den officiella regeringen stödde händelsen eller om den bara var resultatet av några hetlevrade militärer.

4. Makedonsk polis sätter dit terrorister

Efter självständigheten från Jugoslavien 1991 har makedonierna ivrigt försökt få fördelar hos västliga allierade. De anslöt sig till Kriget mot terror, har varit en allierad till USA, och till och med sänt trupper till Irak.

2002 sköt en grupp makedonska poliser ihjäl sju illegala immigranter i ett påfallande överdrivet försök att imponera på väst, och hävdade att de var pakistanska militanter med målsättning att attackera utländska ambassader. Männen var inte terrorister. De hade blivit lurade till Makedonien av polisen under förespegling att de skulle ges fri lejd till Västeuropa. I stället blev de kallblodigt skjutna med kropparna kvarlämnade bredvid maskingevär i ett försök att få det att verka som om de skjutit mot polisen.

Folk misstänkte tidigt att eldstriden var fejkad. Exempelvis kunde ingen förklara varför samtliga sju av de tungt beväpnade påstådda terroristerna dog medan polisen var helt oskadd. Polisernas historier var också inkonsekventa och ändrades under förhören.

Slutligen erkände makedonska företrädare att immigranterna hade mördats för att imponera på det internationella samfundet. Fem polismän, en affärsman och inrikesminister Ljube Boskovski åtalades för brottet.

3. FBI skapar terroristplaner

CIA

Makedonierna är inte de enda som slugt försöker få det att verka som om de hindrar terroristattacker. USA:s FBI har iscensatt relativt många liknande händelser, fast deras planer är lite mer sofistikerade och involverar typiskt sett ingen blodspillan. De involverar dock en kombination av falskflaggstrategier och vad som verkar vara fällor.

FBI har upprepade gånger uppmuntrat och ibland betalat muslimer för att begå terroristhandlingar. Precis innan de blivande terroristerna kan utföra attacken, sveper FBI in och påstår sig rädda situationen. FBI informerar aldrig allmänheten att de låg bakom planen. De tar bara äran åt sig för att ha hållit allmänheten säker. Detta höjer effektivt en falsk flagg hos en amerikanska allmänheten och håller medborgarna rädda för terrorgrupper samtidigt som det felaktigt förstärker bilden av att FBI fångar terrorister.

I ett fall gav FBI en collegestudent i Oregon en van lastad med fejkade men realistiska sprängämnen. De körde studenten till ett välbesökt publikt event, uppmuntrade honom att detonera bomb-attrappen och sedan arresterade honom efter att han försökte utlösa detonationskoden. I liknande upplägg har FBI iscensatt och sedan förhindrat terroristplaner som gått ut på att skjuta ner flygplan, ta med sprängämnen ombord flygplan, och genomföra självmordsbombningar.

Den amerikanska justitieministern Eric Holder säger att dessa FBI-operationer inte är fällor utan är ”essentiella för att bekämpa terrorism”. Å andra sidan hävdar Human Rights Watch att FBI väljer ut folk med mentala problem, låg intelligens, eller som är svaga av andra skäl. FBI skapar terrorister av folk som inte skulle ha begått några brott utan FBI:s uppmuntran.

2. Italiensk polis fejkar bevis

G8-mötet 2001 drog runt 200 000 demonstranter som kallade mötet ett olagligt försök av mäktiga regeringar att inrätta regler för hela världen. Italiensk polis och politiker blev frustrerade över demonstranterna vilka, enligt dem, försökte blockera det legitima regeringsarbetet och skapa kaos. De var också rädda för att en sådan stor demonstration skulle vara grogrund för terrorism och annat våld.

Stämningen var spänd mellan polisen och demonstranterna, och polismännen blev allt aggressivare under händelsen. För att avsluta debaclet genomförde en grupp poliser en nattlig räd mot en sovsalsbyggnad där många av demonstranterna bodde. Men de kunde inte utföra någon räd oprovocerade, så de placerade Molotov-cocktails i sovsalen och fejkade en knivhuggning av en polis, vilket gav illusionen av att demonstranterna var våldsamma och i behov av ett lika våldsamt nedslag.

Polisen stormade byggnaden och slog demonstranterna så illa att sovsalarna beskrevs som ett ”mexikanskt slakthus”, nedstänkta av blod. Polisen arresterade 93 människor, av vilka 72 led av skador. Alla släpptes senare utan åtal.

Trots regeringens kontinuerliga försvar av polismännen, dömde domstolarna att några av Italiens högst uppsatta poliser var skyldiga att ha satt dit och attackerat demonstranterna. Det kom också fram att attacken var planerad och dold av de högst uppsatta.

1. Turkiet bombar sitt eget konsulat

Spänningarna mellan Grekland och Turkiet går tillbaka till 1450-talet, när det Ottomanska riket erövrade Konstantinopel (nuvarande Istanbul). Efter första världskriget gick båda grupperna med på ett befolkningsutbyte i vilket greker var tvungna att flytta till Grekland och turkar till Turkiet. De enda människorna som var undantagna detta mandat var greker som bodde i Turkiets Istanbul, eftersom de hade religiösa band till staden.

Detta fungerade inte särskilt bra. 1955 ville många turkar med emfas få ut alla greker ur Istanbul, och den 28 augusti tryckte en av de största dagstidningarna i Turkiet sitt hotfulla budskap: ”Om grekerna vågar röra våra bröder, så finns det gott om greker i Istanbul att hämnas på.” Artikeln var bara en del av en planerad turkisk propaganda som syftade till att övertyga folket om att grekerna var ett omedelbart hot.

Några dagar senare sprängdes bomber vid det turkiska konsulatet i Thessaloniki vilka skadade det närliggande historiska hemmet för Turkiets älskade grundare Kemal Ataturk. Turkarna var väl förberedda på att skylla attacken på sina fiender. Turkiska folkmassor svarade med våld mot greker som bodde i Istanbul (liksom många armenier som råkade hamna i vägen), och våldsamma upplopp rasade i staden i nio timmar.

De flesta folkmassor var organiserade av regeringen och blev påpassligt nog inkörda med lastbilar till staden redan före bomberna detonerade. Då upploppen i Istanbul upphörde var uppskattningsvis 38 personer döda, och över 4000 grekiska hem, affärer, skolor och kyrkogårdar var förstörda och plundrade. De följande dagarna störtdök Istanbuls grekiska befolkning från runt 100 000 till ett fåtal tusen, då de flydde sitt hemland en masse.

Senare, i rättegång, erkände den turkiska premiärministern Adnan Menderes att konsulatbombningarna faktiskt var en falsk-flagg-operation utförd av regeringsstyrda turkiska agenter. Han bad om ursäkt för händelsen och erbjöd den grekiska regeringen monetär kompensation för skadad och försvunnen egendom.

 

Originaltext på engelska