Det är en kvav eftermiddag i den politiska ödemarken, där dammet från globalismens framfart fortfarande hänger tungt i luften. Jag sitter vid mitt skrivbord, omgiven av högar av anteckningar, och försöker navigera genom den labyrint av lögner och halvsanningar som utgör vår moderna politiska diskurs. Det är en värld där både höger och vänster har förlorat sin väg, där all retorik om att avslöja globalismens fasor bara är en rökridå för egna maktambitioner.
Låt oss börja med högern, vars populistiska rörelser har vuxit fram som svampar ur jorden, närda av missnöje och rädsla. De talar med stora ord om nationell suveränitet och folkets vilja, men bakom deras nationalistiska fasad döljer sig en annan agenda. Det är en agenda som syftar till att centralisera makten i händerna på en teknokratisk elit, en ny aristokrati som använder ett populistiskt språk för att förslava snarare än befria. De lovar att skydda oss från globalismens klor, men i själva verket bygger de en ny bur, en där vi alla är fångar i deras spel om makt. Deras maktperspektiv har blivit en samling klichéer, en ytlig analys som saknar djup och transparens, och som riskerar att leda oss in i en ny form av diktatur.
Och så har vi vänstern, den en gång revolutionära rörelsen som nu har förlorat sin kompass. Den har blivit tandlös, oförmögen att genomföra en genuin maktanalys. Istället har den förvandlats till en rörelse som censurerar alla avvikande åsikter och försvarar udda minoriteters rättigheter på bekostnad av sunt förnuft. Vänstern har blivit perverterad, en skugga av sitt forna jag, där den en gång kraftfulla kritiken av ekonomisk exploatering har ersatts av en fragmenterad identitetspolitik.
I denna politiska teater, där både höger och vänster spelar sina roller med bravur, är det lätt att känna sig desillusionerad. Men det är just i denna desillusion som vi kan finna en gnista av klarhet. För att navigera i denna komplexa värld måste vi se bortom de falska profeterna och deras tomma löften. Vi måste återuppliva den kritiska maktanalysen och fokusera på de verkliga problemen: hur globala ekonomiska strukturer manipulerar och exploaterar, hur makt koncentreras och missbrukas.
Det är dags för en ny rörelse, en som kan återupprätta en sann maktanalys utan självcensur. En rörelse som inte låter sig fångas av de traditionella politiska etiketterna, utan som främjar decentralisering och lokal autonomi. Vi behöver en organisation som stöder lokala initiativ och självbestämmande, som bygger broar mellan olika grupper och erkänner de gemensamma målen i kampen mot globalismens negativa effekter.
Men låt oss inte lura oss själva: detta är ingen lätt uppgift. Det kräver mod och beslutsamhet att stå emot de krafter som vill dra oss tillbaka in i deras spel. Det kräver en vilja att tänka kritiskt och agera självständigt, att se bortom de enkla svaren och våga ifrågasätta de etablerade sanningarna.
Så här sitter jag, i skuggan av globalismens framfart, och skriver dessa ord med en känsla av både frustration och hopp. Frustration över de falska profeterna som har förvrängt vår politiska diskurs, men också hopp om att vi kan bygga något bättre. Det är en kamp som kräver vår fulla uppmärksamhet och vårt engagemang, men det är en kamp värd att föra. För i slutändan handlar det om att skapa en värld där makt inte koncentreras i händerna på några få, utan delas av de många. En värld där vi alla har möjlighet att blomstra, fria från de kedjor som både höger och vänster försöker lägga på oss.
Mikael Cromsjö – Vänsterns och högerns falska profeter
