”Jag drömde en mardröm.” Så inleder en nyligen hyllad superhjälte, enligt många inom den självutnämnda vakna befolkningen i Sverige, ett av sina senaste inlägg på sociala medier. Bilden som syns ovanför texten är en selfie där man ser hur denna så kallade superhjälte sitter och gråter grimaserande så det står det härliga till. I texten går även att läsa att han barmhärtigt skänkt hundratusentals kronor till ett land som den empatiske hjälte han är, ett land som fått väldigt mycket uppmärksamhet i media den senaste tiden.

För knappt en månad sedan så delade mängder av personer denne man och hans program och hyllade honom för hans mod att gå emot etablissemanget och våga släppa ett kontroversiellt avsnitt som gjorde att han hamnade i blåsväder. Han var så fantastisk och våghalsig och modig, och mottog applåder och hurrarop och påhejningar. Hans ansikte syntes överallt. Jag fick kräkkänslor så fort ännu ett delat inlägg av honom poppade upp i mitt flöde. Jag frågade mig själv varför ingen såg att detta endast var ett spel för galleriorna, ett avsnitt för att få för views, likes, lyssningar, siffror, statistik och en boost i algoritmen. Och även en boost för sitt ego. Jag höll på att slita mitt hår när jag såg hur många inom den självutnämnda vakna befolkningen friskt delade och delade stup i kvarten och bidrog till att hans plan gick precis som han tänkt sig.

Många såg denne kändis som svaret på att ”äntligen kommer resten av befolkningen att vakna upp, äntligen står någon upp för oss och säger sanningen, äntligen är det någon som lyssnar. Nu vänder det!”. Bara för att han var inne och nosade på ditt område höjde du honom till skyarna och hyllade honom som det bästa som hänt Sverige under den så kallade pandemin. Du svalde betet och ifrågasatte aldrig varför han gjorde som han gjorde.

Men nu då? Vart är era applåder nu? Varför delar ni inte bilden på lipsillen nu? Passar han inte längre in i ert narrativ? Eller sitter ni också med ändrade profilbilder med en gul och blå flagga som inte är Sveriges fastklistrade på era ansikten? Supporta honom nu, sprid hans information nu! Se så, var inte han en fantastisk hjälte? Stackaren har ju haft en mardröm och skänkt hundratusentals kronor genom en sponsrad och korrupt välgörenhetsorganisation till ett land i kris, ska ni inte basunera ut hur fantastisk denne kändis är? Inte det? Nä, det var väl det jag tänkte.

Människor vill gärna både äta kakan och samtidigt ha den kvar. Man är van vid att hylla kändisar och se upp till de som syns på TV och i tidningar, därför tar man detta med sig trots att man säger sig inte vilja vara en del av det sovande och konventionella samhället. För mig är det viktigare vad en grävande frilansjournalist försöker få ut eller vad en forskande vetenskapsman kommit fram till, inte vad Colgate-leendet på bästa sändningstid fått för sig att upprepa för att det verkar lite edgy och kan generera click-bait.

Jag ser även liknande beteende hos de som satt sig själva på piedestal runtom i det som kallas ”det vakna Sverige” och som mer än gärna går och basunerar ut det ena och det andra om sanning, frihet och uppvaknande i en megafon på stadens gator och torg, bara för att några timmar senare festa natten igenom med skumpa på något trendigt ställe iklädd trendiga kläder med maktelitens musik dunkandes i högtalarna. Man säger sig förkasta systemet man lever i och menar att man brutit sig loss från fyrkantiga normer, men går ändå och dricker systemets gift, tar på sig systemets kläder och lyssnar till systemets musik. Glitter och glamour, lyx och flärd, dyra restauranger, märkesväskor, resor och selfies. Det klingar mer Stureplansliv än ett vaket beteende om jag ska vara ärlig.

Precis som maktelit, makthavare och mainstreammedia gör det lätt för den sovande Svensson med vem eller vad han ska eller inte ska gilla, är det nästintill likadant för många i den självutnämnda vakna befolkningen i Sverige. Även här finns det vissa riktlinjer, vissa åsikter, vissa sidor, nyhetssajter, konton och även personer som man både ska följa och hålla med. Och när en joker kommer in, liknande grin-Olle-kändisen jag nämnde ovan, då är det självklart okej att även tycka om och hålla med honom, för han är ju en kändis! Kändis i de fina rummen. Som kikat in hos oss. Klart han ska välkomnas. Sen när dessa återigen vänder kappan efter vinden, då låtsas man om som om det aldrig hänt. Precis som med dödliga virus, säkra injektioner, farliga bomber och exploderande granater. Ett narrativ är alltid ett narrativ, oavsett vart det kommer ifrån och hur det ser ut.

För visst är det så att det finns bra personer med dåliga värderingar och dåliga personer med bra värderingar. Det ena tar inte ut det andra, men jag kan tycka om en person även fast denne kanske inte har samma åsikter eller värderingar som mig. Vi pratar om annat helt enkelt, saker vi kanske har gemensamt eller umgås på annat sätt. Men jag har även flera personer i min närhet som jag håller på en armlängds avstånd, trots att vi delar samma åsikter och har liknande värderingar. Men personen i sig, delar jag ingenting med. Personens framtoning och personlighet går inte alls i linje med vad jag tror på eller hur jag är.

Hur gör du själv med personer i din omgivning? Sorterar du ut och placerar dem i fack utefter likasinnade åsikter och värderingar, eller istället utefter hur de är som personer? Vem är din vän eller fiende och vad baserar du det i så fall på? Hur gör du med personer på sociala medier, i grupper, forum, demonstrationer, organisationer eller andra sammanhang? Följer du och håller med, hakar på och delar applåder och hejarop till höger och vänster bara för att de syns lite varstans eller är du källkritisk även här, precis som du är källkritisk till så mycket annat? Skiner du upp så fort en så kallad kändis kikar in genom dörren och droppar en bra kommentar, eller är du på din vakt? Och hur ser du på världen nu? När virus och injektioner har ersatts med bomber och granater? Har du gått vidare? Är du lika källkritisk? Delar du gult och blått i solidaritet för detta, detta minsann, det är någonting helt annat?

Jag själv har inget svar. Det jag däremot vet är att jag alltid kommer att vara källkritisk, vaksam, aktsam och i alla lägen alltid välja de med goda intentioner och med hjärtat på rätt ställe före de som till synes verkar ha vettiga värderingar men faller på grund av den dåliga energi de sänder ut.

Så stanna upp och fråga dig själv nästa gång det kliar i fingrarna av att du vill dela någonting fantastiskt du sett eller hört – är det personen som ska hyllas eller saken i sig? Tycker du egentligen att showen är bra eller applåderar du bara för att alla andra runtomkring dig febrilt slår ihop handflatorna gång på gång ridån dras upp?

:Martin:Nilsson., Vart är era applåder nu?

holistichalsocenter.com
SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast

2 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här