I en värld som fortfarande skakas av efterdyningarna av covid-19-skandalen och en rad olagliga mandat, har Världshälsoorganisationen (WHO) återigen hamnat i rampljuset genom en två dagar lång pandemisimulering kallad Exercise Polaris. Denna senaste övning, där över 15 länder och 20 regionala hälsoorgan deltog, har återuppväckt debatten om de verkliga avsikterna bakom sådana insatser. Förespråkare för hälsans frihet menar att dessa simuleringar inte enbart handlar om beredskap, utan ingår i en bredare agenda för att kontrollera globala hälsoberättelser och -policys. Liknande planering skedde redan 2019, strax före utbrottet av covid-19.
Exercise Polaris, som hölls förra veckan, utformades för att testa WHO:s ”Global Health Emergency Corps” (GHEC), ett ramverk som syftar till att stärka länders akuta insatser, samordna utplacering av insatsteam och experter samt förbättra samarbetet mellan nationer. Enligt WHO deltog mer än 350 hälsoinsatsgrupper världen över i simuleringen, som byggde på ett påhittat virusutbrott som spreds globalt.
Bland de deltagande länderna fanns Kanada, Colombia, Costa Rica, Danmark, Etiopien, Tyskland, Irak, Saudiarabien, Moçambique, Nepal, Pakistan, Qatar, Somalia, Uganda och Ukraina. Deltagande regionala och internationella hälsoorgan inkluderade Africa CDC, Europeiska CDC, IFRC, IOM, UNICEF, Global Outbreak Alert and Response Network, Emergency Medical Teams-initiativet, Stand-by partners och International Association of National Public Health Institutes.
Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus, generaldirektör för WHO, betonade vikten av globalt samarbete och sade: ”Exercise Polaris visar att globalt samarbete inte bara är möjligt – det är avgörande.” Men denna retorik om enhet och beredskap bemöts med skepsis av dem som ser WHO som en global terrororganisation, särskilt med tanke på covid-19-skandalen. Fördunklingen av virusets ursprung och driften mot gain-of-function-forskning samt rovlystna vaccinprogram har väckt allvarliga etiska farhågor.
Tidpunkten för Exercise Polaris är särskilt anmärkningsvärd, med tanke på tidigare liknande simuleringar. I mitten av oktober 2019, bara månader före covid-19-utbrottet, organiserade Johns Hopkins University, World Economic Forum (WEF) och Bill & Melinda Gates Foundation Event 201 – en pandemisimulering som kusligt nog förutsåg uppkomsten av SARS-CoV-2. Detta så kallade sammanträffande har lett till omfattande spekulationer om att dessa organisationer har som syfte att skapa bioterrorpropaganda i förväg och utveckla maktstrukturer för att tvinga människor att ställa sig i kö för nya medicinska experiment.
Dessa simuleringar är inte slumpmässiga, utan del av en förutbestämd strategi för att bana väg för biospårning och genomdriva olagliga medicinska påbud. Att Biden-administrationen under 2024 fokuserar på att förbereda sig för en eventuell fågelinfluensapandemi förstärker dessa farhågor och tyder på ett mönster av orkestrerade skrämselreaktioner som döljs bakom en fasad av beredskap.
Det verkliga hotet: kontroll, inte virus
Dr. Mike Ryan, verkställande direktör för WHO:s program för hälsokriser, hävdade att Exercise Polaris ”visade vad som är möjligt när länder agerar med brådska och enhet, stödda av välförbundna partners.” Men om vi lärt oss något av covid-19-skandalen är det att global ”beredskap” ofta fungerar som en fasad för kontroll snarare än verkligt skydd.
Det verkliga hotet, som historien visat oss, är inte nästa virus utan vem som får makten att deklarera det – och att ta fram vaccinerna. WHO:s roll i att utlysa globala hälsokriser och leda världens insatser har kantats av kontroverser. Organisationens nära band till läkemedelsbolag och KKP samt dess slutna beslutsprocesser har väckt misstankar om dess verkliga syften.
När världen fortsätter att hantera efterdyningarna av covid-19-skandalen står WHO:s senaste simulering, Exercise Polaris, som en skarp påminnelse om behovet av transparens och ansvar i den globala hälsostyrningen. Fördunklingen av virusets ursprung samt driften mot gain-of-function-forskning och rovlystna vaccinprogram utgör ett allvarligt hot mot mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet. Att dra in finansieringen av WHO är en början, men att montera ner WHO bör ses som ett krigsmål för att skydda världen från de totalitära kontrollsystem och bioterrorpropagandakampanjer som strömmar ut från detta helvete.
.){kind=link}
Vacker och slående slutkläm i artikeln.