Redan år 1855 skrev den brittiske biokemisten Johan Ludwig Wilhelm Thudicum: ”Om där inte finns någon annan kraft för att hålla igång blodcirkulationen än hjärtat så skulle människan behöva ha ett hjärta av en storlek som vi finner i stora valar” (min egen översättning). Tvivel fanns alltså redan för 170 år sedan att hjärtat verkligen skulle kunna pumpa blodet ca 100 000 km (drygt två varv runt jorden). Så småningom lades till att hjärtats pumpande fick hjälp av blodkärlens kontraktion. Man menade alltså att blodkärlen och då främst artärerna har en pumpande förmåga.
Hjärtat har inte kraft nog att pumpa blod genom våra blodkärl och tillbaka till hjärtat. Än idag år 2025 tror många (inklusive läroböcker och AI) att hjärtat har en sådan elektriskt initierad kraft med hjälp av hjärtats och blodkärlens kontraktion. Den svaga elektriska ström som finns i hjärtat fungerar enligt min åsikt bara som hjärtats styr- och regleringsmekanism så att blodet kan strömma genom hjärtat i jämn och kontrollerad takt – inte som en jättestark pump! Detta skulle riskera skapa virvlar och därigenom kunna skapa embolier vilka kan leda till hjärtinfarkt eller stroke.
Men vad är det då för kraft som ”pumpar” blodet genom hjärtat, genom höger förmak, in i höger kammare, vidare in i lungartären för syresättning i lungorna och vidare till vänster förmak och kammare varifrån det strömmar ut i aorta ascendens (uppåtstigande) där det knuffar till blodet så att repulsionskraften mellan negativt laddad glykokalyx och negativt laddade blodkroppar frigörs efterhand som blodkropparna knuffar på efterföljande blodkroppar? Det är alltså frigjord repulsionskraft mellan frisk glykokalyx och friska blodkroppar som driver blodet runt i våra kroppar. Ett illustrativt exempel är när man knuffar till den första stående dominobrickan och denna frigjorda kraft knuffar till nästa dominobricka osv precis som när man knuffar till den första i en lång rad av dominobrickor som knuffar till nästa osv? Inne i hjärtat är det precis som i blodkärlen repulsionskraften som driver blodet framåt.
Så här går det till:
Efter att ha lämnat hjärtat och kommit in i aorta som syrerikt blod kommer ett syrefattigt venöst blod tillbaka till hjärtat och in i höger förmak. Hjärtats insida ska precis som blodkärlen vara klädd med frisk glykokalyx på endotelcellernas utsida. Frisk glykokalyx är förutsättningen för optimala leveranser av kväveoxid (NO) från endotelet till de bakomliggande hjärtmusklerna. Optimala leveranser av NO är förutsättningen för att hjärtmusklerna ska kunna bibehålla sin elasticitet och möjliggöra optimal blodfyllnad av hö kammare. Samtidigt kommer hjärtmusklernas spänst att möjliggöra optimal tömning av hö kammare för vidare befordran av blodet ut i lungartären.
Lägg märke till att hö förmak (liksom vänster förmak) är trattformat, vilket betyder att repulsionskraften från glykokalyx på förmakens väggar är riktad snett bakifrån mot blodkropparna, vilka när klaffarna in till hö kammare öppnar och klaffarna till lungartären stänger, låter blodet jämnt och med kraft strömma in i hö kammare. När trycket i hö kammare överstiger trycket i hö förmak stänger klaffen mot förmaket och klaffen mot lungartären öppnar.
Denna ”pump”konstruktion säkerställer ett jämnt och kraftigt flöde av blod med minimal risk för embolier under förutsättning att glykokalyx är frisk. Eventuella skador på glykokalyx utgör risk för störningar i det elektriska styr- och regleringssystemet och att virvlar uppstår och bildar embolier.
Pumpkraften
Jag kan förstå om min beskrivning inte givit en helt tydlig bild av vilken kraft det är som för över blod från hö kammare till lungartären. Det som saknas i min beskrivning ovan är information om att höger kammare (liksom också vänster kammare) fungerar som en ballong. Höger kammares elasticitet avgör hur mycket blod den kan ta emot innan dess tryck överstiger trycket i hö förmak. När sedan trycket i hö kammare överstiger trycket i hö förmak är det hö kammares musklers spänst som avgör hur mycket av blodet som hinner tryckas in i lungartären innan trycket i kammaren understiger trycket i förmaket och klaffen mot lungartären stänger och klaffen mot förmaket öppnar. Elasticitet och spänst i hjärtmuskeln ska vara anpassade till varandra för optimal tömning ut i lungartären. Hög elasticitet och dålig spänst är en dålig kombination. Låg elasticitet och hög spänst fungerar bättre, men är inte heller optimalt.
När sedan blodet efter syresättning når hjärtats vänstra sida så fungerar vänster förmak och vänster kammare på samma sätt som beskrivits ovan för högersidan av hjärtat.
Lasse Blomdahl
