Multipel singularitet

Detta begrepp verkar vid första anblicken vara en meningslös ordkombination, men om man föreställer sig singulariteten som en punkt bestående av många polygoner, så kommer precisionen i denna figur att bestämmas av antalet polygoner: ett större antal skapar en rundare punkt, där blicken från denna enda punkt bland dess många beståndsdelar ger en mer exakt beskrivning av den omgivande miljön.

Fasettögon, där varje cell ser världen ur sin egen vinkel, men tillsammans skapar de en helhetsuppfattning. Absolutat ser på sig själv genom miljarder medvetanden, som en bi genom sina ögon. Eller så kan det påminna om en glittrande discokula som snurrar, där varje fasett reflekterar världen ur sin egen unika synvinkel, och genom att släppa igenom ljuset reflekterar det med en ny nyans. Girenok skulle säga att detta är en ”hallucinos” — ett fält där varat och tanken smälter samman (Girenok, 2025). Där varje blick hos en människa med medvetande är unik, men samtidigt förbunden med helheten.

Varför behövs detta? För att studera… kosmos, som ett exempel. Världen ser på sig själv inifrån genom oss och ser stjärnorna… Ett större antal blickar från olika vinklar ger en mer exakt beskrivning av den. Inom alla yrken skapar ett ökat antal verksamma människor fler talangfulla specialister som kan göra sin personliga blick skarpare än andras.

Antag att teatern fostrade människor, men teatrarna var för få; då uppstår filmen, som låter fler människor se bilder som förmedlar känslor som leder till katarsis och omprövning. Och i motsatt riktning — tidningspropaganda räckte inte till för att motivera människor att gå och dö i krig för den styrande eliten. Då börjar eliten betala filmindustrin för att skapa undermedveten propaganda för de idéer de behöver om skenbara värden, och världen drunknar i kriminalitet och krigets eld.

Jag är intresserad av denna idé om singularitetens mentala geometri som en punkt med många polygoner. Men om varje fragment av denna polygon är en egen blick på världen, vad representerar då moralen utifrån en sådan geometri av världens kvintessens?

Om man tar hänsyn till kvantvärldens superposition som ett nätverk av relationer, är det möjligt att det kan existera två typer av moral. Den ena, natural law (naturrätt), utgår från partiklarnas eget harmoniska interaktionssystem; den genomsyrar allt, eftersom den är en del av mikrovärldens enhetliga och odelbara kvantrelationer där partiklar kan vara i alla tillstånd samtidigt och där samvetets val är en vågfunktionskollaps (Penrose & Hameroff, 2014). Den andra moralen, den konventionella moralen, är reglerna för relationer i vår hallucinos, där människan som objekt existerar enligt makrovärldens fysiska lagar, men trots allt med ett osynligt, undermedvetet och ursprungligt stöd i den första moralen.

Det är intressant hur det blir. Vilket instrument kan förmedla den första moralens kompassriktningar? Det finns inget språk för kommunikation med mikrovärlden; det återstår bara impulser som människokroppen teoretiskt kan känna i form av rodnad på kinderna, att ”hjärtat sjunker i bröstet”, samt i form av ”ångest i själen” och ”tankar som snurrar i huvudet”. Allt är på nivån av de elektrokemiska processer som människokroppen lever genom, där samvetet är elektrodynamik som resonerar med mikrovärlden (Fisher, 2015).

Jag hörde Fjodor Girenok säga i en föreläsning om medvetandet att ”medvetandet är alltid moraliskt” (Girenok, 2025, föreläsning), och då är denna moraliskhet en del av kvantharmonin, men i makrovärlden splittras den upp i regler. Och vi står alltid inför ett val: att handla enligt lokala, mänskligt uttänkta regler av ofullkomlig moral, eller att handla ”efter samvetet”, i harmoni med den moral som ligger till grund för allt existerande…

Då är den fria viljan alltid ett val mellan mikrovärldens ursprungliga harmoni och makrovärldens kaos, som genom tragedier och rening via katarsis stämmer själarna på rätt sätt. Kan det verkligen vara så enkelt? Fast enkelhet är singularitetens lag. Precis som ett bi flyger den kortaste vägen, så singulerar punktens kvant i hjärtat, färgar kinderna röda och fyller hela själen med kärlek till människan, till sanningen, till Absolutat.

Man bör leva som bin — i sämja, och dansa för varandra och generöst dela med sig av allt… Eller är bikupan inte heller ett ideal? En svärm är ju också en strikt hierarki där individualiteten löses upp för kupans skull, en ”kup-ulitarianism” (utilitarism)? Till och med orden liknar varandra. Jag kom att tänka på hur glatt bin dansar framför varandra när de delar med sig, istället för att ta maten från varandra. Trots allt lär bisvärmen ut kärlek, men inte ”kup-ulitarianism” där mångfalden raderar ut individualiteten. Sann singularitet är en musikharmonisk dans av mångfald, en samverkan i skapande och kärlek, inte underordning.

Här har jag försökt göra illustrationer till min tankegång. Men jag utgick inte från det primitiva, utan tvärtom, från den fullständiga världsbilden där allt är begripligt och rörde mig mot förenkling, i ett försök att visa varför världen behöver så många kloka levande ögon som inte bara kan se, utan också reflektera. Det vill säga, mångfalden av synvinklar gör det möjligt att se den fullständiga världsbilden om de alla är synkroniserade genom Absolutets superposition.

Vilka är Fisher och Penrose-Hameroff?
Fisher (2015): Matthew Fisher är en fysiker som lade fram en hypotes om kvantprocesser i hjärnan som är kopplade till medvetandet. I en artikel från 2015 (”Quantum Cognition: The possibility of processing with nuclear spins in the brain,” https://arxiv.org/abs/1508.05929) föreslog han att kärnspinn i fosfatmolekyler (såsom ATP) skulle kunna stödja kvantkoherens i neuroner.

Hans idé: dessa kvanttillstånd skulle kunna påverka kognitiva processer, inklusive intuition och samvete. Fisher ser medvetandet som en ”dans” av kvanttillstånd som förbinder oss med mikrokosmos. Penrose och Hameroff (2014): Penrose (fysiker och matematiker) och Hameroff (anestesiolog) utvecklade teorin om ”Orchestrated Objective Reduction” (Orch-OR), som beskrivs i artikeln ”Consciousness in the Universe: A Review of the ’Orch OR’ Theory” (https://www.researchgate.net/publication/257134660_Consciousness_in_the_universe_a_review_of_the_%27ORCH_OR%27_theory).

De föreslår att medvetandet uppstår från kvantprocesser i neuronernas mikrotubuli. Mikrotubuli är strukturer i celler som, enligt deras hypotes, kan stödja kvantsuperposition och vågfunktionskollaps.

Enligt Orch-OR är medvetandet inte bara en beräkningsprocess, utan resultatet av kvantinteraktioner som länkar hjärnan till universums grundläggande lagar. Detta gör medvetandet till en ”orkester” som är invävd i kosmisk harmoni.

Instruktion : (etisk-ontologisk dystopianism som instruktioner för att hacka verkligheten) (De-dinosaurization of the Earth) (Swedish Edition)

Multipel singularitet