Konsekvensneutralitet innebär att medier ska förhålla sig neutrala och att de inte ska låta sig påverkas av de konsekvenser som en publicerad text, en nyhet eller ett reportage eventuellt kan orsaka. Det är alltså inte journalisternas sak att ta hänsyn till vem eller vilka som gynnas eller missgynnas av en publicering. Det här låter förstås bra i teorin men som vi ska se i den här artikelserien så fungerar det inte alltid så önskvärt i praktiken.
När tryckfrihetsförordningen firade 250-årsjubileum 2016 kunde man på regeringskansliet hemsida läsa att ”den är inte bara äldst i sitt slag i världen. Den har också gett Sverige en stark tradition av en oberoende press och är en oomtvistad grund för ett demokratiskt styrelseskick.”1 Det här borde ju utgöra en bra bas för en sund journalistik kan man tycka.
Men hur objektiva är våra svenska journalister?
Janne Josefsson, en av våra mest kända Journalister hävdar att det inte existerar någon fullständigt objektiv journalistik i Sverige.2 Han menar även att journalisters vägran att ta till sig kritik riskerar att underminera professionen. Det är en viktig poäng. Det finns många exempel på hur svenska journalister agerat aktivister istället för att skildra verkligheten förutsättningslöst. Lika illa är den ofta orättvisa demonisering av dissidenter vi sett.
Det är förstås helt okej att hysa den personliga åsikten att somliga individer har tokiga åsikter. Det är däremot inte okej att hänga ut dem som dårar,3 rasister,4 antifeminister5 och nazister6 för att de är kritiska till de ”sanningar” som etablissemanget gärna omhuldar. Särskilt inte om ens arbete går ut på att objektivt skildra verkligheten. Tvärtom riskerar ju ett sådant förhållningssätt i förlängningen att bara öka misstro mot journalister.
Kenneth Asp, tidigare professor vid Göteborgs universitet, har studerat Public Service i 40 år. År 2011 gjorde han en undersökning som visade att 80 procent av journalistkårens medlemmar röstade röd-grönt.7 På Public service (SR och SVT) visade sig över hälften av journalisterna vara miljöpartister. En annan undersökning av Björn Lantz på Chalmers, ”Partisympatier hos svenska journalister 2019”, visade en lika stor majoritet röd-gröna politiska preferenser, fast med den skillnaden att vänsterpartiet då var störst.8
År 2020 publicerade Jonathan Kender på Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet studien ”En ny kritisk diskurs om Public Service – En kritik från tidigare anställda”. ”Mig veterligen har det aldrig tidigare gjorts en större sammanställning och analys av denna typ av kritik”,9 berättar Kender.
I studien vittnade flera tidigare anställda på Public service om att det var viktigare vilka åsikter och värderingar man hade än att de belyste samhällsfrågor på en bredare front. 10 Det talades även om krav på att ”rösta rött om man vill vara del av gemenskapen”.11
De som vill tysta dem som att försökt problematisera och nyansera debatten om dagens Sverige har ofta fått stark uppbackning av journalister och ledarskribenter som inte så sällan slängt ur sig nedsättande, förminskande och stigmatiserande epitet som exempelvis ”främlingsfientlig”, ”klimatförnekare”, och ”antivaxare” mot alla dem som varit ”ofina” nog att invända mot deras egna förmodat logiska och rimliga tolkningar av verkligheten.
I boken”En halv sanning är också en lögn” från 2013 beskrev Hanne Kjöller en utveckling där journalister gått från att vara just det till att istället bli aktivister som driver ärenden, inte minst inom det hon kallar ”offerjournalistiken”, istället för att rapportera om verkliga förhållanden.12 Kjöller granskade flera uppmärksammade händelser i medierna där hon ansåg att journalister spridit en felaktig bild genom att utelämna eller undertrycka uppgifter som inte stärkte teserna i reportaget.
Hon kritiserade även hur media tillhandahåller en distributionskanal utan att kolla uppgifter tillräckligt. Även Per Shapiro, som tidigare jobbat på Sveriges Radios Kaliber och SVT:s Uppdrag Granskning, menar att det finns en stor rädsla i Sverige för att beröra vissa ämnen. En journalistikens ”No gone zoner”, som han kallar det.13
Finns det då några belägg för dessa påståenden?
Ja, det gör det.
I januari 2016 ställde statsvetaren och skribenten Sakine Madon en fråga i sociala medier:
”Ni som jobbat som/är journalister. Har ni varit med om att redaktionen velat tona ner eller undvika ämnen på grund av att det ’kan gynna SD’?”14
Journalister i alla åldrar från olika medier hörde av sig. De som svarade offentligt på Twitter gav oftast nej-svar. De hade inte stött på det. De som svarade privat gav en annan bild.
En journalist som länge skrivit om integration och invandring svarade att ”detta ämne är superkänsligt” och att det finns en yngre generation som tänker svart-vitt. Journalisten avslöjade:
”Om något som den intervjuade säger komplicerar tesen och ens egen världsbild klipper man bort det ur reportaget. Om olika röster får komma till tals leder det till påhopp från journalister. ”Numera gör jag mycket försiktigare reportage, orkar inte ha ovänner”.15
En annan journalist berättade om en bisarr diskussion inför valet år 2010 då reportrar som stått och resonerat sagt: ’Hur ska vi bemöta Sverigedemokraterna? vi kan ju inte ta dem som ett vanligt parti.” Det kom sedan ett direktiv från nyhetschefen om att ”ta det lite lugnt” vid granskande av integrationsrelaterade ämnen. Samma direktiv gavs till en annan reporter då frågan om problem vid ett boende för ensamkommande unga kommit på tal.
En journalist berättade om hur en äldre kollega hade stoppat ett reportage om stök vid ett asylboende. Andra beskrev en försiktighet med ordval och signalement för att inte gynna främlingsfientlighet. En som jobbat på flera stora redaktioner berättar att det på samtliga fanns en uttalad eller outtalad policy att inte gynna SD och främlingsfientlighet.Journalisten minns framförallt hedersmordet på Pela Atroshi: ”Vi skrev inte en rad om det.”16
Reaktionerna på Madons artikel lät inte vänta på sig. Uppgifterna förnekades ihärdigt och Madon blev anklagad för verklighetsfrånvända konspirationsteorier. Debattören Henrik Arnstad kallade artikeln en ”avpixlat-text”, den dåvarande Aftonbladet-skribenten Fredrik Virtanen drog paraleller till fascism, ledarskribenten Anders Lindberg hävdade att den var osann, Johannes Klenell från Galago kallade henne ett ”troll” och Schibstedt-anställde Ehsan Fadakar, påstod att hon gjort sig skyldig till grova anklagelser mot en hel yrkeskår.17
Madon berättar:
”Det tjattrades vecka ut och vecka in. Det påstods att jag misstänkliggjort kollegor genom att ta upp ämnet. Att jag hävdat att alla redaktioner vinklar nyheter, trots att jag skrivit att medieredaktioner i regel inte gör det”.18
Hon anklagades för att inte ha gått ”vetenskapligt” tillväga och vissa ifrågasatte till och med om källorna var äkta.19 Madone påpekade att hon inte var den första att lyfta problemet. Redan 2010 släppte Institutet för mediestudier en rapport där publicistklubbens ordförande Björn Häger berättade att intervjuer som gjorts med journalister visade att medierapporteringen påverkats av rädsla för att gynna främlingsfientlighet och SD.
Inför riksdagsvalet år 2010 intervjuade han 26 chefer och ledande politiska reportrar på de stora medierna i Stockholm och Skåne. Av dem så fick han bland annat höra att man ”håller tillbaka” för att inte bidra till en ökad främlingsfientlighet. Det kunde handla om att exempelvis välja bort att granska hedersmord under valrörelser, berättade Häger. ”Journalisterna vill inte bli anklagade för att gynna Sverigedemokraterna”.20
Han redovisade även senare hur flera seriösa kollegor sagt att resonemangen lever kvar.21 Med andra ord bekräftade han alltså vad Sakine Madone sagt.
Janne Josefsson berättar:
”Jag har haft kollegor ibland som sagt ”men Janne, det reportaget kan vi inte göra för det skulle gynna borgarna. Eller på senare år ”det kan vi inte rapportera om för det kan gynna SD”. Så kan man inte tänka som journalist!”22
När Lasse Granestrand, på DN med 45 års erfarenhet som journalist och som i decennier bevakat migrationsfrågan, i december 2015 skrev att frågan var misskött av både politiker och journalister fick han också känna på vreden från PK-Sverige:
”Till exempel blev jag av den vanligtvis respektingivande föreningen Expos främsta företrädare anklagad för att ’reproducera extremhögerns politiska berättelse’ och ’bereda mark för radikalnationalismen”.23
I en intervju med SvD 2020 medgav Åsa Linderborg att Aftonbladet medverkat till att skapa en åsiktskorridor där alla som invände mot en radikal vänsterliberal politik brännmärktes som fascistoida:
”Aftonbladets kultur och ledarsidor bidrog till att spika ihop den ’åsiktskorridor’ man samtidigt förnekade fanns. Alla som inte ville ha öppna gränser eller ville prata om integrationen stämplades som fascister”.24
I november 2020 publicerade Sveriges Radios VD Cilla Benkö en artikel tillsammans med programdirektören Björn Löfdal. I den skrev de om “oroande tecken som tyder på att en allt mer politiserad mediemarknad nu sprider sig till fler länder, med medier som på nyhetsplats talar till helt olika grupper och som på så vis ger helt olika bilder av verkligheten”.
Benkö och Löfdal tillstod visserligen att medier med tydlig politisk inriktning kan ha sin plats ibland även när det gäller nyhetsrapportering men hävdar samtidigt att det demokratiska samhället mår bäst av ”en gemensam verklighet, med gemensamma nyhetsförmedlare…”.25
Var det inte just det som Mao eftersträvade i Kina och Stalin i Sovjet? En gemensam verklighet förmedlad av statens gemensamma propagandamaskin. ”Man undrar om SR-företrädarna inser hur totalitära de låter”,26 kommenterade Carl-Vincent Reimers, ledarskribent på Blekinge Läns tidning. Det stora problemet med Benkös och Löfdahls resonemang”, påpekade han, är att de i sitt sätt att resonera inte längre betraktar Public service som ett viktigt komplement till pressfriheten, utan som ”dess substitut”.27
Han påpekar det orimliga i att Benkö och Löfdahl ”klumpar ihop etablerade kommersiella medieaktörer med ren desinformation” samt ”att det är först när en mångfald av mediehus, med olikartad ideologisk hemvist, belyser verkligheten och dess förutsättningar ur en mängd perspektiv som vi kan närma oss en sanningsenlig helhet”.28 Vilket är något helt annat än när statliga eller politiska aktörer sprider lögner medvetet.
Notera att Benkö i en tidigare artikel medgett att Sveriges Radio värvar anställda inte bara utifrån kompetens, utan även kön och hudfärg: ”Vi rekryterar från faktorer, och plockar ut den bästa för jobbet för stunden”, förklarade Benkö. ”Ibland är etnicitet en avgörande faktor, ibland kön, ibland ekonomisk bakgrund, ibland om man kommer från stad eller landsbygd.”29
I alla andra sammanhang vore det rasism, sexism och ekonomisk och demografisk diskriminering.
”I ett anständigt samhälle måste vi i varje läge anstränga oss för att behandla alla lika – inte sortera människor utifrån faktorer som de själva inte kan påverka”,30 kommenterade dåvarande moderate partisekreteraren Gunnar Strömmer. Han påpekade även att det är oförenligt med lagen att agera som Sveriges radio:
”Diskussionen visar vilken återvändsgränd den här sortens sortering är. Det är till att börja med olaglig diskriminering att använda etnicitet/etnisk bakgrund som en faktor vid rekrytering, oavsett om bakgrunden anses vara ett plus eller minus. Rätten till likabehandling är individuell – den tillfaller dig som individ och inte den grupp du tillhör”.31
Massmedial självcensur innebär i praktiken att medieorganisationer eller journalister begränsar sin rapportering eller uttryck för att undvika negativa konsekvenser, som kritik, konflikter, eller minskade försäljningsmöjligheter. Det kan vara en reaktion på politiskt tryck, ekonomiska intressen eller en rädsla för att väcka känslor hos publiken.
Journalisten Marika Formgren sammanfattade kanske vassare än någon medieklimatet i Sverige:
”Det finns undantag, men generellt uppträder journalistkåren som ett gammaldags prästerskap, som ska uppfostra folket till den rätta värdegrunden och hålla dem i herrans tukt och förmaning. Men medan prästerskap förr brukade ha konservativa värderingar har våra nutida överstepräster antikonservativa värderingar. Vi ska inte hedra familjen och fosterlandet, vi ska tvärtom göra revolt mot kärnfamiljsnormen och monogaminormen, vi ska riva gränserna och upplösa nationalstaten. Vi ska inte ens inbilla oss att vi finns som folk”. 32
Vidare beskrev hon hur journalistkåren drabbades av ”hjärnsläpp” när Fredrik Reinfeldt råkade använda uttrycket etniska svenskar. Exempelvis gjorde SvD en ”faktakoll” som påstods bevisa att det inte finns något sådant som etniska svenskar, medan DN i sin tur påstod att bara nazister använder det begreppet. Helt häpnadsväckande påståenden.
Jörgen Huitfeldt, tidigare på Studio Ett men numera redaktör på Kvartal, har berättat om sin frustration över hur Public service hanterade integrationsfrågan:
”Rätt ofta hamnade jag i diskussioner med kollegor om varför frågan skulle beröras över huvud taget. Och om vi skulle ta upp den – varför göra det på ett sätt som ”riskerade att gynna främlingsfientliga krafter”?33
Mönstret känns igen: Obehagliga fakta förtigs eftersom vissa människor annars riskerar rösta att på ”fel” parti.
Det pågår ett krig i vårt nuvarande informationsekosystem, hävdar den amerikanske matematikern och psykologen Daniel Schmachtenberger:
”Det är ett propagandakrig, emotionell manipulation, uppenbara eller omedvetna lögner. Det är inget nytt, men når en ny intensitet när vår teknik utvecklas. Resultatet är att det har blivit svårare och svårare att förstå världen med potentiellt dödliga konsekvenser. Om vi inte kan förstå världen kan vi inte heller fatta bra beslut eller möta de många utmaningar vi står inför som art”.34
Schmachtenberger intresserar sig för så kallad Sensemaking. Ett begrepp som vi hittar inom många olika discipliner. Exempelvis sociologi, kognitiv vetenskap, socialpsykologi och informationsvetenskap. Sensemaking, eller meningsskapande, kan beskrivas som benägenheten att arbeta och prata sig samman för att gemensamt förstå något och i enlighet med det agera på ett rimligt och vettigt sätt.
Det blir därmed en blandning av retro- och prospektiv handling, där det hela tiden finns mer som vi kan uppmärksamma och att förstå.
Om man ska arbeta inom media kommer man ha pressen på sig att simplifiera information och göra den kort, säger han. Eftersom folk idag inte anses kunna ta till sig mer än små snuttar av information. Vilket blir detsamma som att säga:
“Människor är dumma, så skedmata dem med saker som dumma människor kan hantera. Vilket i den mån du gör det framgångsrikt kommer att hålla folk fortsatt dumma. Även om det görs med de bästa av avsikter kan du inte informera folk med korta snuttar och distraktion om du vill att folk ska förstå världen.”35
Fortsättning följer…
Michael Delavante, De svenska massmediernas självcensur och aktivism – Del 1
Källor:
- Svensk tryck- och yttrandefrihet firar 250 år, 2 juni, 2018. regeringen.se
- Janne Josefsson: Journalisterna riskerar gräva sin egen grav, DN, 28/8, 2020.
- Pladdrets tyranni, Håkan Boström, DN, 2009- 12-02.
- 2015 var volontären årets svensk. I år blev det tydligen rasisten. Moa Berglöf, 23 jan. 2020, Twitter for iPhone.
- Angeläget men syrefattigt om hatet, Therese Eriksson, Uppsala Nya tidning, 8 mars, 2013. Se även: ”Antifeminister fintar från höger”, Mathias Wåg, Anna Svensson, Shabane Barot , Martin Fredriksson, Förbundet Allt åt alla, Stockholm, Axel Gren, Arbetaren, 29 mars, 2012. Samt: Pubträff med antifeminister, alltatalla.se.
- SR-profil kallade Janne Josefsson nazist, sverigesradio.se, 8 maj 2014. Se även: Radioprofil kallad
- Journalistkårens partisympatier, Kent Asp, 2011, https://docplayer.se/23864486-Journalistkarens-partisympatier.html
- Partisympatier hos svenska journalister 2019 – en kortrapport, Björn Lantz, https://research.chalmers.se/publication/518198/file/518198_Fulltext.pdf
- Rapport: Vittnesmål om vänstervriden public service blottar demokratiproblem, epochtimes.se, 18 september, 2020.
- En ny kritisk diskurs om Public service – En kritik från tidigare anställda. Uppsatsförfattare: Jonathan Kender. Institution: Statsvetenskapliga institutionen Universitet: Stockholms universitet Handledare: Hedvig Ördén. 2020
- Jonathan Kender vid Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet med studien ”En ny kritisk diskurs om Public Service – En kritik från tidigare anställda”https://detgodasamhalletdotcom.files.wordpress.com/2020/09/gunnar-sandelin-public-service-bilaga.pdf
- Hanne Kjöller, ”En halv sanning är också en lögn”, Broombergs Bokförlag AB, 2013, (Förord)
- MODIGA MÄNNISKOR AVSNITT 107 – PER SHAPIRO, FOLKETS RADIO, 16 maj 2022
- Journalister vinklar för att inte gynna SD, Sakine Madon, Expressen, 16 jan 2016
- Journalister vinklar för att inte gynna SD, Sakine Madon, Expressen, 16 jan 2016
- Sakine Madon Sommar och -Vinter i P1, 15 jul 2016
- Sakine Madon Sommar och -Vinter i P1, 15 jul 2016 Se även: Madon: Journalister ska inte bli aktivister, akine Madon, Expressen, 22 januari, 2016
- Sakine Madon Sommar och -Vinter i P1, 15 jul 2016 Se även: Madon: Journalister ska inte bli aktivister, Sakine Madon, Expressen, 22 januari, 2016
- Medier har visst vinklat, Virtanen, Sakine Madon, Expressen, 11 juni, 2016
- Migrationen i medierna –men det får en väl inte tala om, Institutet för Mediestudier, 2016, (sid. 23-33)
- Migrationen i medierna –men det får en väl inte tala om, Institutet för Mediestudier, 2016, (sid. 23-33)
- ”Journalisthögskolan var rena Kommunisthögskolan”, Jennifer Wegerup, fokus.se, 17 september, 2022
- Lasse Granestrand: Mina tjugosju år med flyktingfrågan och hur jag kom fram till att medierna (och politikerna) misskött den, SvD, 4 december 2015
- ”Jag blev som alla andra, jag drogs med,” Christian Daun, Emma-Sofia Olsson, SVD 2020-07-18
- ”Med public service får du opartiska nyheter, Cilla Benkö, Aftonbladet, november 2020.
- Inser SR:s vd hur totalitär hon låter? Carl-Vincent Reimers, Expressen, 1 december, 2020
- Inser SR:s vd hur totalitär hon låter? Carl-Vincent Reimers, Expressen, 1 december, 2020
- Inser SR:s vd hur totalitär hon låter? Carl-Vincent Reimers, Expressen, 1 december, 2020.
- Upprop mot rasism på SR: ”Misstänkliggörs”, Karin Thurfjell, SvD, 2020-09-25.
- SR:s sortering efter etnicitet är olaglig, Gunnar Strömmer, Expressen, 29 september 2020.
- SR:s sortering efter etnicitet är olaglig, Gunnar Strömmer, Expressen, 29 september 2020.
- En demokratisk plikt att vara en konservativ röst? Marika Formgren,se/ 7 juni, 2014.
- Jörgen Huitfeldt: Debatten om invandringen måste ta sig ut ur de gamla återvändsgränderna, Jörgen Huitfeldt, DN, 2021-07-19.
- The War on Sensemaking, Andrew Sweeny, Jan 24, 2020, medium.com. Se även: War on sensemaking, http://civilizationemerging.com/media/rebel-wisdom-war-on-sensemaking
- The War on Sensemaking, Andrew Sweeny, Jan 24, 2020, medium.com. Se även: War on sensemaking, http://civilizationemerging.com/media/rebel-wisdom-war-on-sensemaking