Den nya verkligheten

Den tekniska utvecklingen är just nu i en exceptionell tillväxtfas och man förutspår att den kommer att försätta i samma takt en lång tid framöver. Vad som idag är en självklarhet var för några årtionden sedan helt omöjligt att ens kunna tänka på. När min farmor föddes var televisionen knappt påkommen och när jag själv föddes var mobiltelefon någonting som bara fanns i sci-fi-filmer. Vi vet ännu inte hur den nya tekniken kommer att påverka vår existens i långa loppet.

Än så länge skulle de flesta starkt motsätta sig att operera in ett chip under huden. Vad jag vet så känner jag ingen som genomgått ett sådant ingrepp, än så länge. Däremot så vet jag om vissa människor som har, varav en utav dem har jag nyligen varit i kontakt med via mail. Gemene man tycker fortfarande att det är både märkligt och kanske även lite läskigt att ens tänka tanken att placera ett chip under huden på, säg, handleden, för att snabbt och lätt kunna blippa och scanna allt från bankomatkort till tunnelbanebiljett och bank-ID, och argumenten mot dessa är även de, än så länge, fler emot än för. Men saker och ting förändras ju, precis som allt annat. För tjugo år sedan var vissa saker som vi gör idag inte tänkbara, eller för bara tio år sedan.

Om ytterligare tio år kommer säkerligen fler vara för att ha ett chip inopererat under huden än de som är emot. Möjligheterna och fördelarna likaså. Samma personer som arbetat aktivt med att få bort fysiska pengar på marknaden för att effektivisera digitala siffror och få befolkningen att använda sig av köp och överföringar online är desamma som fått fler och fler att köpa elbilar, och vidare även inom en snar framtid på ett enkelt och smärtfritt sätt placera chip under huden vid handleden. Eller till och med i hjärnan. Detta drar igång nu, snart, inom en väldigt nära framtid. I slutet av 2022, början av 2023 är planen. Vem vet hur snabbt det sen kommer att gå innan acceptansen i samhället är densamma som för elbilar, Swish, bank-ID, smartklockor och konstant uppkoppling 24/7.

De flesta menar att att det skulle vara onaturligt för oss människor att operera in ett chip i våra kroppar. Att vi är en naturlig varelse som inte bör ha någonting tekniskt, digitalt eller mekaniskt i oss. Att detta skulle vara början på slutet för vad vi känner till som homo sapiens. Att det blir att mixtra alldeles för mycket och leka Gud. Men om sanningen ska fram så är vi mer eller mindre redan chippade och har varit så de senaste tio åren.

För precis som jag nyss nämnde så är vi numera konstant uppkopplade, 24/7, närsomhelst, varsomhelst och hursomhelst. Och det med en liten pryl som du bär med dig vart du än går. Exakt – din smartphone. För om du tänker efter så gör du det mesta i ditt liv via den, eller hur? Du använder den som väckarklocka, bank, kalender, tidning, TV och radio. Du håller kontakten med familj och vänner med hjälp av den, kollar vädret, bokar resor, beställer biljetter och letar reda på information och fakta. Allt med hjälp av ett enda litet klick. Din smartphone vet mer om dig än din egen mamma. Den vet exakt var du är varenda vaken minut, den har lärt sig dina vardagsmönster, dina intressen, dina vanor och ovanor. Den har gjort sig så oumbärlig i ditt liv att du säkerligen hade fått panik om du tappat den i vatten eller mot hård asfalt. Tänk om den går sönder! Alla bilder! All info! Alla kontakter! Och pengarna! Hur ska du komma åt dina dyrbara pengar?

Vi tycker att det är förfärligt att några individer runt om i världen snart kommer att ha ett chip inopererat i hjärnan som några av de första försökskaninerna till nästa steg inom den mänskliga digitala utvecklingen, samtidigt som vi själva lika gärna skulle kunna klistra fast vår smartphone i handen så mycket som vi använder oss utav den. Nej men, det är skillnad, tänker säkert du. Fast är det verkligen det? Hur länge klarar du dig egentligen utan din smartphone? Med ett chip inopererat behöver du i alla fall inte stressa över att inte veta vart du har den hela tiden eller bli rädd för att tappa bort den eller göra sönder den.

Vi är mitt uppe i förändringarnas tidsålder. Precis som vi var mitt uppe i förändringarnas tidsålder för 100 år sedan och även för 500 år sedan, och likaså kommer att vara om ytterligare 10, 50 och 100 år framåt. Förändringarnas tid är nu, den är alltid nu. Människan är och kommer alltid att utvecklas och vilja förändra saker och ting, till och med sig själv. Samtidigt har vi alltid tyckt att förändring är lite skrämmande och jobbigt. På trevande steg närmar vi oss det som ligger runt hörnet, dolt, men så fort vi blivit lite varma i kläderna knallar vi på som om inget hänt. Vi följer strömmen, går med massan. Samlas i klungor och vill vara med, tillhöra. Känna gemenskap. Nickar instämmande och tänker att ja, men det är var väl inte så farligt ändå.

Just detta återkommande mänskliga beteendet gör att jag vet att större delen av den moderna västerländska befolkningen inom tio år säkerligen kommer att ha ett chip inopererat för att effektivisera vardagen och för alla de möjligheterna som kommer med det. Och för att just alla andra kommer att ha det. Normaliseringsprocessen har redan börjat – vad läser du till exempel denna text via? Din smartphone? Tänkte väl det. En uppgradering från smartphone kommer snart att ske och klyftor mellan cyborgs och homo sapiens kommer då att skapas. Precis som klyftorna mellan fattig och rik. Mellan Svensson och foliehatt.

Det är lätt att idag säga att man inte kommer att vara en del av denna utveckling. Att man aldrig i livet skulle gå med på att operera in ett chip och integreras i den digitala världen. På samma sätt som många förkastar den teknik och utveckling som skett sedan internet banade väg i de svenska hushållen har vi kikat fram runt hörnet och nosat nyfiket samtidigt som vi rynkat på näsan åt det som skett. Men ändå varit där och lekt i samma sandlåda. Den digitala världen har nu en så pass central roll i våra liv att vi inte ens kan leva utan den – och ingen av oss vet hur vi hamnade här.

För det är så utveckling sker. Det sker konstant, hela tiden. Förändringarnas tid är här och nu.

Se bara på TV-spel från sent 80-tal kontra hur de ser ut idag. Många utav oss har säkerligen spelat Nintendo och hoppat runt på en svartvit skärm med Mario och Luigi. Flera har även vidare också testat att ha på sig ett VR-set och upplevt den där surrealistiska känslan av att shit, det här är verkligen framtidsgrejer! Så om vi på bara 30 år har gått från svartvitt Nintendo till VR som är så realistiskt att du inte kan se skillnad på den världen och den verkliga, fundera då över hur det kommer att se ut om ytterligare 30 år. Och fundera även på att många experter redan idag är ense om att det är mer troligt att vi faktisk, enligt matematiska uträkningar och sannolikhetsteorier, lever i en virtuell verklighet än i en värdslig verklighet.

I och med att människan inom en snar framtid kommer att ha möjligheten att uppgradera sig själv kommer det även snart vara möjligt att simulera de mänskliga sinnena på ett konstgjort sätt och vi kommer att kunna känna smak, lukt och till och med känsel i de digitalt skapade VR-världarna. Redan nu finns det ju möjlighet till att tjäna pengar i den digitala världen som gör att man inte behöver ha ett jobb och arbeta i den fysiska. Tänk då hur snabbt utvecklingen kan skena iväg om man kan börja uppleva sinnen i den virtuella värld man skapar sig. Lite som Sims fast att du är där, mitt i smeten och lever ditt bästa virtuella liv i en verklighet du själv skapat. Du kommer ju aldrig att vilja lämna den för att vakna upp till det tråkiga och monotona nio-till-fem-liv den grå världsliga verkligheten har att erbjuda dig.

Vidare talas det dock samtidigt om att människan trots allt nog ändå mår bäst av att leva så nära naturen som möjligt. Att leva i symbios med Moder Jord, livets cirkel, årstider, och få solljus, frisk luft och fysisk aktivitet. Samtidigt så finns det ju mängder med teorier om att vi kanske kan vara skapade av en högre intelligens som ska ha levt i högteknologiska samhällen, både här på jorden och på andra platser någon annanstans. I dessa teorier nämns allt från genmanipulering till skördande av energi och sagoliknande byggnader skapade med hjälp av ljudfrekvensteknik. Är det kanske därför vi fascineras så av digital teknik, AI och virtuella verkligheter? Är det kanske egentligen mer naturligt för oss att leva med teknik än utan? Är vi på väg att finna mänsklighetens sanna natur? För vad är egentligen naturligt för oss? Vi tillhör ju ingenting naturligt här på jorden likt andra djur.

Personligen är jag kluven i mina åsikter kring vad jag tycker om att människor på riktigt funderar på att uppgradera sig själva med hjälp av digital teknik så som chip. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Lika lite som du vet. Ingen av oss vet. Jag har dock lovat mig själv att välkomna teknikutveckling överlag och det löftet kommer jag att hålla.

Samtidigt inser jag varje dag att det blir alltmer viktigt för mig att ge mig ut i den fysiska världen så mycket som möjligt och lämna mina tekniska prylar hemma.

Medan jag fortfarande kan.

:Martin:Nilsson., Den nya verkligheten

SKARPTs hemsida