För ett par veckor sedan fick jag höra om en incident som hänt ett par vänner till mig. De hade rest med tåg fram och tillbaka mellan småstad och storstad för en trevlig weekend. Båda två reste med studentbiljett som de många gånger tidigare gjort. Den ene har pågående studier och den andra är nyexaminerad men båda två har giltiga studentkort och hade följt bokningsrutinerna efter alla konstens regler. Enligt både tågbolagets hemsida samt studentkortets hemsida kan man boka biljett om man har ett giltigt studentkort samt kan uppvisa legitimation. Personen som är nyexaminerad har rest med detta kort på både tåg, buss och flyg utan tidigare problem. Som vanligt kontrollerades biljetterna till mina vänner både på dit- och tillbakavägen av tjänstgörande konduktörer ombord på tågen de reste med. Inga problem, bara nickande och ett ”tack så mycket” från deras håll.
Men, det är då det händer.
Biljettkontrollanter kliver barskt och marscherande ombord på tåget på en station när mina vänner har ca en timma kvar av sin resväg. Härskartekniken hördes långa vägar enligt mina vänner och när kontrollanterna väl kom fram till deras säten och bad dem uppvisa biljett tog det plötsligt hus i helvete. De blev högt och tydligt tillrättavisade och anklagades för att den ene tycktes resa på ogiltig biljett. Mina vänner blev först bara lite irriterade men ändå chockade över kontrollantens beteende och försökte lugnt och sansat att förklara att den ene visst hade giltig biljett genom att uppvisa både legitimation och giltighetsdatum på studentkortet samt återberätta vad som stod på bolagets hemsida vid bokning och även tillade att samma kort använts utan problem på andra tåg, bussar och flyg. Men det var ord och inga visor från kontrollantens sida. Hela vagnen tystnade och det enda som hördes var dennes vassa stämma och min väns försökt till att få en förklaring till varför en böteslapp skrevs och en faktura på över tusen kronor skulle postas hem till dem inom några dagar. Inte bara upplevde mina vänner att de blev integritetskränkta och uppläxade inför en fullsatt tågvagn utan även orättvist behandlade då den ene klart och tydligt hade ett giltigt färdbevis. Men icke.
Väl utanför tågvagnen efter avstigning såg och hörde dessutom mina vänner kontrollanterna stå och småprata och skratta med konduktörerna och lokföraren om hur bra deras arbetsdag hade gått. Som om det är något att klappa sig på axeln för – att man lyckats bötfälla några stackare och sedan gotta sig i det.
Styrda och upplärda till goda medborgare, betalar ofta vi stackare dessa typer utav avgifter och böter utan att ifrågasätta. Om en person med auktoritet säger till oss att vi – befolkningen, medborgarna, pöbeln – att vi stackare som inte vet bättre gör fel, då ifrågasätter vi inte utan knyter näven i fickan och går hem, arga som bin. Vi känner oss maktlösa och även rädda för det som kan hända om vi inte betalar den där boten, den där avgiften eller påminnelsen eller fakturan som vi knappt förstår språket på. Ger Försäkringskassan eller någon annan instans oss avslag på våra ansökningar – då lägger vi oss ofta direkt. Varför?
Mina vänner överklagade och vägrade betala avgiften. De fick först avslag men överklagade då ännu en gång och krävde både förklaring, ursäkt och makulering av fakturan. Då godkändes faktiskt överklagandet och de fick rätt. En förklaring gavs och fakturan makulerades. Ursäkt? Nej. Men man får väl vara glad för det lilla.
En bekant till mig bor i en mindre ort här i Sverige och har bevittnat och berättat om den nästintill häxjakt som görs på parkerade bilar runt om i staden. Hur parkeringsvakterna åker runt och har koll på alla tider och platser där de vet att folk parkerar sina bilar och varför. Det finns en idrottsanläggning där små barn utövar sport om vardagseftermiddagarna. Den här
bekanta jag pratat med, en ensamstående mamma som tar varje extrapass på sitt jobb hon kan få, kämpar med hem och hushåll och arbete, vänder på varenda krona hon har, prioriterar ändå sitt barns välmående och tar barnet på aktivitet en gång i veckan. En extra kostnad som gör att mamman vissa dagar måste välja bort mat till sig själv för att det ska gå runt, men vem vill inte sitt barns bästa?
Min bekanta vet numera om parkeringskontrollanternas taktik och går inte längre in med sitt barn till omklädningsrummet som tar 10 min fram och tillbaka, för varje gång hon snabbt svängt in på en parkering och sprungit in med barnet har hon kommit tillbaka och sett alla bilar – inklusive sin egen – lappade och bötade. Samma bekanta vittnar om
parkeringskontrollanter runt om på skolorna som om mornarna står och lurar på trottoarerna utanför skolgårdens grindar – man får nämligen bara stå parkerad 15 min för avlämning av barn. Men om det tar längre tid då? Om ditt barn är ledset eller något hänt eller om en lärare vill prata med dig och det tar längre tid än 15 min? Ja, då blir du lappad.
En räkning råkar hamna underst i högen hemma. Du har inte tillräckligt högt saldo på ditt kort när autogiro dras. En digital faktura har markerats som spam i din inkorg på mailen och du har missat den. Vad händer? Påminnelseavgifter. Hot om inkassokrav, Kronofogden och fan och hans moster. Vi blir rädda. Återigen detta skräckvälde jag så ofta talar om. Vi blir styrda med skrämselmetoder och likt fåraherdar som vallar får och föser in dem med hjälp av både käppar och hundar, agerar dagens kontrollanter och vakter likt skattmasen i Robin Hood – de suger ut det sista vi har.
Det system som byggts upp är uppbyggd på en påhittad ekonomi. För att få systemet att fungera så behöver myndigheterna göra allt de kan för att få den påhittade ekonomin att fungera. Därför sätts det in flera olika avgifter, böter och tillägg. Ibland är avgifterna klara och tydliga och vi förstår varför vi betalar dessa men ibland är dessa avgifter dolda och till och med felaktiga och vi vet inte om att vi betalar dem eller att vi ens behöver betala dem. Och slutligen är det faktiskt så att många utav dessa avgifter är helt påhittade men insvepta i
så krångliga ord att vi inte ifrågasätter utan bara knyter näven i fickan och går hem, arga som bin och betalar systemet.
Men deras sanning behöver nödvändigtvis inte vara vår sanning. Det de säger, det de skriver och det de bestämmer är inte alltid sant. Bara för att någon med auktoritet viftar med en bit papper framför ögonen på oss eller mailar oss en massa siffror som de påstår vi behöver betala in till dem, behöver vi i de flesta fallen inte göra det. Vi har faktiskt någon form utav
rättighet kvar, tro det eller ej.
Vi lär oss självklart ingenting om detta i skolorna. Varför skulle våra slavägare erkänna för oss vad det egentligen är de håller på med? Nej, det vore ju dumt. Därför är det viktigt att vi
börjar läsa på själva. Kunskap är makt. Om vi börjar med små saker som avgifter, böter och tillägg kommer vi snart att förstå att det är så mycket större än så. När vi som kollektiv går
ihop och ser det stora i det lilla och lär oss om ekonomi, instanser, våra rättigheter och systemuppbyggnaden då har vi plötsligt mer makt än de som sitter på toppen.
För visst är det så att om ingen är rädd, kan ingen skrämmas. Och om ingen följer – kan ingen styra.
Martin Nilsson, Deras sanning är inte vår sanning
