Ytterligare ett historiskt år går mot sitt slut, precis som vanligt är det år man precis upplevt historiskt på det ena eller andra sättet, dock så uteblir denna historiska prägel och faller i glömska bara några år bort. För även 2019, 2020, 2021 var även dessa historiska och något utöver de vanliga. Med vad hände när och vad är så historisk med dessa år när vi fått lite distans till dom? Vi gick in i 2022 med vaccinpass och pandemi-överdrifter. Hets och häxjakt tillhörde vardagen får många utav er där ute. 22 januari hände vad många menar att ska utmärka året till en historisk händelse. Manifestation och folkfest där man kunde påpeka att vändningen som redan var på väg kom.

Det följdes upp med diverse projekt man skulle tala om, några lyfte, de flesta föll platt. Kriget kom och svensken blev återigen uppjagad utav ryssen. Historien om den farliga stormakten upprepades och människorna ute i stugorna knyter sina nävar i fickorna. Folket från manifestationen är minsann inte lika lättlurad och menar att det är inget att oro sig över, mannen som världen målar upp som ett monster är förmodligen en räddare på det ena eller andra sättet. Dock än fortfarande lite oklart förutom några löst tagna teorier och mycket hopp om att en räddning till slut ska komma.

Elräkningar och matpriser är uppåt väggarna och vi lever idag i en ganska hårt åtdragen ekonomisk snara. Företag som hade det tufft i pandemin har inte återhämtat sig och vi börjar se hur butiker och småföretagare stänger igen och behöver ge sig iväg för att pröva lyckan på annat håll. Oavsett om någon är en räddare eller inte, så är alla dessa högt uppsatta personer med i spelet och på varsitt håll eldar man på situationer som är ohållbara för människor som kämpar hårt för att ta sig igenom dagen. I dagens mått mätt. Vi som kan läsa svenska och lever i detta land är trots allt väldigt privilegierad med att få våra basbehov fyllda om vi ska gå efter Maslows behovstrappa. Förmodligen betalar vi med vår frihet, som vi frivilligt har gett iväg sedan många år tillbaka.

På sociala medier fokuserar man på vad dom andra gör, den där andra sidan som med alla möjliga tokigheter sänder ut för lögner och påhittade sanningar. Man är fullt övertygad om att deras sanning är galen och ens egen sanning är den enda sanna. Man rapporter om hur den ena kändisen efter den andra gör fel och att dom är korkade på det ena eller andra sättet. Se & hör framstår som trevliga i deras framtoning då hårdare och mer dömande ord delas ut och det är fritt fram att bete sig precis hur man vill, eftersom dom ändå bara är produkter av en sida man ändå inte gillar så får man därför bete sig precis hur man vill

Ett helt år har gått och precis som för ett år sedan så är det klimatet det samma. Men tävlar om vems åsikter och teorier som stämmer bäst in på ens egen verklighet och förväntas sig att alla andra ska ställa sig in i ledet. För om man inte gör det så är man verkligen ute på fel väg och man har en lång resa kvar. Man fortsätter blicka utåt och undrar varför det inte kommer någon förändring och att man faktiskt är kvar på samma ruta där året började.

Vi går in i 2023 och en bra början av året är att nu sluta fokusera på yttre faktorer och se över vad man kan göra för att bryta trenden. Inte längre se till vad som har varit eller vem som gör vad eller inte. Vi kan nå en brytpunkt, men vi behöver ny energi in i våra liv och det kan vi få till genom att blicka på det nya året på saker som ger oss kraft och inte följa de personer som fokuserar på det negativa.

:Martin:Nilsson., Ett år framåt men utveckling kvarstår

SKARPTs hemsida

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här