Alltsedan William Harvey för omkring 400 år sedan förklarade för oss att vi har två blodomlopp, det lilla och det stora kretsloppet, med en gemensam pump – hjärtat, har vi trott att hjärtat kan pumpa blodet en sträcka som motsvarar mer än två varv runt jorden! Under årens lopp har det funnits de som undrat om detta verkligen är sant. Redan år 1855 skrev den brittiske kemisten Johan Ludwig Wilhelm Thudichum: ”Om där inte finns någon annan kraft för att hålla igång blodcirkulationen än hjärtat så skulle människan behöva ha ett hjärta av en storlek som vi finner i stora valar” (min egen översättning).
Men den pumpkraft som hjärtat har räcker bara till för att pumpa ut blodkroppar i aorta ascendens (den från hjärtat uppåtgående delen av aorta). Så länge hjärtat gör detta med en takt som gör att vi mår bra så är frågan hur blodet tar sig vidare i blodkärlen? Först genom aorta, artärer, aterioler, terminala arterioler, kapillärer, venoler och vener där vena cava avslutar och låter blodet komma in i hjärtats högra förmak – en sträcka som motsvarar drygt två varv runt jorden! Vad är detta för en kraft?
Den vanligaste förklaringen är att kärlväggarnas kontraktion gör jobbet i artärerna. Detta förklarades länge i den medicinska litteraturen genom en matematisk formel som kallas Sterlings ekvation. Så småningom blev denna förklaring så kritiserad att den ersattes med en modifierad Sterlings ekvation och kritiken tystnade. Denna formel gällde bara för artärerna i vars väggar finns ett lager av s.k. glatt muskulatur som sades kontrahera i takt med hjärtats pumpande.
I venerna, vilka till skillnad från artärerna som ligger djupare, ligger ganska ytligt och är omgivna av skelettmuskler, finns inget kontraherande muskelskikt. Man menar att våra skelettmuskler när vi rör på oss ger pumpkraft så att venerna så småningom kan föra blodet tillbaka till hjärtat med hjälp av backventiler som kallas venklaffar. Lägg märke till att du måste ha bra (läs synliga) skelettmuskler för att det venösa återflödet till hjärtat ska fungera. Det är därför det är så viktigt när man kommer upp i ålder att inte låta skelettmusklerna försvinna på grund av stillasittande. Det får konsekvenser för din blodcirkulation. Träna både ben- och armmuskler – varje dag!
Vi har alltså under alla år trott på dessa konstruerade förklaringar. De har låtit ganska rimliga och i brist på bättre förklaringar så har de fått duga. Efter att under många år ha studerat glykokalyx i allmänhet och endotel glykokalyx i synnerhet så har en alternativ förklaring till hur blodcirkulationen fungerar vuxit fram.
Om vi tänker oss att blodcirkulationen står still dvs de negativt laddade blodkropparna befinner sig inuti ett rör (aortan som ansluter till där hjärtat pumpar ut blod) vars väggar också är negativt laddade. Därför kan du på Google bilder och videos se att de röda blodkropparna befinner sig centralt i aorta och i alla övriga blodkärl. Detta gör de därför att frisk glykokalyx, som finns på såväl kärlets/aortas väggar som på blodkropparnas är negativt laddade. Detta innebär att de repellerar varandra dvs de kan inte komma ur det repellerande kraftfältet mellan kärlvägg och blodkroppar så länge ingenting knuffar till de blodkroppar som befinner sig närmast hjärtat. Detta gäller alltså så länge kärlväggarnas glykokalyx är frisk.
Då, när hjärtat börjar pumpa, så stöter det utkommande blodet till de blodkroppar som hålls på plats av repulsionskraften mellan kärlvägg och blodkroppar. Stöten från dessa utkommande blodkroppar har samma riktning som de i kärlet av repulsionskraften fixerade blodkropparna, vilka av stöten då mycket lätt frigörs från repulsionskraften och stöter till de därefter följande blodkropparna osv.
Repulsionskraften kräver en frisk tunica media dvs ett spänstigt muskelskikt vilket kan fungera som mothåll. I takt med att tunica media i brist på kväveoxid NO tappar sin spänst och blir eftergivlig, dvs funktionen att vara stöd och mothåll, så avtar repulsionskraften mellan kärlvägg och blodkroppar. Ett exempel på sådan förlust av spänst leder till vad som kallas för aneurysm dvs en utbuktning på exempelvis aorta.
Jag vill här kritisera min egen bok ”Hur mår din glykokalyx? – ju bättre den mår desto bättre mår du”. I denna står på många ställen att kväveoxid NO krävs för att tunica media ska behålla sin elasticitet och spänst. Ordet elasticitet ska bort trots att Furchgott, Ignarro och Murad som 1998 fick nobelpriset för sin upptäckt att det är kväveoxid NO från endotelet (inkl glykokalyx) som gör att tunica media bibehåller sin elasticitet. Det är spänsten som betyder något för att få en optimal repulsionskraft mellan kärlvägg och blodkropparna.
För att få en optimal repulsionskraft krävs en frisk endotel glykokalyx, vilket uppnås genom att äta en balanserad kost (1/3 vardera av animaliskt fett, protein och kolhydrater) under mindre än halva dygnet och fasta merparten av dygnets 24 timmar.
Lasse Blomdahl, Hjärtat är bara en startmotor
