Våra första idoler och inspirationskällor är ofta föräldrar eller någon annan närstående vuxen vi som barn har i våra liv. Oavsett om det är våra biologiska föräldrar eller någon annan som tar hand om oss, ger oss tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen, kärlek, omsorg, fina minnen och kunskap om det ena och det andra, så är det dessa personer som både inspirerar och formar dig redan som barn. Allteftersom vi blir äldre så kommer de in nya och andra inspiratörer i våra liv, det kan vara vänner, lärare på skolan, någon kompis storasyskon eller andra vuxna. Lägg på några år till och idolerna träder in i vår vardag, kändisar som programledare, musiker, artister, sport- och filmstjärnor. Som liten drömde du dig säkerligen bort och fantiserade om att bli en känd fotbollsspelare eller artist som dansade och sjöng och åkte på världsturné. Eller som kidsen idag drömmer om – att bli youtuber eller influencer. Spelar ingen roll om du har talang eller inte, bara du blir känd.
Jag har egentligen inget emot detta beteende, i alla fall inte när det kommer till barn och ungdomar som ser upp till andra oavsett om de är kändisar eller inte, så länge syftet är grundat i att man inspireras på ett sätt som gynnar en eller får en att expandera sin livssyn. Vi behöver nog alla inspiratörer på ett eller annat sätt, i alla möjliga olika former. Kanske för att kunna se utanför boxen, lära sig någonting annat och se att det finns mycket mer till livet än det man själv är van vid eller uppvuxen med. Jag själv har haft, och har än idag, personer som jag inspireras av. Musiker, författare, konstnärer och kreatörer. Jag inspireras även av personer i min direkta omgivning, min fru till exempel – av henne lär jag mig nya saker varje dag. Samma sak när jag pratar med barn och får ta del av deras tankar, funderingar och fantasi. Inget är omöjligt i barnens värld. Där borde vi vuxna verkligen lyssna och lära oss mer.
Vad som dock blir problematiskt är när vi går från att vara barn till ungdom, till tonåring och tidig vuxen och senare äldre vuxen, genom denna utveckling ofta stagnerar på grund av att vi inte utökar våra inspirationskällor i takt med att vi själva växer, utan klamrar fast vid det vi en gång tyckte var bra. För i takt med att vi blir äldre, expanderar, förändras och utvecklas måste vi även ha i beaktning att livsfilosofi, tankar, åsikter och så vidare, även dessa behöver utvecklas. Ta mig som exempel, när jag var 17 år läste jag många texter och verk av Friedrich Nietzsche, vilket resulterade i att jag inspirerades av hans sätt att se på världen. Detta var jättebra då, och är fortfarande än idag för en sak leder alltid till en annan, men hade jag stannat kvar där och enbart fortsatt läsa Nietzsche hade ju till slut min världssyn endast blivit präglad av honom, och jag själv hade stannat upp i min egen utveckling och stagnerat. För inspirationskällor ska ju vara just det – inspiration. Inte absolut sanning karvat i sten.
Vi kan se skrämmande exempel på hur det blir när man identifierar sig med sina inspirationskällor och till slut följer dem och deras sanning nästintill slaviskt. Det räcker bara med att snegla på exempelvis fotbollskultur för att förstå hur snedvridet det kan bli när det till och med handlar om liv och död för vissa supportrar. Vi kan även se hur fel det blir när vi idoliserar människor, dessa kändisar som vi sätter högt upp på piedestal runt om i världen. Och även fast vi inte vill erkänna det, inspireras vi även otroligt mycket av makthavare och politiker. Hur många gånger har vi inte hört, eller själva till och med hamnat i bråk, för att den ene eller andre röstat på så kallat fel parti?
Det leder oss vidare till vad jag själv anser är orosmoln som sakta men säkert börjar hopa sig där borta i horisonten av vad som händer just nu i inom många rörelser runtom i Sverige, med tanke på de enorma klyftor som skapats utav agendan som går precis enligt plan. Som jag nämnt tidigare i mina texter och även uttalat i mina kanaler, så begär jag inte mycket av Svensson. Det betyder inte att jag tycker illa om Svensson, men jag vet att han sover så djupt att det inte är någon idé att lägga min energi åt det hållet överhuvudtaget, så jag låter honom sussa sött. Att Svensson står och gapar och skriker på både varandra och andra som inte gör, säger eller tycker och tänker som han gör, är för mig inget konstigt. För Svensson är så djupt inne i denna teaterföreställning som äger rum att det inte är någon idé att ens försöka. Det är som sagt slöseri med både tid och energi, för mig åtminstone.
Men, att rörelsen som påstår sig kämpa för sanning och frihet, att individer som säger sig vara vakna och vill bryta sig loss från systemets bojor, själva har börjat idolisera och sätta upp människor på piedestal, vilket i sin tur leder till dividerande om huruvida den ene är bättre än den andre eller vem som gör mest för ditten och datten, är för mig helt absurt. Det enda som detta resulterar i är helt enkelt en annan variant av det system vi så länge har varit slavar i – en annan variant av det system jag trodde att vi inte ville vara en del utav.
Vi byter ut de konventionella kändisarna och politikerna mot andra med motsatta livsfilosofier och andra agendor. Dessa som nu satts upp på piedestal runt om i landet har heller inget emot att stå där uppe och vinka till publiken och glänsa i kändisskapet. Det skrivs låtar och görs musikvideos, det anordnas festivaler och demonstrationer till höger och vänster. Det gapas och skriks om att vinna tillbaka friheten och i täten går dessa, nästintill självutnämnda, ledare med näven knuten högt i luften. Vilken frihet ska vinnas tillbaka? Vi har aldrig varit fria och det vi gör nu är att byta ut en ledare mot en annan.
Många utav de individer runt om i landet som rör sig i dessa kretsar, och även är verksamma inom olika delar med syfte att öka både medvetenhet, information och förståelse för systemet vi lever hos människor både på kollektivt plan och på individnivå, delar jag många tankar och åsikter med. Men precis som med allt annat håller jag sällan med till 100% även om jag inspireras dagligen av olika människor och det arbete de gör. Att utvecklas, och även utmanas, och själv söka efter information, lära mig nya saker, konstant arbeta med att bli en bättre person för mig och mina närmsta, att gräva djupare, vrida och vända på saker och ting, att inte vända kappan efter vinden oavsett vilket håll det blåser åt och att stå stark i min sanning och känna frihet i mitt liv – det är viktigt för mig. Kanske har jag varit naiv när jag trott att även andra vill leva sina liv på det här sättet, men jag kan ändå inte undgå att bli förvånad när jag ser och hör människor se upp till och idolisera andra enbart på grund av att någonting de en gång sagt stämmer överens med en åsikt de själva har.
Att inte ens ifrågasätta sina inspirationskällor, idoler, kändisar, politiker eller ledare utan enbart lita blint på det de säger, gör oss inte mycket bättre än det system vi så innerligt vill ta avstånd från – snarare tvärtom.
Så låt nu inte systemets agenda skapa ytterligare en agenda för andra. Fortsätt stå stark i din egen sanning, sök efter friheten inom dig själv och ifrågasätt allt du kommer över. Umgås med likasinnade och skapa den verklighet du vill leva i. Gräv djupare, lyssna, läs, lär, sök vidare – utmanas och utvecklas. Låt dig inspireras och influeras av andra men se upp med att idolisera och sätta upp dem på piedestal – vi vet alla utkomsten av ett sådant beteende.
För en fri individ behöver ingen ledare.
:Martin:Nilsson., Idolisering och piedestaler
holistichalsocenter.com
SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast
