Lingon är relativt fattiga på näringsämnen. Ett undantag är C-vitamin, som förekommer i användbara mängder. Annars innehåller de ett antal syror, mest intressant är bensoesyra och salicylsyra. Salicylsyra är en aromatisk karboxylsyra som är besläktad med acetylsalicylsyra. Bensoesyra och salicylsyra är båda utmärkta konserveringsmedel och är förklaringen till den goda hållbarheten. Det är bensoesyra som ofta tillsätts som konserveringsmedel i färdigmat. Salicylsyrahalten (se älggräs), tillsammans med C-vitaminerna, kan förklara en viss effekt vid förkylning och febersjukdomar. För övrigt innehåller bären ganska mycket fruktstärkelse, pektin. Det är därför lingonsylten stelnar lätt.

Bladen är mer medicinskt intressanta än bären. De innehåller stora mängder fenolglykosidarbutin, precis som släktingen mjölon (Arctostaphylos uva-ursi). Detta ämne omvandlas i kroppen till hydrokinon, ett urindesinficerande medel. Lingonblad innehåller mindre mängder magirriterande tanniner än mjölonblad, därför är de att föredra framför mjölon vid urinvägssjukdomar.

Likheten med mjölon är också stor rent utseendemässigt. Viktiga skillnader är att lingonbladen har inrullade kanter, markerade mittnerver och mörkprickig undersida, medan mjölonbladen är jämna och enhetliga i färg.

För 30–50 år sedan exporterade grannlandet Norge betydande mängder lingon och de var de ekonomiskt mest viktiga av alla vilda bär. Idag är förhållandet annorlunda. Norrmännen bryr sig inte ens om att plocka tillräckligt för eget bruk, så bären måste importeras från grannländerna. De ”importerar” i sin tur bärplockare från utlandet

Läs mer på tv-helse.se, Lingon är bra för matsmältning och hjälper mot förkylning och urinvägsinfektion

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här