”Det var bättre förr.” En mening och ett uttryck vi alla hört och säkerligen även har åsikter kring; antingen håller man med eller ås håller man inte med. Många som läser den här texten minns säkert hur jobbigt det var att höra de orden när man var yngre och tänkte ”När jag själv blir äldre kommer jag aldrig att säga så,” men så är man ändå där. I många avseenden tycker man att vissa saker var bättre förr. Jag själv anser att mycket var bättre förr, eller åtminstone inte så som de är idag, och då har jag ju bara förr att relatera till. Men jag anser även att mycket är bättre nu och även vidare kan bli bra mycket bättre än vad det är och någonsin har varit.
Så hur är det egentligen med det där, med minnen och nostalgi? Bilder eller prylar av värde ligger det ofta en historia bakom. Man sparar album med foton på människor eller platser som betytt mycket för en, eller kanske har man ett skrin där man gömt undan sina mest värdefulla ägodelar – och det menar jag inte värde i pengar, utan värdet i just den prylen: ofta ett minne. Om det skulle börja brinna i ditt hem, vad hade du då varit snabb med att rädda? Det dyraste du köpt eller din mest känslomässigt värdefulla pryl, full av historia, minnen och nostalgi? När allt ställs på sin spets inser man ofta att pengar och dyra attiraljer inte betyder någonting – man värdesätter annat, till exempel sin hälsa och att få ha livet i behåll.
Fotoalbum och prylar kan vara fint att spara, men ligger egentligen känslan av det som var i det fysiska tinget som blir lämnat kvar och sparad? Är det inte känslan i sig man istället bör bära med sig?
Visste du att vår mänskliga hjärna inte är kapabel till att memorera ett minne exakt så som det utspelade sig, utan vi minns endast en händelse så som när vi senast mindes den och inte som den enda gången vi gick igenom den. Vi minns alltså minnet av ett minne. Kanske är det därför man ofta förskönar det som var och minns det med nostalgi och värme, även fast det inte alls var sådär härligt och bra. Det kanske alltså inte var bättre förr? Det kanske bara är vad vi tror att det var?
En sak som jag ändå tror när vi talar om att ”det var bättre förr”, om man ska se till viss teknisk utveckling, var att man nog levde lite mer i nuet – det är i alla fall min uppfattning. Se bara på bilder, fotografier och mobiltelefoner. Förr hade man inte med sig en kamera med ändlöst minne som kunde fotografera allt mellan himmel och jord för varje steg man tog. Nu kan vem som helst bära med sig en liten mackapär med 10 000 bilder lagrade och när som helst kunna ta upp den och antingen knäppa en bild eller scrolla igenom gamla minnen. Allt ska dokumenteras och sparas till sen, därför tror jag inte att vi lever lika mycket i nuet nu som man kanske gjorde förr. Då låg det värde i att vara närvarande på en konsert till exempel – nu ligger värdet i att filma konserten, och uppleva den genom skärmen, för att sedan kunna dela med sig av den till tusentals andra som man inte ens känner.
När jag bläddrar igenom mina föräldrars gamla fotoalbum från min barndom, säg de första 15 åren av mitt liv, har jag nog på ett ungefär ca 150 bilder på mig och min familj från olika stunder, händelser, högtider och platser. Idag är 150 bilder ingenting – det är en familjs dag på Liseberg eller Grönan. Om det ens räcker. Backa bandet 150 år och det fanns inte ens fotografier på samma sätt som det finns idag; då var det porträtt som målades och de värdesattes högt – inte bara som minne utan även som konstnärliga verk.
Idag förekommer det inflation i minnen och bilder. Dagens teknik är utformad på ett sådant sätt att vare sig du vill eller inte så dokumenteras allt du gör och bilder på allt och inget delas till höger och vänster. Se bara på ”Minnen” som poppar upp i mobilen eller på sociala medier. För ett år sedan gjorde du det här, för två år sedan var du på den här platsen, för tre år sedan hade du den här frisyren. Du kanske sitter på bussen en regnig morgon på väg till jobbet och scrollar igenom förra årets utlandssemester. Du ser på de soliga bilderna där du brunbränd och fräsch ligger på stranden, ungarna leker glatt i vattnet och frugan sippar på en drink. Åh så härligt. Men var det egentligen så härligt eller minns du bara minnet av bilden? Kommer du inte ihåg hur för jävligt du hade bränt dig på ryggen, hur mycket ungarna tjatade efter glass varenda minut och hur irriterad frugan var över att AC:n på hotellrummet inte fungerade som den skulle? Nej, just det. Du minns bara det där härliga.
Minnen och historiska händelser går också hand i hand. När vi läser om saker som hänt som vi själva inte medverkat i på platser vi aldrig besökt med människor vi aldrig träffat någon gång för längesedan innan vi själva inte fanns, läser vi då om faktiska minnen eller vinklade förklaringar? Här är det precis lika viktigt att tänka på att det ofta är vinnaren som skriver historian, som förmedlar sin syn på vad som hände, och lägger sina värderingar och åsikter i det som sedan berättas vidare och ofta sätts på pränt i böcker. Böcker vi sedan läser och tar till oss som sanning. Som någon annans minne. Ofta ännu mer vinklade och förskönade än den där semesterbilden på Facebook.
När vi firar högtider eller andra historiska dagar, vad är det egentligen vi firar och varför?
När vi tänker på någon som betytt mycket för oss, eller på händelser vi varit med om eller platser vi varit på, när vi tänker tillbaks på svunna tider och svänger ner på en nostalgi-trip längs med memory-lane, vad är det egentligen vi minns och varför? Hjälper det oss i vår nuvarande situation eller hämmar det oss istället i vår utveckling, eller i att leva här och nu? Saker som skett kan hjälpa oss i hur vi bäst kan röra oss framåt, men vi får inte fastna i det som varit och att ”det var bättre förr”, för förr har redan passerat och nu är det enda vi har. Vi kan heller inte luta oss tillbaka på den skrivna historien som upprepats om och om igen, likt en repad skiva. För vi vet alla vid det här laget vem det är som skrivit alla våra historieböcker.
”En epoks altarduk är ofta nästa epoks dörrmatta. Till och med det bläck som historien skrivs med är ingenting annat än fördomar och personliga värderingar i flytande form.” – Mark Twain
:Martin:Nilsson., Minnen och nostalgi
