Offerkoftan

Offerkoftan

Med hjälp av kläder och yttre detaljer sätter vi en stämpel på oss själva om vilka vi är. Dels för vår egen identitets skull men även för att vi vill att människor utifrån ska uppfatta oss på ett visst sätt. Det finns många olika stilar och klädesplagg vi kan välja mellan för att uttrycka oss precis som vi vill och det är viktigt för oss att känna att vi tillhör ett sammanhang. Det har det alltid varit och det kommer det alltid vara.

Dock så finns det ett klädesplagg där ute bland oss som alldeles för många tar på sig titt som tätt som faktiskt inte hör hemma i något sammanhang överhuvudtaget. Detta plagg, som tydligen passar alla som en one-size-fits-all, finns i alla möjliga olika samhällsklasser och är även ett så kallat unisex-plagg som kan bäras utav båda könen. Det är en kofta som allt fler tar på sig för att uttrycka något form utav missnöje eller på något konstigt vänster högljutt vill tycka synd om sig själva – nämligen den gamla hederliga offerkoftan.

Vi alla väntar på att bli räddade utifrån, utav någon annan. Alla problem och fel som finns i våra liv anser vi komma utifrån. Att det är någon annan som har skapat dessa motgångar och gett oss käppar i hjulet, det är alltid någon annans fel att vi hela tiden jobbar i motvind för att kunna upprätthålla någon form utav livskvalité i vår vardag. Är det inte en enskild individ så är det staten. Är det inte ditten så är det datten. Och offerkoftan finns alltid där för oss och ger oss bekräftelse och tröst, hjälper oss att äkta och ömka våra sårade Egon att det är just på detta sätt allt hänger ihop. Att det är synd om oss och inget är vårt eget fel.

Med ett sådant synsätt, att problemen kommer utifrån och att plagget finns där som en snuttefilt i tid och otid, skapar även en tankegång i oss som gör att vi tror att både motgångar och möjligheter kommer utifrån. Att det är någonting bortom om oss själva som ska kliva in och rädda oss, räta ut våra frågetecken, ta bort våra problem och sudda ut misstagen vi gjort. Vi sitter där med vår kofta och bara väntar på att någon ska komma och hänga upp den på en galge för att lätta bördan på våra axlar.

När vi blir sjuka går vi till doktorn och ber om hjälp. Vi anser att läkaren som tar emot oss ska inneha såpass mycket kunskap inom sitt område att denne ska trolla bort våra krämpor och våndor med ett magiskt piller. I skolan förväntar vi oss att lärare ska ge våra barn den kunskap de behovet för att klara sig därute i stora vida världen, de ska drilla våra barn i läsning, skrivning, räkning, historie- och samhällskunskap. På arbetsplatsen väntar vi snällt på order från våra chefer för vi vet själva inte vad vi behöver fokusera på eller vilken uppgift som ska utföras först. När vi går och röstar på landets näste ledare förväntar vi oss att denne ska styra upp landet och dess ekonomi och samhällsproblem, så in i den milda grad att till och med livet blir perfekt ända ner på individnivå. Äntligen kommer räddningen, om rätt person vinner!

Med andra ord, vi väntar alltid på den där hjälten – hjälten som ska svepa in som en vit riddare i skinande rustning och eliminera all ondska i våra liv och förvandla vår oro, stress och misär till lycka, välmående och harmoni.

I våra sagor fungerar det just på det sättet. Men i verkligheten fungerar det inte så. Det kommer aldrig komma någon hjälte till undsättning. Det finns ingen där ute som bryr sig om dig och kommer att hjälpa dig med dina problem. Den enda som kommer att finnas i ditt liv är du själv. Den enda som kommer kunna rädda dig från alla dina problem är du själv. Den enda personen som kan hjälpa dig ta av dig offerkoftan – är du själv. De enda personerna som kan hjälpa till att skapa ett bra samhälle är alla individer som tar sitt ansvar och jobbar för kollektivets bästa och börjar med sin egen personliga utveckling för att bli den bäste man själv någonsin kan bli – någon annan hjälte kommer aldrig att infinna sig. Någonsin.

Bara du kan ta ansvar över dig själv och de förbättringarna du vill ha i ditt liv. Bara du kan ta ansvar över att få känna den lycka och välmående du själv är värd. Det är bara du som kan göra dessa förändringar i ditt liv. Och det är bara du som kan hänga undan den där offerkoftan och aldrig mer Sätta på dig den igen. För om vi ska vara ärliga, den har inte vidare snygg passform på någon – eller hur?

Kom ihåg att det inte är vad som händer dig som definierar vem du är, det är hur du hanterar det som händer dig som är det viktigaste.

Martin Nilsson, Offerkoftan

SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast

 

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here