Paul Raskin, filosofie doktor från Colombia University i New York och senare medlem av Romklubben, startade 1991 Pole Star Project tillsammans med Stockholm Environment Institutes föreståndare Gordon Goodman med syfte att utreda scenarier för skapandet av en planetär civilisation. Detta koordinerades av Raskins Tellus Institute. Goodman hade tidigare, på uppdrag från Rockefeller Brothers Fund, skrivit kapitlet om energi och klimat i Brundtlandrapporten – Our Common Future.
Arbetet övergick efter några år i Global Scenario Group där utgångspunkten var att utröna hur ett globalt idealsamhälle skulle kunna realiseras utifrån FNs Agenda 21 (fastställt vid Riomötet 1992) samt Earth Charter (16 “budord” för en hållbar värld). Projektet erhöll stöd från Earth Charterkommitténs ordförande Steven Rockefeller och finansierades av UNEP, Rockefeller Foundation och Nippon Foundation.
Genom en historisk analys antog Raskin (som ingått i Earth Charterkommittén tillsammans med Steven) och hans medförfattare att framtiden kunde ta tre olika vägar:
1. Conventional Worlds –- utvecklingen löper på som tidigare genom att anamma korporativa marknadslösningar. Antingen genom ekonomisk tillväxt, avreglering och privatisering (Market Forces) eller genom regeringsledda reformer som skapar en grön ekonomi och utrotar fattigdomen (Policy Reform).
2. Barbarization – det nuvarande systemet klarar inte av att hantera sociala, ekonomiska och miljörelaterade kriser. I ena fallet innebär det en auktoritär respons på kriserna där eliten skyddar sig i enklaver medan fattigdomen härskar utanför. I det andra fallet ett fullständigt systemsammanbrott med miljökatastrofer och kollapsade samhällsinstitutioner.
3. Great Transitions – nya värderingar och institutioner skapas som bygger på livskvalitet, solidaritet och hållbarhet. Främst handlade detta om Raskins modellscenario, New Sustainability Paradigm, som omfamnar ett globalt ömsesidigt beroende (interdependence) och en humanistisk, mångfaldig och ekologisk planetär civilisation. Det andra scenariet inom Great Transitions – Eco Communalism – var skapandet av småskaliga, men samtidigt teknologiskt avancerade och uppkopplade, samhällen.
”Relative to other regions, the bias in Arcadia is toward self-reliant economies, small enterprises, face-to-face democracy (at least in cyberspace), community engagement, and love of nature. Lifestyles tend to emphasize material sufficiency, folk crafts, and reverence for tradition. While the local is emphasized, most people are highly connected with cosmopolitan culture and world affairs through advanced communication technology and transportation systems.”
Raskin (2006), The Great Transition Today – A Report from the Future, s. 4
Detta småskaliga samhälle hade dock ett pris. Vägen kunde bli svår och mödosam. Omslaget på The Great Transition visar en jordglob som sönderdelas för att därefter sättas ihop igen.
Notera den konceptuella likheten med The Fabian Window på London School of Economics:
Med tanke på hur världen ser ut idag, med lockdowns och andra auktoritära åtgärder, är efterföljande mening om The Great Transitions framtidsscenario Eco Communalism mycket intressant.
While popular among some environmental and anarchistic subcultures, it is difficult to visualize a plausible path from the globalizing trends of today to Eco-communalism, that does not pass through some form of Barbarization.
(Raskin et. al (2002), The Great Transition – The Promise and Lure of the Times Ahead, s. 15)
På grund av pandemin befinner vi oss i idag det scenario som Raskin beskriver som Barbarization. En värld i ett kristillstånd där auktoritära åtgärder i olika grad har berövat oss grundläggande friheter.
The dark belief underlying the Breakdown variant is that the world faces an unprecedented calamity in which unbridled population and economic growth leads to ecological collapse, rampaging conflict and institutional disintegration.
(Raskin et. al (2002), The Great Transition – The Promise and Lure of the Times Ahead, s. 81)
Enligt scenariot handlar det om att miljökriser, matbrist och sjukdomar leder fram till en stor hälsokris! Detta ger upphov till att den nuvarande ordningen knakar i fogarna. Kriminella syndikat och terrorism frodas, våldet eskalerar, polarisering mellan samhällsgrupper tilltar, samtidigt som miljökriser och sjukdomar drabbar världsbefolkningen. Det liknar mycket det som hänt i världen efter 9/11, med krigen i Mellanöstern, återkommande terrordåd, den stora finansiella krisen 2008 samt flyktingkrisen 2015.
Genom dessa händelser antogs en relativt blygsam trigger vara nog för att störta världen in i ett totalt kaos. Något som också kunde ses som en konsekvens av att FNs hållbarhetsmål inte togs på tillräckligt allvar. En mycket svår pandemi skulle enligt Raskin kunna utgöra en möjlig utlösare av denna megakris.
Another path to general crisis might be initiated by an unprecedented pandemic; perhaps via an extremely contagious disease vector that emerges from disrupted ecosystems and is carried to the four corners of the Earth by a highly mobile affluent population and by waves of impoverished refugees fleeing the spreading chaos.
(Raskin et. al (2006), World Lines: Pathways, Pivots, and the Global Future, s. 10)
Global medborgarrättsrörelse
Åren innan megakrisen, under 2010-talet, förutsåg Raskin framväxten av en global medborgarrättsrörelse, i Great Transition benämnd Yin-Yang, som skulle samla ungdomar med krav på en global förändring. Parallellen till de globala klimatmarscherna och Greta Thunbergs klimatstrejker med kraven till världsledarna om att reformera systemet är uppenbar.
Although it was derisively referred to as the Children’s Crusade at the time, the unified youth movement was a critical partner in the coalition for a new global deal that led to the Global Reform process.
(Raskin et. al (2002), The Great Transition – The Promise and Lure of the Times Ahead, s. 80)
Läs mer på pharos.stiftelsen-pharos.org
