Trots att livet är ganska nyanserat och kommer i en mängd olika färger har vi människor en tendens att se på saker som händer oss kantat med antingen ett ljust skimmer eller med ett dunkelt mörker. Det är oftast svart eller vitt för oss. Bra eller dåligt. Vi väljer även att se på andra genom dessa svartvita glasögon, antingen om det gäller att gradera vår nya granne, kollegan på jobbet eller din partners vänner och bekanta. Vi ser dem som antingen bra eller dåliga, snälla eller dumma. Eftersom vi dessutom utgår ifrån hur vi själva är, våra värderingar, livsfilosofier, personligheter, och med oss i center och som utgångspunkt för huruvida någonting utanför oss är bra eller dåligt är det kanske inte så konstigt att det kan bli lite tokigt ibland. Du själv har en väldigt klar bild över vem du är och hur världen ser ut och antar att alla andra också givetvis följer denna norm.
Innerst inne vet vi ju trots allt ändå dock om att saker och ting inte är så lätt som svart eller vitt. Det är i alla fall min innerliga förhoppning att de flesta av oss kan se på livet, andra och även oss själva genom multifärgade glasögon, men vad vet jag. För precis som jag sa, tänker ju inte alla som jag. Färger kan även ändras, formas med åren och byta skepnad. Ta det här bordet som min dator står på just nu, som jag sätter vid och skriver dessa ord på. Bordet är svart, korpsvart. Kolsvart. Men med åren kommer det att blekna. Färgen kommer att flagna, bli ljusare, slitnare. Och vad hade bordet för färg innan det målades svart? Kanske en helt annan färg än vad jag kan se nu. Kommer den färgen att kika fram om några år? Med tiden kommer i alla fall den svarta färgen att blekna och antagligen vandra mot en mer mörkgrå ton. En process som pågår just nu men någonting som mitt simpla öga inte kan uppfatta än. Förändring sker bortom vad mina fysiska sinnen kan ta in.
Det sker alltid skiftningar över allt. En förflyttning från ljust till mörkt, från mörkt till ljust. Det räcker med att blicka upp mot skyn och se hur solen och månen förflyttar sig under dygnets timmar. Men när du väl står där och tittar upp så ser du inte den skiftningen, trots att den pågår rakt ovanför huvudet på dig. Vi lever mer i förändringar och förflyttningar än i konstanta händelser men ändå ser vi på livet som svart eller vitt, bra eller dåligt, dag eller natt, varmt eller kallt.
Man brukar tala om att det alltid finns två sidor av ett mynt. När man singlar slant väljer man antingen krona eller klave. Ditten eller datten. Du eller jag. Vem kommer att vinna? Med handen på hjärtat hade du nog aldrig satsat på att myntet skulle kunna hamna på högkant. Men det kan ju faktiskt vara en möjlighet, eller hur? Lite som uttrycket ”Det finns alltid två sidor av en historia,” när det snarare är mer sannolikt att det finns en mängd olika varianter och versioner att se på någonting som inträffat – beroende på vem som berättar den.
Eftersom vi uppenbarligen har svårt för att se nyanserat på enkla saker i det vardagliga livet förbryllar det mig en aning att många runtom i vårat avlånga land anser sig kunna utvärdera och gradera mycket viktigare och komplicerade ting ur samma synvinkel. Kan det inte vara så att det finns många sidor till både ett mynt och en historia? Vem säger att det måste vara si eller så? Om en person utför en handling som kanske är mindre bra, behåller dessvärre ofta den personen en stämpel. Handlingen var dålig så då är personen dålig, oavsett bakgrund till allt från situationen, till individen i fråga eller handlingen som utfördes och vad den senare kanske gav utfall till.
Detsamma gäller symboler. Vi har redan bestämt oss för att någonting är bra eller dåligt utan att ens bry oss om historiken kring den eller situationen den för tillfället befinner sig i. Ta bara korset till exempel. När du ser ett kors tänker du säkerligen direkt på kristendomen och Jesus. Ser du ett uppochnedvänt kors tänker du antagligen på satanism och djävulsdyrkande. Eller så är du påläst och vet att det finns en historia om Petrus-korset. Petrus, som var en av Jesus lärjungar, valde att korsfästas uppochned för att han inte ansåg sig värdig samma död som sin mästare. Du kanske också vet att ett uppochnedvänt kors även kan symbolisera ”Den hängde” i Aleister Crowleys Toth Deck. Och just det kortet kan stå för många saker, bland annat att antingen vara ett offer och martyr eller ge sig hän och ha tillit.
Korset är en sådan enkel symbol endast två streck som korsar varandra, och ändå rör den upp så många känslor och skapar så många debatter. För vissa kanske korset bara är just det – två streck. Om två streck kan tolkas på så många olika sätt beroende på vem du frågar, hur kan vi simpla människor då kunna bestämma vad som är bra eller dåligt, svart eller vitt?
Precis som när du blickar upp mot skyn och antingen ser solen lysa klart mitt på dagen eller månen bland stjärnorna på en mörk himmel om natten är allting ständigt i rörelse och rör sig emellan sina motpoler. Vi tar en ögonblicksbild och baserar sanningar utefter den, och står sedan och krampaktig håller fast vid den som den absoluta sanningen. Vi förlorar den sakta men konstanta förflyttningen mellan det ljusa och det mörka som ständigt äger rum, och därmed missar vår egen förändring och utveckling som bör ha sin naturliga gång.
Precis som felsägningen ”Yin & Yang”, för den benämningen finns inte. Det är ”yinyang” som utgör livets alla aspekter och fenomen, och omfattar universums faktiska process och allt som finns.
Fast det är ju också endast en utav alla sanningar.
:Martin:Nilsson., Två sidor av ett mynt
