Det är lätt bli vilsen i debatten om vilken mat som är hälsosam och vad som bör undvikas, hälsotrenderna går fram och tillbaka det är svårt att veta vad som egentligen är sant. En sak är i alla fall säker och det är att våra kroppar inte är anpassade för att bryta ned gift, med andra ord är gift giftigt. Att välja ekologiskt mat (i den mån det går) är därför ett viktigt val för alla som önskar leva ett friskt och hälsosamt liv. Det är vår rättighet att må bra och vara friska, och ju mer medvetna vi gör i vardagen, desto bättre blir det för vår hälsa, för våra barn, för naturen och för djuren – ja för planeten.
Idag är några av de mest besprutade grönsakerna och frukterna: vindruvor, potatis, paprika, bananer, selleri, sallad, soja, majs, odlade blåbär, spenat, morötter, lök, äpplen, jordgubbar, ananas, persikor, nektariner och citrusfrukter mm. Vi hör om varningarna och läser rekommendationerna att välja ekologiska alternativ. Men i takt med att populariteten för ekologiska varor ökar, så ökar också förekomsten av bluffmärkningar. Så hur säker är egentligen ekocertifieringen? Hur kan vi veta vad som är sant eller falskt när vi vill göra bra val och äta rätt? Som det verkar går det inte att enbart förlita sig på märkningen. Därför är det viktigt att vakna upp och vara medveten om att bluffmärkningar förekommer och börja ifrågasätta och ställa högre krav, ju fler vi är som gör det, desto snabbare kommer vi att få en förändring.
Naturskyddsföreningen har haft stor framgång med sina varningskampanjer framförallt när det gäller bananer, detta har till mångas glädje fått de stora livsmedelsbutikerna att börja ta in mer ekologiska bananer och i flera butiker har åtgången ökat så pass att det ofta är slutsålt, personalen säger att det blivit så stor efterfrågan på ekologiska bananer att de är svåra att få tag på. För den som har ett känsligt smaksinne blir valet lättare, många kan avgöra enbart på smaken om vissa frukter och grönsaker smakar kemiskt. När det gäller bananer så smakar till exempel de KRAV-märkta som bananer ska smaka medan bananer märkta med Chiquita organic smakar lika kemiskt som de konventionellt odlade.
När det gäller vindruvor är de bland de mest besprutade av alla frukter och man gör klokt i att välja ekologiskt där, i ett EU-stickprov på en förpackning konventionellt odlade vindruvor hittades 26 olika bekämpningsmedel. Tyvärr är de ekologiska vindruvorna mycket dyra men med tanke på hur giftiga de faktiskt är så är det nog bättre att avstå i så fall och köpa de ekologiska någon gång ibland. Av samma anledning är det klokt att välja ekologiska russin.
Konstigt nog verkar det som att många inte insett att vin består av vindruvor, och att vinet är minst lika fullt av pesticider som vindruvorna. Ändå fortsätter folk att köpa viner med besprutade vindruvor, trots att de faktiskt inte kostar mer. Inte heller är de viner som rekommenderas i tv-soffan ekologiska, och om man vill gå ut och ta ett glas vin är det sällan som man kan välja ett ekologiskt alternativ. Svårigheten är dock att veta om druvorna verkligen är ekologiska eller inte, som vindruvor kan den uppmärksamme konsumenten troligen både se och känna skillnad i smak och form. Men som russin eller vin är det svårare.
En annan viktigt sak att bli medveten om är att vissa länders ekocertifieringar är förkastliga, framförallt handlar det om Kina, de varor som importeras från Kina som ska vara ekologiska, är oftast inte det (länk #1, #2).
De populära sötvattensalgerna Chlorella och Spirulina marknadsförs ofta som bra medel för att rensa kroppen från gifter och tungmetaller, samt för att tillföra bra näring till kroppen, och i en ren ekologisk form är dessa alger mycket hälsosamma. De största exportörerna av dessa alger är Kina, Japan och Taiwan och de flesta företag som säljer dem i Sverige väljer att importerar dem från Kina, eftersom de är de billigaste. Ofta står det inte ens från vilket land algerna kommer vilket gör det svårt för konsumenten att göra ett medvetet val, de flesta nöjer sig med att det finns en ekocertifiering. Men här finns det anledning att vara vaksam då Kina är ett av världens mest förorenade länder och algerna odlas där i vatten som inte är rena.
När det gäller ekologiskt kött finns det också stor anledning att vara uppmärksam, svenska ekologiska grisar och kor har soja som bas i sitt foder, lamm som lever ekologiskt är gräsätare men det lammkött som säljs på våren, när djuren stått inne över vintern har levt på kraftfoder (soja). När det gäller höns består deras foder av vete, soja och fiskmjöl. Den soja som används till djurfoder odlas i Europa och sägs vara obesprutad. Problemet är bara att soja inte är en hälsosam produkt då den är fylld av östrogener samt att det ofta är GMO. Sojadebatten är ett viktigt ämne och en artikel helt för sig, men det är viktigt att vara medveten om att soja finns i princip allt vi äter, från animaliska produkter (via djurfodret) eller via sojalecitin E322 som är ett emulgeringsmedel som finns i de flesta hel- och halvfabrikat (läs mer om det här).
Som det visar sig finns det all anledning att vara ifrågasättande inför trovärdigheten av de olika eko-märkningarna. Tyvärr finns det inte mycket information på nätet om bluffmärkning, det är alltså upp till oss konsumenter att vara vakna och medvetna, att informera familj och vänner och börja ställa krav på livsmedelsbutiker och märken, odla själv, alternativt starta kooperativ tillsammans med andra liktänkande som också fått nog av att bli lurade och inte längre önskar ge sig själva och sina barn giftig mat.
Tills dess att märkningen blir pålitlig kan en bra idé vara att upprätta en sida där det är fritt att rapportera upptäckta bluffmärkningar, detta skulle i sin tur generera ett ökat tryck på marknaden och en förändring skulle lättare kunna komma till stånd.
Emma Lundell, Bli en vaken konsument!
