Efter att den 19-åriga svenskkurdiskan Pela Atroshi mördats i Irak sommaren 1999 och pappan samt två farbröder dömts till fängelse skrev de dåvarande statsråden Mona Sahlin och Margareta Winberg ett inlägg i DN om att ”det finns ­ingen statistik som säger oss att våldet mot de unga kvinnorna är kulturellt betingat. Det handlar i stället om mäns våld mot kvinnor … Vi får aldrig acceptera ­talet om ’hedersmord’.” (1) Winberg och Sahlin var oroade att prat om hedersvåld gav bränsle åt rasism med kulturalistiska förtecken. Vad det handlade om, påstod de, är ett strukturellt förtryck där kvinnor är underordnade och män överordnade.

2002 mördades den 26-årige svenskkurdiskan Fadime Sahindah av sin pappa. Sahlin medgav att hon underskattat problemet men de flesta tycktes ändå inte ta hedersvåld på allvar. Undantag fanns dock. Nalin Pekgul, som då var riksdagsledamot för Socialdemokraterna och agerat personligt stöd åt Fadime, var en av de första politiker i Sverige att lyfta frågan om hedersvåld. Det togs inte väl emot i alla läger. Hon beskrev senare det motstånd som fanns inom rörelsen och de svaga argument som anfördes för att förneka hedersvåldets existens.

”Sahindal var ett hedersmord. De hävdade att det svenska samhället minsann inte heller är jämställt och att många kvinnor mördas av sina män. De vägrade erkänna att detta förtryck som massor av unga invandrarkvinnor lever under är specifikt för den miljö de lever i.” (2)

Socialdemokraterna Carina Hägg och Maria Hindi Alias har också belyst problematiken. Trots att de och andra trovärdiga debattörer försökt larma om vad som pågått/pågår har det ofta viftats bort och ignorerats. ”Våra makthavare blundar och finansierar den kulturellt och religiöst förankrade diskrimineringen av ungdomar inom vissa etniska grupper,” (3) skrev Maria Rashidi, Sara Mohammad, Meheret Dawit, Seyran Duran i Aftonbladet. Istället blev de som talade om problemet hedersvåld kallade för rasister och islamofober. (4)

En annan politiker som gjorde sig känd för sin frispråkighet i kampen mot hedersförtryck var kommunalrådet Ann-Sofie Hermansson, i Göteborg. Även hon har fått lämna sitt uppdrag. Sara Mohammad, ordförande i Riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime, skrev:

”Hermanssons är inte den första S-politiker som utsätts för ett politiskt drev. Vi har sett det hända genom åren flertalet gånger. Nalin Pekgul och Carina Hägg är två socialdemokratiska politiker som förlorat sina politiska poster eftersom de pekat på problematiken med hederskultur och extremism.” (5)

Sara Mohammad skrev även om det absurda faktum att organisationer som förnekar eller normaliserar hedersförtrycket i mångfaldens namn, får mer i bidrag än de som arbetar mot hedersförtryck och extremism. (6) Via statliga bidrag har svenska skattebetalare varit med och sponsrat organisationer som vill allt annat än jämlikhet och demokrati. Journalister och forskare som Per Gudmundsson, Johan Westerholm, Johan Lundberg, och Magnus Norell med flera har varnat för detta i åratal men ofta talat för döva öron och misstänkliggjorts.

I romanen ”1984” beskrev George Orwell hur de styrande lanserade ”nyspråk,” (Newspeak) för att begränsa individens tankeutrymme och förhindra kritik mot ”Partiet” och dess ledare ”Storebror.” På samma sätt har politiker och medier i Sverige använt förskönande omskrivningar via mindre laddade ord. En realitet som hedersvåld och sexuella trakasserier bland invandrargrupper förvandlades till ett allmänt ”generellt strukturellt förtryck” och djupt allvarliga samhällsproblem i utanförskapsområden döptes om till ”utmaningar.”

Till de största förlorarna hör invandrarna själva. De som vill göra rätt för sig, (vilket är de flesta) men som riskerar klumpas ihop men dem som inte accepterar samhällskontraktet och bara vill ha rättigheterna. Problemen förstärks förstås av den naiva svenska välviljan och rädslan för att stöta sig med andra: ”Tänk om någon känner sig kränkt!” Hemska tanke! Kanske inte så överraskande i landet där ”kränksjukan” blivit mer utbredd än kräksjukan och där man ropat ”islamofob” så fort någon p