Fenomenet konsensustrans kan beskrivas som en form av suggestion eller masshypnos där människor instinktivt värjer sig mot obekväma fakta som hotar att rasera deras världsbild. Istället för att förnuftigt bearbeta alla fakta i ett ämne godtar man i gemensam suggestion en viss typ av verklighetsuppfattning. Det ligger i sakens natur att detta lättare kan odlas av grupper med mycket makt och inflytande i samhället. Det är bland annat därför vissa frågor blivit nästan omöjliga att diskutera utan att åsiktspoliser vaccinerade med politiskt korrekta känsloargument reflexmässigt dömt ut meningsmotståndare som extremister och foliehattar.
Redan på 1700-talet kritiserade filosofen David Hume människors tendens att blanda ihop hur saker och ting är respektive med hur de borde vara. Det vill säga ett neutralt konstaterande kontra en ren värdering. Ett fenomen som inte minst under senare år tagit närmast epidemiska former i den svenska debatten. Istället för att sakligt bedriva en objektiv granskning av sakernas tillstånd och sedan presentera en rak slutsats har mediebolagen ofta sysslat med agendasättande aktivism. Snarare än att på gott och ont beskriva hur det faktiskt har sett ut i verkligheten har man istället försökt inpränta i folk vad man anser borde vara sant.
En av anledningarna till att detta har uppstått om vi exempelvis talar om problem knutna till invandring är att man inte velat ge främlingsfientliga grupper näring. Och visst, det råder föga tvivel om att det finns mer eller mindre fördomsfulla eller högerextrema personer som tar varje chans att dra alla invandrare över en kam så fort problem påtalas inom dessa grupper. De som reagerar på det sättet är ofta lika intellektuellt lata och känslomässigt argumentationsdrivna som dem som förbehållslöst försvarar och skönmålar invandringen.
Av rädsla för fascistiska strömningar har de senare ofta i (själv)god tro bidragit till att hämma yttrandefriheten. Men lika lite som lösningen är att fastna i hat och ständiga generaliseringar om människor från andra länder, lika lite kan den vara att gå med skygglappar och relativisera samhällsproblem med floskler som ”så här har det alltid varit.” För att kunna lösa de problem som finns måste vi kunna erkänna att de existerar. Återkommande stenkastning mot blåljuspersonal, (1) trakasserier mot bibliotekspersonal, (2) ökande rån mot unga, (3) och systematiska bilbränder (4) är inget vi såg för tjugofem år sedan för att ta några exempel.
Istället för att rasiststämpla alla som påtalar problem i grupper som inte råkar ha svenskt ursprung borde det gå att ha en vuxen diskussion. Precis som det finns invandrare som anser att den svenska samhällsmodellen är en bra idé så finns det andra som inte är beredda att ställa upp på våra värderingar. Under festivalen We are Sthlm sommaren 2015 omringades och utsattes många unga tjejer för övergrepp av ett stort antal invandrarkillar. Vittnen på plats försökte slå larm om vad som hänt och flera av tjejerna kontaktade Stockholms stad som bland annat svarade med det föga smarta utspelet att de skulle utbildas i att ”säga ifrån.”
Ett av vittnena på festivalen var en psykolog som sen pratat med en polis som jobbat där. Till bådas förvåning stod det sen inte ett ord i svensk media om vad som hänt. Psykologen kontaktade då en journalist på Dagens Nyheter, berättade vad han sett och lämnade numret till den polis som kunde bekräfta händelserna. (5) Efter ett sms från journalisten hade polisen förgäves försökt få kontakt med tidningen. Polismannen hade ringt upp DN flera gånger under ett par dagar men trots löfte om att de skulle återkomma hörde han inget mer ifrån DN. Dessutom hade Psykologen utan framgång tipsat två andra tidningar men utan respons.
Fem månader senare kom rapporter från Tyskland om liknande händelser där invandrarkillar hade omringat och antastat tjejer. Först då fick psykologen ett samtal från DN-journalisten som förklarade att tidningen nu ville skriva om sexövergreppen som han bevittnat på festivalen i Stockholm. Psykologen upprördes över hyckleriet och tog istället kontakt med Chang Frick på Nyheter idag varpå de som enda tidning i Sverige gick ut med avslöjandet om övergreppen. ”Under en enda kväll ingrep polisen och ordningsvakter mot ett 90-tal killar, men även vuxna män, som ägnat sig åt övergreppen,” (6) berättade psykologen i artikeln.
Nyheter idag ringde upp DN-journalisten som dock vägrade svara på frågor. Istället ringde journalisten upp psykologen och sade sig vara besviken på att han berättat för Nyheter idag om deras samtal. Trots att övergreppen hade pågått under flera dagar och dussintals killar hade omhändertagits så ville ingen ta ansvar för den uteblivna rapporteringen och medierna förnekade att de misstänkta förövarnas ursprung skulle ha påverkat bevakningen.
När den utlandsbaserade journalisten Kajsa Norman fick höra talas om historien tog hon kontakt med Chang Frick, chefredaktör på Nyheter Idag och fick ta del av hans undersökningsmaterial. Frick är född och uppvuxen i Småland men har både judiskt och romskt påbrå. 2012 var han ordförande för SDU:s distrikt Syd men gick senare ur partiet och definierar sig numera som Libertarian. Nyheter idag har stämplats som högerpopulistiskt av vissa men tidskriften är ansluten till det pressetiska systemet och vilar på libertariansk grund.
Kajsa Norman har tidigare varit frilansjournalist, resereporter på Aftonbladet och reporter på The Buenos Aires Herald i Argentina, samt innovationsjournalist i San Francisco. Hon har skrivit flera böcker, däribland Mot kärleken har Fidel inte en chans om politiska fångar på Kuba och Ge mig kolera -vägen till överlevnad i dagens Zimbabwe och kampen för demokratisk förändring. 2015 gav hon ut Bron över Blood River om sydafrikansk rasism och fall, samt Den som tröttnar förlorar om utvecklingen i Venezuela under och efter Chávez.
2018 gav hon ut ”Sweden’s Dark Soul-The Unravelling of a Utopia,” där hon beskrev turerna kring festivalen och den ängsliga konformismen i dagens Sverige. Boken blev en mycket uppmärksammad bästsäljare utomlands och skakade om bilden av Sverige som det rättrådiga och förnuftiga landet. Den fick positiva recensioner även bland vänstertidningar som The Guardian men i Sverige omnämndes den knappt. När Norman försökte ge ut den var ingen intresserad. (Efter en intervju med Norman i Kvartal hörde det lilla förlaget Mondial av sig.)
Reaktionerna efter publiceringen av ”En alldeles svensk historia: brottet som skakade självbilden,” som den hette på svenska, lät inte vänta på sig. I Helsingborgs Dagblad skrev recensenten att boken ”ekar av både den högerradikala rörelsens urberättelse om elitens åsiktsförtryck och gammal Moderatretorik om det sovande folket i DDR-Sverige.” (7) En annan skribent skrev att boken ”innehåller precis samma överdrifter, sensationalism och glorifierande av extremhögern som hennes tidigare verk.” (8) Skribenten, som tidigare uppskattat Normans Sydafrikabok, ansåg nu att alla hennes tidigare böcker var högerextrema.
”Alla som känner mig vet att jag inte är högerextrem,”kontrade Norman. ”Jag har ägnat min karriär åt att kämpa för demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet … Det är därför intressant att medier som aldrig tidigare brytt sig om att recensera mina böcker nu ägnar spaltmeter åt att avfärda just denna som meningslös, aningslös och extrem. Det är uppenbart att jag trampat på en tå som är så öm att man är beredd att ljuga, medvetet feltolka eller helt lyfta saker ur sitt sammanhang.” (9) SVD:s Ivar Arpi instämde: ”Jag har läst Kajsa Normans bok,” skrev han. ”Den är allt annat än högerextrem. Fruktansvärt fula anklagelser mot henne.” (10)
Det ironiska i sammanhanget är att Normans mentor var Henning Mankell, en person som svårligen kan beskrivas som högerextrem på något sätt. Istället för självrannsakan hos svenska medier över att ha negligerat ett så uppenbart problem som sexuella ofredanden rackade man ner på Kajsa Norman, skyllde på polisen och påstod att det fanns ett drev mot DN. (11)
När sen journalisten Eric Fichtelius skulle intervjua Norman i ett tv-program liknade det mer ett pinsamt korsförhör. Istället för att objektivt försöka reda ut vad som hänt började han ifrågasätta både Normans trovärdighet, de anklagade männens bakgrund och om övergreppen överhuvudtaget hade ägt rum. (12) Norman, som hade arbetat på boken i över ett år och tagit del av polisrapporter och vittnesutsagor häpnade över hur intervjun hade genomförts.
”Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle sitta i SVT och genomlida den intervjun,” berättade Norman när hon gästade Aron Flams podcast. ”Man ifrågasätter verkligheten. Med fakta som är obestridbara fakta. Ifrågasätta som om det aldrig hade hänt. Så lågt trodde jag ändå inte att svensk media hade sjunkit…jag är beklämd över utvecklingen. (13)
SVT blev sen tvungna att backa och rätta Fichtelius påstående om att det inte blev någon rättssak av det som hänt.
Låt oss nu studera ett annat exempel på verklighetsresistens i Sverige.
I det offentliga samtalet hävdas det ofta att biologiskt kön är oviktigt och att alla eventuella skillnader på gruppnivå mellan kvinnor och män är ett resultat av sociala konstruktioner. Inte minst radikalfeminister brukar hävda att det något som uppstått på grund av en patriarkalisk härskarstruktur. En fråga som infinner sig är hur patriarkatet överhuvudtaget kunnat uppstå från början om det inte finns några skillnader mellan könen? I dagens debattklimat hävdas det ofta att skillnader mellan könen beror på den sociala miljön och inte medfödda skillnader hos män och kvinnor.. Om någon invänder mot det finns en risk att vederbörande idiotförklaras.
När Annica Dahlström, läkare och professor emerita i histologi vid Göteborgs universitet i mitten av 90-talet skrev en artikel om skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor i universitetets tidning, fick hon uppleva just detta. Dahlström, som disputerade redan som 25-åring, blev Sveriges yngsta doktor och har varit aktiv inom många forskningsområden. Sammanlagt har hon publicerat över 340 vetenskapliga artiklar. Hennes huvudforskning har varit på hur nervceller lagrar upp och transporterar olika signalämnen.
Efter att ha skrivit en artikel om att mäns och kvinnors hjärnor fungerar olika där hon påpekade skillnader i tänkesätt och beteenden fick hon inom loppet av en vecka motta flera brev med ilskna kommentarer, ett kuvert med råttskit och arga samtal från läsare. Det märkligaste telefonsamtalet kom emellertid från en kvinnlig kollega på ett annat fakultet:
”Annica, det finns inga skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor!” förklarade kollegan. ”Vad intressant,” svarade Dahlström, ”jag skulle gärna vilja ha litteraturreferenserna, eller har du kanske forskat själv?” Nej, det har jag inte,” sa kollegan, ”men även om det skulle finnas skillnader får vi aldrig säga det!” ”Men, detta är ju ett mycket egendomligt uttalande från en professor vid ett universitet, som ska värna om sanningen i forskningen!” invände Dahlström. ”Ja, ja, det kan tyckas. Men så är det i alla fall, du kan förstöra mycket om du fortsätter!” (14)
När hon sen gav ut boken ”Könet sitter i hjärnan,” 2006, baserad på 15 års internationell forskning om hjärnan och hur den påverkar beteendet, blev det åter livat. Dahlström skrev att det finns mätbara biologiska skillnader som är medfödda snarare än inlärda. (15) Som att manliga hjärnor är mer aggressiva, stridsvilliga och tävlingsinriktade, och att kvinnor är bättre lämpade att sköta om småbarn mellan 0-9 månader. När hon skulle ge en intervju för Norrbottenteatern stoppades det av Länsstyrelsens jämställdhetsdirektör med motiveringen:
”Vår svenska jämställdhetspolitik bygger på att vi är lika och socialiseras in i olika könsroller. Annica Dahlström är särartsfeministisk och utgår från att pojkar och flickor är helt olika. Länsstyrelsen kan inte ge ut ett material med den uppfattningen.” (16)
Dahlström baxnade över tilltaget och fann det hela löjeväckande. Ett par dagar senare backade Jämställdshetsdirektören och i ett pressmeddelande förklarade hon att länsstyrelsen inte ville beskyllas för att censurera åsikter. Intervjun fick publiceras, trots att Dahlströms åsikter inte var ”i linje med regeringens och riksdagens linje när det gäller svensk jämställdhetspolitik.”
”Samhället ställer numera krav på kvinnor att de ska vara, bete sig och tänka som män,” sa Dahlström. ”Det tycker jag är en annan tvångströja som kvinnor varit tvungna att ta på sig. Tidigare har de varit fångna av könsrollen av att vara hemmafru, även de som ville ut i arbetslivet. Nu ställs krav på att alla kvinnor ska ut i arbetslivet, oavsett om de vill vara hemma och ta hand om sina barn.” (17) Föreningen Vetenskap och Folkbildning, som påstår sig vilja ”främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat” och ”bekämpa felaktiga och ogrundade påståenden i frågor som kan avgöras vetenskapligt, umgicks med tanken på att utse Dahlström till årets förvillare. Några vettiga argument för denna idé var dock svåra att hitta. (18) Den hätska debatt som följde ledde till att Annica Dahlström valde att avsluta sitt styrelseuppdrag för stiftelsen Hjärnfonden som arbetar för att främja forskning kring hjärnan.
Få seriösa forskare skulle invända mot påståendet att även den sociala miljön har en inverkan på hur vi fungerar. Att fastna i en antingen-eller dogm leder knappast framåt. Modern forskning visar att hjärnan delvis är utformad olika hos män och kvinnor. Bland annat löper hjärntrådar på olika sätt i mäns respektive kvinnors hjärnor och påverkar biologiska komponenter som lagrar på sociala komponenter. (19) Män har mer muskelmassa koordinerat med synintryck och kvinnor är i regel är bättre på att uppfatta komplexa sammanhang. Att pojkar mognar (2 år) senare är känt sedan länge. Generellt sett är kvinnor mer sociala och samarbetande och män mer konkurrerande och aggressiva. Studier pekar även på att kvinnor är bättre på att tänka intuitivt och bättre på att minnas saker. Det hindrar inte att det finns flera exempel på individnivå av kvinnor med stark konkurrenskänsla och män med god intuition.
Markus Heilig, professor i neurovetenskap vid Linköpings universitet, ger i boken ”Hon, han och hjärnan” flera exempel på könsskillnad i hjärnans förbindelser. Bland annat att feminin organisering av hjärnan är grundprincipen, vilket innebär en hög grad av utveckling av nervbanor mellan storhjärnans hemisfärer. Om fostret däremot har en Y-kromosom så hämmas denna utveckling till förmån för tillväxt av nervbanor inom respektive hemisfär. Heilig visar även att män och kvinnor processar emotionella minnen på olika sätt. (20)
Forskning visar dessutom att färre nervbanor korsar över till andra sidan i storhjärnan hos män, medan långa nervbanor bakifrån och framåt dominerar. I lillhjärnan gäller dock det motsatta där män istället har fler förbindelser mellan höger och vänster sida. Män har mer hjärnkopplingar inom varje hjärnhalva medan kvinnor har mer kopplingar mellan hjärnhalvorna. Detta ger generellt män en mer spatial rumsuppfattningsförmåga och matematisk förmåga och kvinnor en mer verbal, social och helhetstänkande förmåga. (21)
Heilig menar att kunskap om våra olika hjärnor är viktigt i arbetet för att bekämpa kvinnoförtryck och uppnå jämställdhet. Han jämför två olika perspektiv: Jämlikhetsfeminism, (där jämställdhet går ut på könsneutrala resultat på de flesta viktiga områden i livet: samhället blir inte jämlikt förrän lika många kvinnor kör grävmaskin o.s.v.) och Särartsfeminism, (där det viktiga är att alla har samma rättigheter och möjligheter men inte är ett problem om vi är olika och gör olika livsval). Det senare står i rimlig relation till den faktiska verkligheten.
En viktig aspekt är den medicinska. För att den behandling som ges till en patient vid sjukdom ska vara lika bra för både män och kvinnor måste vi ibland ta i beaktande att det finns grundläggande biologiska skillnader mellan könen. Eftersom sådant som hjärtinfarkt ofta framträder med andra symtom hos kvinnor än män (22) och därmed riskerar undgå upptäckt vore det fatalt att utgå från att det inte finns några biologiska skillnader mellan könen.
Forskningen har dessutom visat att depression i flera avseenden kan beskrivas som olika sjukdomar hos män respektive kvinnor. (23) Man har länge även känt till att könen skiljer sig åt i de hjärnområden (hypotalamus) med betydelse för fortplantning. Under senare år har det också klarlagts att det finns funktionella och strukturella könsskillnader i hjärnan där koppling till reproduktion inte är lika uppenbar. Det finns bland annat könsskillnader i seende, hörsel, bearbetning av ansiktsuttryck och psykologiskt gensvar på stress. (24)
Låt oss titta på ännu ett exempel på hur det kan gå till i dagens Sverige:
När lektorn Erik Ringmar vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund skulle hålla en kurs om kritiker av det moderna samhället och konservativa idéers historia stötte han på patrull. Anledningen var att kursen inte uppfyllde institutionens krav på minst 40% kvinnliga författare i litteraturlistan. Lund har nämligen infört en regel som tvingar lärare att använda könskvoterad kurslitteratur. Det hela hade dock inget med diskriminering från Ringmars sida att göra. Det fanns helt enkelt inte några konservativa kvinnliga författare att tillgå i ämnet.
Efter påtryckningar från ledningen gick Ringmar med på att ta med en text av Judith Butler, en känd radikalfeministisk författare i den poststrukturalistiska traditionen. När kursen väl skulle börja valde Ringmar dock att bortse från texten eftersom dess innehåll inte var relevant för eller passade in i hans kurs. En elev klagade på detta varpå institutionens kurslitteraturkommitté gick i taket och studentrepresentanterna rasade över ”brist på fokus på genus.” Till slut tröttande Ringmar på galenskaperna och meddelade följande:
”Eftersom jag insisterat på att ge en kurs om gamla mörkermän har jag nu fått rykte som ’’anti-feminist’’ och min kurs har blivit något som ska ’’pekas ut’’ och ’’avslöjas.’’… Jag har efter moget övervägande beslutat att inte ge kursen igen. Jag vill inte bli mobbad av studenter och jag vill inte att märkliga rykten ska spridas om mig bland kollegor. Synd, tycker jag, eftersom fascismens framväxt är ett viktigt ämne, inte minst just nu.” (25)
Det ironiska i sammanhanget är att när Judith Butler intervjuades om saken tog hon avstånd från institutionens hållning:
“Jag är motståndare till att man ålägger lärare att undervisa om specifika texter eller författare. Jag skulle själv avvisa alla sådana försök från institutionens sida, oavsett vilka samhälleliga mål man försöker uppnå med denna metod. Metoden är förkastlig, och målen kan inte uppnås genom tvång.” (26)
Vad gäller akademisk frihet kommer det inte som någon överraskning att Sverige hamnar i det europeiska bottenskiktet i olika internationella studier. I den kanske mest övergripande studien från en brittisk forskargrupp 2016 hamnade Sverige bland de sex lägst rankade av 28 europeiska länder. En av förklaringarna är att det inte finns någon lagskyddad undervisningsfrihet i Sverige. Trots att Sverige inte skyddar eller följer undervisningsfriheten har vi undertecknat UNESCOs rekommendationer för högre utbildning som uttalat påtalar vikten av undervisningsfrihet och förbjuder tvångsåtgärder mot lärare i undervisningen.
Vad ligger då bakom att dessa absurda situationer kan uppstå?
Dels läser fler killar än tjejer tekniska ämnen och betydligt fler tjejer går vårdutbildningar. Det finns dessutom många fler manliga manliga än kvinnliga professorer och fler manliga än kvinnliga författare på universitetsbibliotekens hyllor. Hur mycket av det här som beror på att män och kvinnor har olika intressen på gruppnivå råder det delade meningar om men om någon hävdar att fler killar läser tekniska ämnen och att tjejer går vårdutbildningar på grund av något annat än patriarkala förtryckartraditioner riskerar vederbörande att stämplas som en reaktionär och kvinnofientlig motståndare till jämlikhet.
År 2009 la den då borgerliga regeringen fram ett program för så kallad ”genusintegrering” som den efterföljande Socialdemokratiska regeringen 2014 entusiastiskt hakade på. Nu skulle rättvisa mellan könen tvingas fram och universitet skapa handlingsplaner för vilka åtgärder de avsåg vidta. Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet skulle sen in och koordinera arbetet genom att utvärdera handlingsplaner, kommentera, besöka universitet, ha kurser och utvärdera arbetet.
Kvoter för kvinnliga professorer har på det här sättet fått officiell uppbackning. Fyrtio procent av landets professorer ska vara kvinnor år 2020, och forskningspengar ska ges för att ”undertrycka mansdominerade forskningsnätverk.” Flera universitet rapporterar i sina jämställdhetsplaner att de ska jobba med ”normkritik,” lärare måste genomgå kurser i ”kön och mångfald i utbildningen” och alla kurser där de undervisar måste ha ett ”genusperspektiv”.
Med andra ord så utgår regeringen från att kvinnor är diskriminerade på universiteten för att det råder ett patriarkaliskt förtryck. För att råda bot på detta införde man därför en lagstiftning som innebär att den typ av kön en människa har blir meriterande när det avgörs vem som ska tilldelas en tjänst. Samtidigt som det är ett känt faktum att flickor på gruppnivå i Sverige presterar betydligt bättre än pojkar i skolan och att fler kvinnor än män läser på universitet.
Att det historiskt sett har förekommit förtryck mot och en diskriminering av kvinnor råder det inga tvivel om. Det finns gott om exempel på hur fäder, bröder, makar, byar, städer, stater och prästerskap både i praktiken och via lagstiftning behandlat kvinnor fruktansvärt illa. Något som dessvärre fortfarande är en realitet inte minst i stora delar av Mellanöstern, Afrika och delvis Sydamerika. Att detta sorgliga faktum upprör en modern människa är naturligt. Vi ska inte heller förneka att arbete återstår att göra i väst inom vissa områden vad gäller jämlikhet.
Sverige brukar dock i alla internationella undersökningar beskrivas som ett av världens mest jämlika länder. En ingående internationell undersökning av 187 länder beträffande hur det är för kvinnor och män att ta sig till olika platser, hur de kan styra över sina tillgångar, hur arbetsvillkoren, pensionen och lönerna ser ut, samt områden som berör giftermål och barn, ger Sverige högsta betyg. I undersökningen uppnåddes detta bara av 6 länder: Utöver Sverige är Belgien, Danmark, Frankrike, Lettland och Luxemburg världens mest jämställda länder. (27)
Fortsättning följer…
Michael Delavante, Den inbillade kloke: Hur den svenska debatten fastnade i en verklighetsresistent garderob – del 3
Källor:
(1) Våldet mot polisen: Stenkastningen har blivit vår vardag,”Anton Säll, Metro, 24 Maj 2016. Se även: Att utsätta särskilda områden – En kriminologiskundersökning av Blåljusutredningen. http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8941527&fileOId=8945564
(2) Bibliotek, bildning och brinnande böcker, Lars Åberg, Dagens Samhälle 5/11 2015. Se även: Fula gärna ut mig – men slå vakt om öppna bibblor, Paula Neuding, Expressen, 25 sep 2017.
(3) Rekordmånga rån mot unga – ”en väldig kränkning,” svt.se, 17 augusti 2019. Se även: Rekordmånga rån mot barn och unga. Sara Malm, Expressen, ,17 aug 2019.
(4) Antalet anlagda bilbränder ökar kraftigt i landet, Expressen, 15 aug, 2018. Se även: Bilbränderna som skakade Göteborg, Jesper Sanne, GP, 13 aug, 2019.
(5) Så mörkade Dagens Nyheter omfattande sexövergrepp i centrala Stockholm. nyheteridag.se, 9 jan 2016. Se även: Helge Øgrim. Overgrep mot unge jenter – halvt års taushet i svenske medier, journalisten.no, 13 januar, 2916, samt: KAJSA NORMAN, Sveriges mörka själ, DEKONSTRUKTIV KRITIK m. Aron Flam.
(6) Så mörkade Dagens Nyheter omfattande sexövergrepp i centrala Stockholm. nyheteridag.se, 9 jan 2016.
(7) På propagandans fria vidder, Petter Larsson, Sydsvenskan, 14 mars 2019.
(8) Kajsa Normans tropikhjälm är inte osynlig längre, Kajsa Ekis Ekman, ETC, 2019-03-21.
(9) Min bok sa sanningen – jag avfärdas som högerextrem, Expressen, 15 maj 2019.
(10) Ivar Arpi, Twitter, 5 maj 2019.
(11) DN-drevet är en attack mot oss alla, Helena Giertta, www.journalisten.se, 20 januari, 2016.
(12) Erik Fichtelius: ”Finns inget belägg för Sexövergreppen i Kungsträdgården” Kajsa Norman. https://www.youtube.com/watch?v=_3MAlEooKyA
(13) KAJSA NORMAN, Sveriges mörka själ, DEKONSTRUKTIV KRITIK m. Aron Flam. https://www.youtube.com/watch?v=0-p_fLrJHmM
(14) Möt Annica Dahlström – Hon tar strid om könet i hjärnan, Per Snaprud, Forskning & Framsteg, 2007-01-01.
(15) Möt Annica Dahlström – Hon tar strid om könet i hjärnan, Per Snaprud, Forskning & Framsteg, 2007-01-01.
(16) Möt Annica Dahlström – Hon tar strid om könet i hjärnan, Per Snaprud, Forskning & Framsteg, 2007-01-01.
(17) Könsskillnader sitter i hjärnan, Ove Bystöm, Sydsvenskan, 21 januari, 2007.
(18) http://forum.vof.se/viewtopic.php?t=2840
(19) Hon, han och hjärnan, Ingrid Thunegard, helagotland.se, 2018-03-1
(20) Markus Heilig, ”Hon, han och hjärnan,” Natur & Kultur, 2018, (sidan 22)
(21) Kvinnors och mäns hjärnor olika kopplade, Magnus Nildén, svt.se 3 december 2013
(22) KVINNORS UPPLEVELSER AV HJÄRTINFARKT – Från första symtom till nyorientering – en litteraturstudie. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:723122/FULLTEXT01.pdf
(23) Att förhindra mäns våld kräver kunskap om mäns biologi, Markus Heilig, Kvartal, 8 oktober 2018. Se även: Affektiv sjukdom drabbar kvinnor och män olika, Mikael Landén, docent, överläkare, Karolinska institutet; sektionen för psykiatri S:t Göran, Stockholm
mikael.landen@cns.ki.se, LÄKARTIDNINGEN, 2007-01-05 nummer 1.
(24) Affektiv sjukdom drabbar kvinnor och män olika, Mikael Landén, docent, överläkare, Karolinska institutet; sektionen för psykiatri S:t Göran, Stockholm
mikael.landen@cns.ki.se, LÄKARTIDNINGEN, 2007-01-05 nummer 1
(25) Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur. Av Academic Rights Watch, 4 november, 2017.
(26) Judith Butler om genuskonflikten i Lund. Av Mårten Torson Lindberg, Kvartal, 22 november, 2017.
(27) Enbart sex länder i världen har jämställda rättigheter för män och kvinnor. Sverige är ett av länderna som har fått full pott. Victor Merell, nyheter24.se, 02/03/2019. Se även: Women, Business and the Law 2019. https://openknowledge.worldbank.org/bitstream/handle/10986/31327/WBL2019.pdf
