Frekvensmedicin – en introduktion

elektromagnetism

Den levande cellen, fastän liten, innehåller en myriad med molekyler och mellan dessa utspelar sig ett dynamiskt växelspel. Det resulterar i mängder med elektronövergångar, som i sin tur ger upphov till flera fält som svänger med olika frekvenser. Därmed kan man också betrakta cellen ur ett elektromagnetiskt perspektiv där den både avger och påverkas via strålning från och till sin omgivning. Detta är ett perspektiv som borde fogas till medicinen för att bättre förstå olika fenomen – och inte minst kunna hjälpa de som är sjuka genom att finna rätt resonansfrekvenser.

Dagens medicin = biokemi
När vi talar om medicin så tänker vi nästan alltid på ett preparat – ett materiellt ämne som vi stoppar in i kroppen och som där ska åstadkomma vissa kemiska uppgifter, dvs koppla sig till andra kemiska ämnen och där åstadkomma en sådan bindning att vi förhoppningsvis blir av med den åkomma som vi tog medicinen mot. Biokemikern som sysslar med kemiska interaktioner i vår kropp är noga med det kemiska ämnets utseende, dess form och dess laddningsfördelningar – Ämnet är som en pusselbit som ska passa in mot en annan bit för att åstadkomma någon verkan.

Dagens moderna biokemi har kommit oerhört långt i att anpassa och skräddarsy olika mediciner för att bland annat passa in på de avkännare av kemiska substanser som vi har på cellmembranen, de s.k. receptorerna. Genom att konstruera ämnen som fastnar på receptorerna kan man antingen uppnå att signalen vidarebefordras in till cellens innersta eller att den sätter sig enbart på receptorn och förhindrar att den kan ta emot andra ämnen – en s.k. blockerareffekt. På så vis kan man med kemi gå in och ändra givna kroppsfunktioner och styra dem mot önskvärt håll. Man tillverkar därför snarlika artificiella ämnen som kroppens egna signalsubstanser – dvs hormoner eller transmittorsubstanser för att framförallt blockera det naturliga flödet. Här skall väl också sägas att kroppen är ett mycket komplext system där varje naturligt kemiskt signalämne har många olika mottagare. Gör man en efterapning blockerar man inte bara den funktion man vill åt – utan får också flera andra funktioner att förändras, vilket primärt inte var avsikten. Därför blir det också biverkningar.

Örtmedicinen är också kemiskt inriktad
Också örtmedicinen fungerar enligt samma kemiska principer och också näringsfysiologerna arbetar efter samma principer. Man ser till de kemiska reaktioner man kan uppnå. Den ortomolekylära medicinen har också samma uppfattning, men här försöker man enbart återställa obalanser med naturens egna hjälpmedel men man är samtidigt noga med att se till att man arbetar med rätt dosering. Återigen; man har ett biokemiskt perspektiv. Till dessa områden styrs nästan all forskning när det gäller medicin och den samlade kunskapsmängden om alla metabola och katabola processer i kroppen och framförallt i cellens inre har formligen exploderat under de senaste fyra- fem decennierna. Samtidigt med denna kunskapsexplosion där detaljkunskapens mängd om alla de substanser, vare sig det är proteiner, aminosyror, fettsyror, vitaminer, mineraler eller sockerarter, har gjort ämnesområdet så stort att för att vara expert måste man begränsa sig. Helhetssynen riskerar samtidigt gå förlorad, då området är så komplext.

Kunskap på flera nivåer
För att en verkligt djup kunskap ska uppnås, så borde man kunna följa vad som händer på de olika nivåerna: från det att elektronernas banor förändras i det molekylkomplex de befinner sig till förändringar i makromolekylen till deras bindningar med varandra till organellerna – till hela cellen – till vävnaden – till organet – till hela organismen, i detta fallet människan till den miljö hon befinner sig i. Varje expert får nöja sig med att befinna sig på sin nivå och ha översiktlig kunskap om de andra.

Medicin utifrån elektronen
Det finns en helt annan utgångspunkt – och det är att se skeendet och växelverkan som ett fysikaliskt spel där elektronernas banor och deras förhållande till de närliggande atomkärnorna är det viktigaste – och där man betraktar den växelverkan som utspelar sig när elektronerna utväxlar energi med omgivningen när de intar nya banor. Detta skulle vara att se det ur en kvantmedicinsk synvinkel. Vi vet också att varje bana som en elektron kan befinna sig i motsvarar ett visst energivärde. Faller den från en yttre liggande bana så tappas den också på en del av sin potentiella energi – och den gör det i specifika diskreta språng. Skillnaden i energi mellan två olika nivåer går dock inte förlorad utan motsvaras av ett speciellt kvanta, en energimängd, som kan avges i form av en foton, elektromagnetisk strålning.

Växelverkan materia – energi
Omvänt kan också en specifik mängd mottagen energi föra ut elektronen i en annan yttre bana med högre potentiell energi. Här finns således ett synsätt där man ser växelspelet mellan elektronerna och deras banor som specifika mängder av energi. Här kan rätt inkommande frekvens – vi kan gärna kalla den för resonansfrekvens åstadkomma så stora förändringar i atomernas elektronhölje att ämnen börjar reagera med varandra. När vi ändå befinner oss på denna mikronivå av våra biologiska molekyler måste det också tas med i beräkningen att vi befinner oss på en nivå där allt är dynamiskt. Elektronerna uppnår enorma hastigheter när de kretsar kring sina respektive atomkärnor – i sina orbitaler. Detta är ett välbekant betraktelsesätt inom atomfysiken. Lika välbekant är att elementarpartikeln, elektronen, när den far fram utvecklar såväl ett magnetiskt som ett elektriskt fält runt omkring sin bana. Detta då den tillskrivs en negativ elementarladdning.

Elektronen har ett spin
Man har också inom atomfysiken tilldelat elektronerna ett eget spin-tal – kalla det gärna att den samtidigt som den rör sig i cirkulära banor också roterar i rörelseriktningen, antingen medurs eller moturs. Beroende på spinmomentet har två elektroner som eljest delar samma bana en liten men ändå betydelsefull skillnad i energi. Det är mycket möjligt att det exempelvis är denna lilla skillnad som kan förklara varför våra naturliga aminosyror alla har ett stereokemiskt utseende, så att det får ljus som strålar igenom en lösning med aminosyror att länka av till vänster. Vi kan gott säga att livet är vänstervridet. Vid laboratorieförsök, för att förklara evolutionen, har man framställt aminosyror medelst kraftfull energipåverkan och med enkla kemiska ämnen som utgångspunkt. Då får man som slutprodukt både vänstervridna och högervridna aminosyror i ungefär samma förhållande. Det torde vara uppenbart att även mycket små skillnader i energinivåer – som här spinmomentet – kan ha givit stora utslag på evolutionens förlopp. Som elementarpartiklar har både elektronen och kärnpartiklarna neutronen och protonen egenskaperna att ha både massa och laddning (neutronen är neutral i laddningshänseende). De är också oerhört små till sin utbredning. I själva verket kan en enda atom gott och väl jämföras med vårt eget solsystem där planeterna är mycket små i förhållande till de avstånd som finns i rymden. Samma är förhållandet i atomen. Det mesta är tomrum och det kan också förklara varför viss strålning, t.ex röntgen, kan penetrera oss utan att vi ens märker något. Så när vi till vardags talar om materia som något kompakt, homogent så är det i själva verket mest tomrum det rör sig om.

Fotoner förmedlar energi
Att våra egna molekyler i cellerna hela tiden är deltagare i en komplex växelverkan, måste innebära att elektronerna också ständigt vandrar mellan olika energinivåer. Det
elektromagnetiska resultatet borde bli en emission av massor med fotoner med elektromagnetisk strålning ; förvisso svag men den finns där. Likadant omger sig elektronen med ett elektriskt och ett magnetiskt fält. Detta borde påverka dess omgivning. Det omvända förhållandet måste också gälla. Ett utifrån pålagt magnetiskt eller elektriskt fält påverkar de elektroner som befinner sig i kroppen. Likadant kan diskreta energier som kommer utifrån få elektroner bundna till vissa banor att plötsligt inta högre energinivåer. Detta är återigen välkända fysikaliska fenomen. Vår huvudfråga är emellertid om de har någon avgörande betydelse för biologiska system. Om svaret på detta är jakande borde man medelst rätt strålning, med rätt frekvenser och med elektriska och magnetiska fält kunna påverka levande organismer – utan pillermedicin – och i bästa fall i riktning mot hälsa.

Vi har mottagare för fotoner
Att vi har mottagare för vissa frekvenser är väl en självklarhet. I näthinnans synpurpur sitter receptorer som distinkt svarar mot ett litet antal bestämda frekvenser inom det synliga ljusets våglängder. Får dessa receptorer rätt fotoner på sig svarar de med impulser till hjärnan. Vi upplever en bild. Antalet tappar och vilka som träffas avgör vilken färg och dess intensitet som vi upplever. Omvänt vet vi att både lysmasken och eldflugan kan excitera sitt luciferin, och när sedan elektronerna faller tillbaka till sina basbanor så sänder de ut fotoner som hamnar inom den synliga delen av det elektromagnetiska spektrat. Dessa lysande insekter bevisar att biologiska varelser otvivelaktigt växelverkar med elektromagnetisk strålning. Det samma gäller för helt andra vågrörelser eller svängningar som vi mäter i frekvens och våglängd. Snabba förtätningar och förtunningar i luften inom frekvensområdet 20 – 20000 Hertz uppfattar vi som ljud. Här kan man bara begrunda det faktum att så mycket av information kan förmedlas med dessa frekvenser. Vi kan höra såväl barnets joller, som fågelsång, som intressanta tal till häftiga rockkonserter. Och visst påverkas vi. Och detta gör vi vid styrkor amplituder som ligger långt under de med höga decibelvärden som ligger vid gränsen för hälsofarligt buller. Det sista sagt som en påminnelse om hur ologiskt SSIs ”experter” beter sig när de förklarar att den elektromagnetiska frekvensen vid trådlös telefoni är ofarlig. Då kalkylerar de enbart med energiinnehållet och utgår från att strålning som inte ger termiska uppvärmningseffekter är harmlös. De bortser helt från att vissa frekvenser kan vara sådana att de växelverkar med oss, speciellt de från magnetfälten som kan penetrera våra celler. En långt vettigare forskningsståndpunkt är att säga att vi idag vet oerhört lite om hur biologiskt material använder sig av svag elektromagnetisk växelverkan, mellan olika cellreceptorer men att den uppenbart gör det är ofrånkomligt. I fallet med synsinnet är det så.

Fotosyntesen bevis för mottagning av strålning
Det finns också en typ av växelverkan som är fundamental för så gott som alla levande flercelliga organismer och det är växternas förmåga att med klorofyllets hjälp fånga in vissa av solljusets frekvenser. När det är resonans kan klorofyllet med sin hjälpande magnesiumjon fånga in ljuset och absorbera det i en kaskad av reaktioner. Slutresultatet känner vi kemiskt till och det är lika med fotosyntesens slutprodukter socker och syre, bildat utifrån så enkla molekyler som koldioxid och vatten. Här har man hyfsat kartlagt de olika reaktiva molekylerna med klorofyllet och cytokromer som huvudaktörer. Och då finns här också en utmärkt ledtråd att börja sökandet efter biologiska molekyler som mer systematiskt skulle kunna använda sig av specifika energinivåer för att kunna stå och pendla mellan två olika energilägen. Både klorofyll och cytokrom är proteiner och i kunskapssökandet efter mekanismer, som ger proteinet den önskvärda egenskapen att kunna växla mellan två energifaser, finns en mycket intressant detalj i den proteinmodell som Jakob Segal levererat. I segaltunnan finns en mycket logisk förklaring till den aktuella energimekanismen; den i övergången mellan keto och enolfas.

Kan e-m strålning förklara biologiska fenomen?
Hursomhelst så är växelverkan mellan materia, läs gärna elektroner, och elektromagnetisk strålning ett fundamentalt naturvetenskapligt fenomen om än oerhört lite kartlagt inom biologiska system. Med förfinade mätmetoder skulle det vara möjligt att använda den både för att direkt med impulser påverka mot hälsa, men också för att klarlägga bättre några intressanta fenomen i naturen. Alla har väl sett hur välorganiserat ett fiskstim uppträder i ett akvarium, där alla fiskar momentant vänder sig som på en given signal. Vad är det för signal? Skulle det inte vara möjligt att fiskarna kommunicerar med frekvenser, där den förste som varsnar faran samtidigt som han ger signaler till sitt egna nervsystem meddelar sig med e-m strålning till sina artfränder.

Samma fenomen kan man se i de tusenhövdade starflockar som vid höstflytten har fantastiska flyguppvisningar ovanför övernattningsvassarna. Här är knappast ordinära sinnen som syn och hörsel med sin långa reaktionstid tillräckliga för att förklara stararnas samstämmighet i flykten.

Är luktsinnet ett e-m sinne?
Ett annat sinne som hittills gäckat forskarna är luktsinnet, speciellt det fenomenala hos hundar och fjärilar. Kan det helt enkelt vara så att det är ett elektromagnetiskt resonansfenomen mellan doftsubstansen ifråga, feromonet och antennerna på fjärilarna, respektive det plastförpackade smuggelknarket eller det glasinneslutna kvicksilvret i den gamla termometern och hundens nos som är avgörande för dessa djurs förmåga?

När det gäller lukten har detta bland annat framförts som en realitet av den finske elektroterapeuten Reijo Mäkelä, en man som i många avseenden varit före sin samtid, och som vi gärna återkommer till.

Elöverkänslighet en logisk följd av artificiella frekvenser
Med ovanstående resonemang blir det inte heller svårt att begripa att en hel del av de nya frekvenser som radio- och teleteknik bemängt vår atmosfär med skulle kunna växelverka med oss människor. De gör ju det avsiktligt med den mottagarteknik som finns i mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning även om ”gränsvärdena” är låga. Detta fenomen intygas av den tiotusenhövdade skara som snabbt ökar i antal, av människor enbart i Sverige som lider av elöverkänslighet – men som snarare borde kallas frekvenskänslighet.

Av: Ingemar Ljungqvist, år 2003

almanova.eu

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here