Den levande cellen, fastän liten, innehåller en myriad med molekyler och mellan dessa utspelar sig ett dynamiskt växelspel. Det resulterar i mängder med elektronövergångar, som i sin tur ger upphov till flera fält som svänger med olika frekvenser. Därmed kan man också betrakta cellen ur ett elektromagnetiskt perspektiv där den både avger och påverkas via strålning från och till sin omgivning. Detta är ett perspektiv som borde fogas till medicinen för att bättre förstå olika fenomen – och inte minst kunna hjälpa de som är sjuka genom att finna rätt resonansfrekvenser.

Dagens medicin = biokemi
När vi talar om medicin så tänker vi nästan alltid på ett preparat – ett materiellt ämne som vi stoppar in i kroppen och som där ska åstadkomma vissa kemiska uppgifter, dvs koppla sig till andra kemiska ämnen och där åstadkomma en sådan bindning att vi förhoppningsvis blir av med den åkomma som vi tog medicinen mot. Biokemikern som sysslar med kemiska interaktioner i vår kropp är noga med det kemiska ämnets utseende, dess form och dess laddningsfördelningar – Ämnet är som en pusselbit som ska passa in mot en annan bit för att åstadkomma någon verkan.

Dagens moderna biokemi har kommit oerhört långt i att anpassa och skräddarsy olika mediciner för att bland annat passa in på de avkännare av kemiska substanser som vi har på cellmembranen, de s.k. receptorerna. Genom att konstruera ämnen som fastnar på receptorerna kan man antingen uppnå att signalen vidarebefordras in till cellens innersta eller att den sätter sig enbart på receptorn och förhindrar att den kan ta emot andra ämnen – en s.k. blockerareffekt. På så vis kan man med kemi gå in och ändra givna kroppsfunktioner och styra dem mot önskvärt håll. Man tillverkar därför snarlika artificiella ämnen som kroppens egna signalsubstanser – dvs hormoner eller transmittorsubstanser för att framförallt blockera det naturliga flödet. Här skall väl också sägas att kroppen är ett mycket komplext system där varje naturligt kemiskt signalämne har många olika mottagare. Gör man en efterapning blockerar man inte bara den funktion man vill åt – utan får också flera andra funktioner att förändras, vilket primärt inte var avsikten. Därför blir det också biverkningar.

Örtmedicinen är också kemiskt inriktad
Också örtmedicinen fungerar enligt samma kemiska principer och också näringsfysiologerna arbetar efter samma principer. Man ser till de kemiska reaktioner man kan uppnå. Den ortomolekylära medicinen har också samma uppfattning, men här försöker man enbart återställa obalanser med naturens egna hjälpmedel men man är samtidigt noga med att se till att man arbetar med rätt dosering. Återigen; man har ett biokemiskt perspektiv. Till dessa områden styrs nästan all forskning när det gäller medicin och den samlade kunskapsmängden om alla metabola och katabola processer i kroppen och framförallt i cellens inre har formligen exploderat under de senaste fyra- fem decennierna. Samtidigt med denna kunskapsexplosion där detaljkunskapens mängd om alla de substanser, vare sig det är proteiner, aminosyror, fettsyror, vitaminer, mineraler eller sockerarter, har gjort ämnesområdet så stort att för att vara expert måste man begränsa sig. Helhetssynen riskerar samtidigt gå förlorad, då området är så komplext.

Kunskap på flera nivåer
För att en verkligt djup kunskap ska uppnås, så borde man kunna följa vad som händer på de olika nivåerna: från det att elektronernas banor förändras i det molekylkomplex de befinner sig till förändringar i makromolekylen till deras bindningar med varandra till organellerna – till hela cellen – till vävnaden – till organet – till hela organismen, i detta fallet människan till den miljö hon befinner sig i. Varje expert får nöja sig med att befinna sig på sin nivå och ha översiktlig kunskap om de andra.

Medicin utifrån elektronen
Det finns en helt annan utgångspunkt – och det är att se skeendet och växelverkan som ett fysikaliskt spel där elektronernas banor och deras förhållande till de närliggande atomkärnorna är det viktigaste – och där man betraktar den växelverkan som utspelar sig när elektronerna utväxlar energi med omgivningen när de intar nya banor. Detta skulle vara att se det ur en kvantmedicinsk synvinkel. Vi vet också att varje bana som en elektron kan befinna sig i motsvarar ett visst energivärde. Faller den från en yttre liggande bana så tappas den också på en del av sin potentiella energi – och den gör det i specifika diskreta språng. Skillnaden i energi mellan två olika nivåer går dock inte förlorad utan motsvaras av ett speciellt kvanta, en energimängd, som kan avges i form av en foton, elektromagnetisk strålning.

Växelverkan materia – energi
Omvänt kan också en specifik mängd mottagen energi föra ut elektronen i en annan yttre bana med högre potentiell energi. Här finns således ett synsätt där man ser växelspelet mellan elektronerna och deras banor som specifika mängder av energi. Här kan rätt inkommande frekvens – vi kan gärna kalla den för resonansfrekvens åstadkomma så stora förändringar i atomernas elektronhölje att ämnen börjar reagera med varandra. När vi ändå befinner oss på denna mikronivå av våra biologiska molekyler måste det också tas med i beräkningen att vi befinner oss på en nivå där allt är dynamiskt. Elektronerna uppnår enorma hastigheter när de kretsar kring sina respektive atomkärnor – i sina orbitaler. Detta är ett välbekant betraktelsesätt inom atomfysiken. Lika välbekant är att elementarpartikeln, elektronen, när den far fram utvecklar såväl ett magnetiskt som ett elektriskt fält runt omkring sin bana. Detta då den tillskrivs en negativ elementarladdning.

Elektronen har ett spin
Man har också inom atomfysiken tilldelat elektronerna ett eget spin-tal – kalla det gärna att den samtidigt som den rör sig i cirkulära banor också roterar i rörelseriktningen, antingen medurs eller moturs. Beroende på spinmomentet har två elektroner som eljest delar samma bana en liten men ändå betydelsefull skillnad i energi. Det är mycket möjligt att det exempelvis är denna lilla skillnad som kan förklara varför våra naturliga aminosyror alla har ett stereokemiskt utseende, så att det får ljus som strålar igenom en lösning med aminosyror att länka av till vänster. Vi kan gott säga att livet är vänstervridet. Vid laboratorieförsök, för att förklara evolutionen, har man framställt aminosyror medelst kraftfull energipåverkan och med enkla kemiska ämnen som utgångspunkt. Då får man