Motbjudande storebrorspropaganda på SVT

kameror

För några veckors sedan sände SVT en brittisk dokumentär i två delar som hette ”Kameran ser dig” och var rena rama propagandan för hur bra det är med övervakningskameror.

Vi fick se drösvis med exempel på hur man med hjälp av kameror hade haffat allt ifrån mördare till knarksmugglare och ficktjuvar. Med stor effektivitet spelade filmen på tittarens känslor och kunde rada upp otäcka brott där man som en normalt funtad människa inte kunde tycka annat än att det var bra att brottslingarna åkte fast. Problemet var att man knappt yppade ett ord om baksidorna av den här kameraövervakningen. Att man filmar oskyldiga människor dygnet runt, sju dagar i veckan 365 dagar om året är självklart något som inkräktar på den personliga integriteten.

Det vanliga argumentet ”har man inget att dölja så behöver man inte oroa sig” håller inte. (Finns det förresten någon människa som inte har något de vill dölja?) Vad händer om en oskyldig person kommer i samspråk med en person som är knuten till en terrororganisation och kanske till och med har någon fort av utbyte med personen ifråga om att ge, köpa eller sälja något och man utifrån detta drar slutsatsen att han/hon samarbetar med terrorister?

Vi har sett flera skrämmande exempel på hur man vid misstanke om terroranknytning strippar folk på deras rättigheter, tillgångar och till och med fängslar dem utan rättegång eller hämtar dem med plan för att flyga dem till ett tredje land för att där ”förhöra” dem på ställen där man är mindre nogräknade vad beträffar tortyr.

Oavsett om man har något att dölja eller ej så innebär det inte att man ska behöva ha en kamera i arslet eller ansiktet vart man än vänder sig. En sådan utveckling leder i förlängningen till att vi får just den typ av samhälle som George Orwell varnade för i sin dystopiska roman ”1984”. Bara i London så har man idag över 500 000 övervakningskameror. I Storbritannien som helhet finns det cirka 4,2 miljoner övervakningskameror och då är ändå inte de små kameror som finns i affärerna inräknade.

Även om man kan hitta flera exempel på brott som klarats upp med hjälp av övervakningskameror så finns det inte mycket som tyder på att de skulle spela någon större roll vad beträffar brottsligheten i stort. Analyser gjorda av Liberal Democrats visar till exempel att poliser inte klarar upp många fler brott med kameror än utan. En Rapport från 2008 av brittiska polischefer visade att endast 3 % av brotten löstes med hjälp av övervakningskameror. I London visade en Metropolitan Police-rapport att bara ett brott per var 1000:e kamera löstes.

Slutsatsen blir att kameraövervakning har en marginell betydelse vad beträffar uppklarande av brott i stort. Dessutom kostar dessa kameror flera hundra miljoner, pengar man kunde använda till bättre saker än att spionera på medborgarna.

Förutom detta så finns det alltid risk för att informationen missbrukas. Digital information har en inneboende tendens att sprida sig. Den personal som sköter systemen kan av ren girighet eller illvilja använda informationen så att den kommer till skada. Dessutom kan hackare bryta sig in i systemen och brister och buggar kan göra så att databasernas skydd inte fungerar som det borde.

När informationen väl finns lagrad och när sedan ett tekniskt kontrollsystem väl har byggts upp är ju dessutom sannolikheten stor att informationen snart börjar användas för andra syften än det man ursprungligen tänkt, ett fenomen kallat ändamålsglidning. I England så började biltullarna i London snabbt användas som ett verktyg av polisen för övervakning, då man läste av bilnummer automatiskt och matchade dem mot en databas.

Här i Sverige såg vi exempel på ett liknande fenomen med det så kallade PKU-registret som innehöll blodprover från nyfödda. Enligt löften skulle det bara användas för medicinsk forskning men nu har det börjat används i brottsutredningar mot dem som lämnat provet. Aktuella exempel är de loggfiler från surfande, mailande och telefonerande som tele- och internetleverantörer behövde för att rätt kunna fakturera sina kunder. De filerna har nu blivit verktyg för polisen i brottsutredningar.

Lagring av information från elektronisk kommunikation riskerar dessutom att urholka meddelarskyddet, något som innebär en fara för demokratin. Hur många vill riskera liv och hälsa genom att informera journalister om man aldrig har någon garanti att källan inte läcker ut? I USA kan idag vem som helst köpa information om vilka nummer som har ringts från en valfri telefon.

Implikationerna av detta är inte svåra att räkna ut; ett kallare samhälle där allt fler struntar i att göra det moraliskt rätta och offer riskerar att lämnas i sticket.

Även här i Sverige så ökar användandet av övervakning med kameror kraftigt. Kriminologen Janne Flyghed hävdar att det finns en övertro bland poliser och beslutsfattare vad beträffar övervakningens fördelar. Han menar att:

”Om man använder detta och menar att det ska verka emot tunga grova brottslingar, till stor del också på den internationella scenen, politiska terrorister, så kommer inte de att drabbas. De kommer klara sig undan det här, den erfarenheten har vi från de här kontrollmetoderna. I stället riskerar vi att få en allt större generell befolkningskontroll, och det är väl inte riktigt det vi förknippar med demokrati och rättstat”

Vi är med skrämmande hastighet på väg mot det samhälle Orwell beskrev. Snart kommer vi inte kunna runda ett gathörn utan att vara bevakad av kameror. Vi strippas successivt på våra rättigheter, friheter och vår personliga integritet och det är motbjudande att se SVT bidra till detta genom att sända en sådan vinklad dokumentär utan att ha en kritisk debatt kring ämnet efteråt.

Källor:
Tens of thousands of CCTV cameras, yet 80% of crime unsolved, London Evening Standard
Risker med övervakning, www.stoppa-storebror.se
Allt fler övervakningskameror i Sverige, Sveriges Radio
George Orwell, Big Brother is watching your house, London Evening Standard

Skriven av Michael Delavante

Originalartikel på Sourze

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here