Förelåg det en konspiration att döda Olof Palme eller var det Skandiamannen eller någon annan som på eget bevåg avlossade skotten den där kyliga februarikvällen för 34 år sedan. Om det senare var fallet, hur ska vi då tolka de många vittnesuppgifter, det ofta synnerligen märkliga beteendet hos polisen, dess ledning samt den mörkläggning av viktiga uppgifter i utredningen som talar för någonting helt annat än en ensam galning?
Eller finns det en annan förklaringsmodell, en som skulle kunna förena båda hypoteserna?
Låt oss undersöka saken.
Mordutredningen om Palme är världens största i sitt slag och har kostat sanslösa 600 miljoner kronor.1 Hela 90 000 personer har förekommit i undersökningen och drygt 10 000 har förhörts i en utredning med 22 430 olika spår. Dessutom ingår 4000 fordon i utredningen och 788 vapen har testskjutits.2 Minst 134 personer har erkänt att de skulle ha mördat statsministern.3 Allt detta till trots så stod vi ändå kvar på ruta 1 i över 30 år.
Relativt få akademiker och journalister har på allvar ifrågasatt teorin att missbrukaren Christer Pettersson, som själv var socialdemokrat, saknade motiv och bevisligen aldrig använt skjutvapen, allra minst en Magnum med stålmantlade kulor, skulle ha skjutit Palme. Att en drogpåverkad Pettersson på impuls fått för sig att skjuta Palme och fått tag i en magnumrevolver för att vänta ut honom ett par timmar i kylan tycks för dem plausibelt.
Till undantagen hör bland annat Olle Minell på Proletären som skrivit flera intressanta artiklar, Gunnar Wall, som skrivit flera böcker om Palmemordet och 1998 fick Grävande Journalisters pris Guldspaden för boken ”Mörkläggning: statsmakten och Palmemordet,” samt Lars Borgnäs som gjort flera tv-reportage om mordet och skrivit två böcker i ämnet.
Dessutom har ett stort antal privatspanare försökt knäcka gåtan. Till de mest kända hörde förre DN-journalisten Sven Anér. Med en aldrig sinande kraft föresatte han sig att begära ut stora mängder information i ämnet för att försöka pussla ihop och reda ut vad som hänt. Förutom att delta i debatter skrev Anér flera böcker, däribland ”Polisspåret: Mordet på Olof Palme,” 1988, ”Palmemordet: de sammansvurna,” 2011, gav han 1993–2005 ut Palme-nytt, ett informationsblad som ofta gick i polemik med den officiella mordutredningen.
Helt orädd, och med en ihärdighet som stundtals övergick i minst sagt förhastade slutsatser enligt vissa kritiker, tvekade han inte att namnge folk han ansåg var inblandade. Anér menade att man redan från början inlett en mörkläggning från myndighetshåll. Han var misstänksam mot spaningsledaren Hans Holmér, som enligt egen utsago tillbringat mordnatten på ett hotell i Borlänge eftersom han skulle åka Vasaloppet samma helg.4
Varför åka till Borlänge och övernatta, om man på söndagsmorgonen ska åka skidor från Sälen hela 19 mil därifrån? frågade sig även författaren Anders Jallai.5 Anér sökte upp hotellet där Holmer sade sig ha övernattat men enligt Anér fanns det inga uppgifter där om en inbokning på hotellet. Ingen i personalen tycktes heller ha sett Holmér där. 6 Notabelt i sammanhanget är att Anér fick stöd från Hans Holmérs egen chaufför Rolf Dahlgren, som hävdade att han hade kört Hans Holmér längs Sveavägen i Stockholm under mordnatten.7
Anér hävdade att Palme sköts av en svensk polis och kontaktade politiker, myndigheter och journalister för att delge sin information. De flesta ignorerade honom dock. Utöver hypotesen om polisspåret har en del framfört teorin om att Palme sköts av den så kallade 33-åringen, Victor Gunnarsson, (som sen flyttade till USA och där blev mördad). Andra teorier om vilka som låg bakom är bland annat CIA, Chiles underrättelsetjänst, Sydafrika, en Christer Petersson-dubbelgångare samt ett otal andra personer och grupperingar.
Den 1 februari 2017 tillträdde den erfarne Chefsåklagaren Krister Petersson som förundersökningsledare i Palmeutredningen. Istället för att låsa fast sig vid diverse teorier hit och dit valde han att utgå ifrån mordplatsen. Få uppgifter läckte ut men Petersson förklarade att han hade goda förhoppningar att lösa Palmemordet. Det första dramatiska utspelet kom i SVT:s ”Veckans Brott” den 18 februari 2020. Petersson sa att han inom ett halvår antingen skulle väcka åtal i frågan eller så skulle man lägga ned förundersökningen.
Det sensationella avslöjandet kom samma dag som journalisten Lars Borgnäs skulle intervjuas i Veckans Brott om sin nya bok ”Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare.” vilket fick till följd att det inslaget lyftes ut. Borgnäs tror att Palme kan ha varit på väg till ett hemligt möte och hävdar att vittnesuppgifter och tidpunkten för Palmes fall till marken talar för att mördaren var vänsterhänt och att han först sköt mot Lisbet.
Tanken var att programledaren i Veckans Brott skulle ringa upp chefsåklagare Petersson för att få en kommentar till Borgnäs bok. Istället kom det sensationella utspelet från Petersson att helt överskugga boken som då kom i skymundan. Författaren Lena Andersson som skrivit förordet till Borgnäs bok var mycket kritisk och i radioprogrammet Palme-torsdag med Hanna Hellquist, Ines och Jörgen Lötgård konfronterade hon Petersson:
”Kunde du inte bara ha sagt nej till Veckans Brott eller bara pratat om det reportage de höll på att göra om Lars Borgnäs bok istället? Det här blir bara en kurragömmalek nu där du sitter på en hemlighet som vi andra får vänta på. Du suktar oss och så ska vi springa runt och undra vad du menar. Efter 34 år behöver man ju inte sukta liksom.” 8
Petersson svarade avvisande och sa att det var upp till var och en om man vill spekulera.
Presskonferensen med Krister Petersson följdes av hela media-Sverige och även utländsk press. En stor andel av svenska folket satt förstås också bänkade. Sändningen hade föregåtts av spekulationer om att polisen hade hittat mordvapnet eller säkrat DNA-spår. Ett av två spår ansågs med stor sannolikhet komma att presenteras som lösningen på mordet:
– Sydafrikas säkerhetstjänst.
– Stig Engström, en 52-årig grafiker på Skandia som stämplat ut från jobbet 40 meter ifrån Dekorimahörnan precis före mordet.
Enligt egen utsago hade Engström stämplat ut från sin arbetsplats på Sveavägen 44 klockan 23:20. Med andra ord bara en dryg minut före mordet. Tjugo minuter senare återvände han till jobbet i ett uppjagat tillstånd och berättade att Palme blivit skjuten. Dagen därpå ringde han upp sin arbetsplats för att kontrollera utstämplingstiden. Engström påstod att tidningar i både Sverige och Norge hade ringt och sökt honom och därför ville han ha exakta uppgifter om vilken tid det var som han hade lämnat arbetsplatsen.
Kruxet är bara att vid det tillfället kände ingen journalist till Engström eller att han skulle varit vittne till mordet. Följaktligen kunde ingen tidning rimligtvis ha ringt upp honom.
Samma dag tog han själv kontakt med Svenska Dagbladet och polisen. Han menade att vittnen tagit fel på mördaren och honom själv eftersom han varit klädd som mördaren. Vidare hävdade Engström i flera förhör att han hjälpt till att lägga Palme i framstupa sidoläge, pratat med Lisbet om signalement och mördarens flyktväg och meddelat polisen.
Engström påstod dessutom att han hade sprungit efter en polispatrull in i tunneln för att berätta om mördarens klädsel, vilken Lisbet, tvärtemot nästan alla andra vittnen, beskrev som blå. Engström sa dock att han inte hunnit upp polisen och återvände till mordplatsen.
Engström, oftast kallad, Skandiamannen, figurerade i polisutredningen om Palmemordet redan på ett tidigt stadium. Han var ju klädd som mördaren och befann sig på mordplatsen. Enligt egen utsago hade han alltså dessutom hjälpt till med återupplivningsförsöket av Palme samt pratat med både Lisbet och polisen på plats.
Problemet var att varken något av vittnena eller polisen sade sig ha sett honom på platsen.
Precis efter mordet hade vittnet Yvonne Nieminen emellertid observerat en man med Skandiamannens signalement komma rusande längs David Bagares gata ovanför mordplatsen längs den väg mördaren tros ha flytt. Mannen hon såg hade samtidigt försökte öppna eller stänga en handlovsväska av just den typ Skandiamannen brukade använda.
Skandiamannen förhördes av polisen vid fyra tillfällen under Palmeutredningens första månader i mars och april 1986, i samtliga fall som vittne. Vad han inte berättade för polisen, men som senare avslöjades av en vakt på Skandia, var att han lämnat arbetet under mordkvällen för att äta middag.9 Något som vi skall återkomma till längre fram.
En av få poliser som på allvar misstänkte Skandiamannen för inblandning i mordet var Arne Irvell, spaningschef på Riksmordkommissionen. Irvell anlitade till och med en utredningsinspektör på Skandia för att undersöka Engström. Dock utan något resultat.
Hans Holmér däremot ignorerade i stort sett Engström och gav honom epitetet ”Elefanten i rummet.” Enligt Holmér var Engström en ointressant figur som sökte uppmärksamhet och i en intern promemoria skriven den 12 februari 1987 avfärdades Engström från utredningen:
”Det var med all sannolikhet inte Stig Engström som Yvonne Niemenen mötte på David bagares gata.”10
Några av de frågor som uppstår när vi studerar Skandiamannen är ofrånkomligen:
Hur kan det komma sig att inte ett enda av alla vittnen på plats säger sig ha sett honom?
Varför ljög han om att tidningar i Sverige och Norge hade sökt honom?
Varför var det så viktigt för honom att veta exakt när han hade stämplat ut?
Fortsättning följer…
Läs även:Palmemordet och Skandiamannen: Vad hände egentligen – Del 2
Michael Delavante, Palmemordet och Skandiamannen: Vad hände egentligen? – Del 1
Källor:
1. Palmeutredningen – störst och dyrast, SVD, 2020-06-10.
2. Palmeutredningen – störst och dyrast, SVD, 2020-06-10.
3. Palmeutredningen – fyra av polisens andra spår, svt.se, 10 juni, 2020. Se även: Skandiamannen pekas ut som Olof Palmes mördare, Lisa Edwinsson, Dagens Nyheter, 2020-06-11.
4. Hans Holmér, ”Olof Palme är skjuten,” W&W, 1998, (sidan 26)
5. Vad gjorde Hans Holmér kvällen då Palme mördades? 8:e dec, 2011 av Anders Jallai
6. Vad gjorde Hans Holmér kvällen då Palme mördades? 18:e dec, 2011 av Anders Jallai
7. Vad gjorde Hans Holmér kvällen då Palme mördades? 18:e dec, 2011 av Anders Jallai
8. Palme-torsdag med Lena Andersson och På Spåret P3 Edition med Andrev Walden, 20 februari, 2020.
9. Skandiamannens försvunna minuter, Expressen, Mordet på Olof Palme, 24 maj 2018.
10. Uppföljning av Stig Engström och Yvonne Nieminen: magasinetfilter.se
