Som etablerad amerikansk politiker och hög officer berättar delstatssenatorn i Virginia Richard Black om hur kriget mot Syrien planerades i USA redan 2001 och hur Natolandet Turkiet hjälper IS inte bara med vapen, stridande och oljehandel, utan också i handeln med levande mänskliga organ för transplantationer tagna ur friska tillfångatagna barn. Det instabila Turkiet, med dess oberäknelige ledare Erdogan, är ett av de länder de svenska Natoanhängarna vill att Sverige skall försvara i händelse av det kommer i strid med Ryssland. Black gjorde denna videopresentation till det amerikanska Schillerinstitutets konferens den 7 april 2016.
Han sa bl.a. följande:
”Jag är senator Dick Black, delstatssenator i Virginia. Jag har lång militär erfarenhet. Jag stred med första marinkårsregementet i Vietnam och flög också helikoptrar på ganska många uppdrag, så jag är väldigt militärvänlig, men samtidigt har jag mycket stora betänkligheter inför det som vi gör i Syrien.
Jag vill bara ge er en översikt över var vi befinner oss idag, och hur vi hamnade där. Syrien är det centrala landet i Mellanöstern, för allting kretsar runt Syrien.
Jag ska ge er en kortfattad nedräkning till kriget i Syrien. Det var saker som föregick det, självklart. Men jag ska börja med 2001.
2001 började Pentagon sin krigsplanering för att störta den syriska regeringen. General Wesley Clark sa att efter 11-september-attentaten var han i Pentagon för ett möte med försvarsministern, och sen gick han och träffade en vän som var general, och generalen sa: ”Chefen, du måste kolla upp en sak.” Clark sa: ”Vadå för nåt?”
Han sa: ”Vi tänker angripa Irak!” Och general Clark sa: ”Varför? Har vi hittat bevis för massförstörelsevapen?” Generalen sa: ”Nej, det verkar som att vi plötsligt fattat att vi har en jättebra militär förmåga, och vi har ett problem, och vi tänker använda den till nåt.”
Efter ungefär en månad är general Clark där igen, och han söker upp samme general igen. Han säger: ”Är det fortfarande aktuellt? Tänker vi fortfarande angripa Irak?” Och generalen sa: ”Jo, men det är värre än så”, och han tog fram ett papper. Han sa: ”Vi har planer nu för att störta sju regeringar i Mellanöstern.” Och en av dem var Syrien. En annan var Libyen, vilket hänger ihop med Syrien, så jag ska prata om båda. Men hur som helst så var krigsplaneringen helt klart igång 2001.
Varför är 2001 viktigt? Kriget i Syrien började ju inte förrän tio år senare. Det var inga protestyttringar i Syrien. Syrierna var välmående. Det var ett av de mest välmående länderna i Mellanöstern, ett av de mest utvecklade. Av alla arabländerna var Syrien bäst ifråga om kvinnors rättigheter och ifråga om religionsfrihet. Tänk på det. Vi har demoniserat Syrien, trots att det var det landet där det fanns riktig frihet, jämfört med alla de andra arabländerna.
Krigsplaneringen började alltså 2001. Wikileaks gjorde oss alla en fantastisk tjänst, tycker jag, när de offentliggjorde en del av de diplomatiska kommunikéerna från ambassaden i Syrien. I en av kommunikéerna från USA:s ambassad 2006 beskrevs en ingående plan för hur man skulle destabilisera och undergräva den syriska regeringen.
2011 blir ett hemskt år i Mellanösterns historia. Det är då den s.k. ”arabiska våren” börjar i Tunisien, och sedan, helt plötsligt, bryter det spontant ut oroligheter i så många länder, som det ofta gör när hemliga agenter skrider till verket. USA, Storbritannien och Frankrike gick i spetsen, tillsammans med Turkiet, och med Qatar, och vi understödde det libyska upproret.
Varför gjorde vi det? Överste Gaddafi hade blivit USA:s viktigaste allierade i kriget mot terrorismen i Nordafrika. Vi hade haft våra problem med honom, utan tvivel, men de hade lösts. Vi hade normaliserade förbindelser.
Vi gick in där, och tack vare bland andra senator John McCain införde vi en ”flygförbudszon”. En ”flygförbudszon” är en lustig beteckning för en ”bombtillståndszon”, för det är vad det är. Det är en zon där man kan bomba fritt, där man går in och man bombar skiten ur dom. Det var det vi gjorde.
När vi var färdiga med Libyen fanns det i princip ingen regering, det fanns ingen kultur, det fanns ingenting. Allt låg i ruiner utom de libyska vapenförråden. Gaddafi hade ett enormt förråd med moderna vapen.
Meningen med att störta regeringen i Libyen var att kunna ta dessa avancerade vapen, skicka dem genom Turkiet till Syrien, för att störta regeringen i Syrien. Det här var deras sätt att slippa vända sig till kongressen för att begära anslag, och behöva säga: ”Kolla här, kongressen. Vi går in och vi angriper ett allierat land, ett neutralt, icke krigförande land, och mördar dess ledare. Vad tycks?” Jag tror inte att de hade kommit någon vart med det. Det är mycket lättare att bara iscensätta en hemlig operation, och det var det som hände där.
Detta är i grova drag var vi stod och hur vi kom dit.
Kriget i Syrien framställs ofta som ett inhemskt uppror, ett uppror av folk som ville ha frihet och demokrati. En utredning som den militära underrättelsetjänsten gjorde på uppdrag av försvarsstaben slog fast att detta på det hela taget är en myt, den här idén om ”moderata rebeller”. Det har alltid varit en myt. De syriska rebellerna var djupt infiltrerade och styrda av terroristerna från allra första början.
Saudi-turkiskt stöd till terrorism
Nu skulle jag vilja titta lite på bakgrunden. Om vi går tillbaka till början av 2015, så hade turkarna och saudierna slagit sig ihop och bildat något som kallades Army of conquest. Army of conquest var baserad och grupperad runt Nusrafronten. Nusrafronten är al-Qaida i Syrien, och ni kommer ihåg att al-Qaida är gruppen som dödade 3.000 amerikaner när de attackerade World Trade Center och Pentagon den 9 september 2001. Turkiet och Saudiarabien satte alltså ihop den här Army of conquest med hjälp att just de personer som utförde den största attacken någonsin på amerikansk mark.
Turkiet har gemensam gräns i söder med både Syrien och Irak. På kartan som ni ser här är de grönmarkerade områdena nu under kurdisk kontroll. Kommer ni ihåg det hjältemodiga slaget om Kobane? Jag har pratat med kurder som befann sig på den turkiska sidan om gränsen. Den turkiska armén hade skyddat gränsen med stridsvagnar, de satte in 50 stridsvagnar. Under slaget om Kobane förde turkarna dit konvojer med Röda halvmånens ambulanser, vilket är detsamma som Röda korset i Mellanöstern, och de fyllde ambulanserna med IS-jihadister och de använde ambulanserna, som kurderna självklart inte skulle beskjuta, för att transportera ammunition och nya soldater för att strida för ISIS.
Till slut lyckades kurderna få övertaget över IS. De besegrade IS, och i stället för att bara säkerställa Kobane började de gå till attack, och de fortsatte hela vägen in över gränsen, och de började bevaka den och spärra tillträdet till Turkiet.
Detta hotade att helt blockera tillträdet för IS. IS främsta bundsförvant är Turkiet. Turkiet förser dem med alla vapen, med all ammunition, med sjukhus för att vårda deras sårade. De har reguljära rutter där jihadister från hela världen rekryteras och slussas in. De betalar olika rebeller både i al-Qaida och i IS. Turkiet försörjer Army of conquest genom en annan korridor, som de har öppnat. Men det är genom Kobanekorridoren som IS får sina leveranser.
De gråmarkerade områdena är de som IS håller. IS har, eller hade, 1.200 tankbilar som körde olja genom Kobanekorridoren – 44.000 fat om dagen passerade genom där, och till skillnad från de typiska gränskontrollerna som Turkiet har för sånt som passerar, så vinkar de igenom oljan. De visste vad det var, och vart det skulle. Och det fördes ut på marknaden, och de betalade bra till IS. Detta var antagligen den största enskilda inkomstkällan för IS. Men det var inte den enda.
IS-terroristerna erövrade den underbart vackra staden Palmyra, som var en av världens främsta arkitektoniska skatter. De började plundra den, och det som de plundrade skickades upp genom Kobanekorridoren och fördes ut på marknaden i Turkiet.
Dessutom hade de, i Mosul i Irak, en miljonstad som IS lagt under sig, tagit kontroll över stora sjukhus och de tvingade läkarna att ta ut organ från levande människor som sedan packades in i is och transporterades återigen genom Kobanekorridoren och såldes på marknaden med hjälp av Turkiet och även via Saudiarabien. Det finns ofantligt mycket pengar i handeln med levande mänskliga organ, för de kunde bokstavligt talat bestämma storleken. Om de hade ett barn till exempel, så kunde de få organ från ett barn. Det fanns uppgifter om läkare som blev halshuggna för att de vägrade – de vägrade att skära upp levande barn och ta ut deras organ.
Men det är den här sortens handel som vår fina bundsförvant, vår fina bundsförvant i Nato, Turkiet, ägnar sig åt. Turkiet är i princip en organiserad brottslig verksamhet. Det är så de fungerar, så de finansierar sig. Turkiets president, president Erdogan, har nu skaffat sig total kontroll över parlamentet, och man ska ändra författningen. Han har deklarerat att han vill ha liknande befogenheter som Adolf Hitler hade. USA slåss nu sida vid sida, i en koalition, med en man som säger sig vilja ha samma befogenheter som Adolf Hitler.
När vi nu för förhandlingar om fred i Syrien så har vi alltså en spindel på ena sidan och en skorpion på den andra, det vill säga Turkiet och Saudiarabien, två av världens värsta diktaturer. Turkarna har en lång historia av mord på kristna i det armeniska folkmordet. Nu slaktar de kurder inne i Turkiet. Kurderna utgör cirka 20 procent av den turkiska befolkningen. I Saudiarabien har kvinnor överhuvudtaget inga rättigheter. Kvinnor betraktas bara som egendom, och slaveri pågår fortfarande. Officiellt avskaffades slaveriet 1962, men det finns kvar än idag till viss del.”
Se Richard Blacks tal på Schillerinstitutets konferens i New York den 7 april där han som första västerländska politiker rapporterar om den barbariska handeln med mänskliga transplantationsorgan som bedrivs av ISIS med hjälp av Turkiet här http://schillerinstitute.org/conf-iclc/2016/0407-ny/black.html Där finns också texten till hela Blacks tal på engelska
Strax efter Richard Black höll detta tal reste han personligen till Syrien, där han på tre dagar besökte Damaskus, Homs och Palmyra. Läs om resan här http://www.larouche.se/nyheter/2016/05/02/amerikansk-delstatssenator-i-syrien
Läs hans brev om Syrien skrivet före resan
Läs pressrapporter om resan här
Senator Black to al-Laham: I will be the voice of Syria in America
Shaaban to Senator Black: Peoples are the most affected by terrorism
https://www.facebook.com/100003840234467/videos/688450551292946/
Originaltext: larouche.se, Richard Blacks tal mot USA:s krig mot Syrien sedan 2001 (nu på svenska)
