Vad är viktigt – på riktigt?

För ett tag sedan kom jag över en artikel publicerad på en utav Sveriges bredaste oberoende nyhetssajter på nätet. Artikeln hade delats vidare i en grupp på Facebook – en grupp vars huvudsakliga syfte är att diskutera aktuella händelser i en mindre stad i Sverige. Vad artikeln tog upp var bland annat användandet av ett visst omtalat pass och hur detta i sin tur hade satt en negativ prägel på en händelse i denna stad – och därför då delades i gruppens flöde, eftersom staden omnämndes i texten.

I kommentarsfältet under denna artikel kom det snabbt in tyckare och tänkare som yttrade att man inte kunde lita på artikelns innehåll då sajten, enligt kommentatorn, saknade korrekt eller sanningsenlig grund eftersom vissa personer bakom tidningen var opinionsbildare och därmed inte rapporterade om verkligheten. Kommentatorn hade därför redan valt att inte ta till sig informationen i artikeln på grund utav att denne inte delade politisk eller annan åsikt med vissa personer i redaktionen. Alltså hade denne redan bestämt sig för vad som är sant och inte sant, enligt honom själv.

Enligt de flesta Svenssons i vårt avlånga land är det massmedia rapporterar om sant. Det Sveriges politiker och nyhetsuppläsare står i TV-rutan och säger är sanning. Vetskap, kunskap, eller ens intresse av vidaresökande av information om att dessa stora nyhetsbyråer, och även de marionettdockor vi kallar folkvalda politiker, skulle vara ägda av multimiljardföretag som gör allt de kan för att hålla i gång det gigantiska flödet av pengar och makt finns inte.

Vi är programmerade i att på tro att allt vi ser är sant. Det som våra fröknar på dagis lär oss är sant. Det som våra lärare säger i skolan är sant. Det som våra föräldrar säger är sant. Det som nyhetsuppläsaren på TV säger är sant. Det journalisten skriver i tidningen är sant, polisen är lagens väktare och du måste lyda i lagens namn. Uppgifterna som vår chef delar ut måste göras. Skatteverket, Kronofogden, Försäkringskassan och andra myndigheter är herre på täppan och deras regler måste följas. Våra politiker är här för att hjälpa oss och hålla oss i schack och vi måste lyssna på dem. Det våra slavägare säger är sant. Allt är sant och det är för vårt eget bästa. Det vi ser runtomkring oss är sant.

Och visst kan det ibland vara svårt att intala någon att det den personen precis suttit och tittat på eller läst igenom, tidningen som man bläddrar i till morgonkaffet och gjort de senaste 30 åren, eller TV-hallåan i rutan som är så fin och trevlig, att alla dessa saker som finns runtomkring oss 24/7 inte skulle vara sant; att någon aktivt och medvetet skulle fara med osanning – nej men, inte skulle det kunna vara så? Varför skulle det vara så? Det är svårt för den sovande Svensson att förstå. Men när man väl börjat leta, söka, vrida och vända på pusselbitarna och plötsligt ser att de, en efter en, sakta men säkert börjar ta form och forma en mycket större bild än bara de där tre små bitarna nere i ena hörnet – det är då man börjar inse att saker och ting inte överensstämmer med det som basuneras ut i mainstreammedia, eller alla historieböcker heller för den delen.

Det som först såg ut att vara sanning uppenbarar sig nu helt plötsligt som en enda stor lögn, och en annan sanning träder fram. Var då den sanningen vi trodde på från första början sann och blev osant först när vi såg igenom lögnen eller har det alltid varit osant fast vi inte sett det? Vad kom först, hönan eller ägget? Och när lögn och sanning först börjar separeras och skiljas åt och bli två helt olika saker,  vem är det då som bestämmer vad som är sant eller falskt? Finns det två olika sanningar eller finns det både sanning och lögn eller finns det bara en enda verklighet?

För ett par år sedan uppenbarade sig en sanning för mig, någonting som jag inte hade vetat om tidigare. Den här sanningen har jag levt med i ett par år nu. Jag har dessutom informerat mina nära och kära om denna sanning och argumenterat för den, för att övertyga människor i min närhet att min sanning, eller den sanning jag kommit över, är den sanna sanningen. I de flesta fall så har de människor jag pratat med och berättat detta för faktiskt köpt mina argument eftersom jag lagt fram fakta och information så att de ska förstå och hålla med, och därmed har jag varit med och bidragit till att de, precis som jag, fått en ny insikt i livet. En sanning som man inte tidigare tänkt på.

Den sanningen är att det inte finns någonting i naturen som är naturligt blått i sin färg. Färgen blå är en mänskligt gjord komponent och finns inte att hitta i naturlivet. Det vi människor uppfattar som blått är egentligen en form av lila eller svart, men det är enbart en synvilla – en illusion – beroende på hur ljuset och alla sammansättningar i färgen reflekteras i vårat eget synupptag. Himlen är egentligen inte blå, heller inte blåklockor eller blåbär. Ljuset reflekteras så att det ser blått ut men egentligen är det enbart en ihopblandad kompott av olika nyanser som bildar en blå synvilla.

Detta var min absoluta sanning. Jag gjorde till och med egen research angående detta och alla artiklar, studier och vetenskapliga böcker jag läste om ämnet sa samma. Färgen blå finns inte naturligt. Jag hade till och med fört denna sanning vidare till andra människor som fick aha-upplevelser och höll med mig och tog med sig denna information vidare i livet och säkerligen delade den med ännu fler. Detta var min sanning. Fram tills för ett tag sedan. Det är nämligen så att biologer funnit en enda fjärilsart som har ett naturligt blått pigment i sina vingar. Färgen blå finns alltså i naturen och denna fjäril förbryllar forskare och vetenskapsmän världen över.

Och jag då? Jag som trott på detta? Det här har ju varit min sanning, fram tills ganska nyligen. Har jag då ljugit för alla jag talat med och berättat detta för? Har biologer, forskare och vetenskapsmän ljugit när de sagt att färgen blå inte finns naturligt på vår planet?  Eller har det varit sant upp tills ganska nyligen, för ingen har ju vetat om det? Det känns i alla fall bra för mig att jag kan luta mig tillbaka på att det ändå inte varit jag som ljugit medvetet eller farit med osanning eftersom ingen annan vetat om det heller. Så man kan väl säga att det var sant upp tills det kom fram att det inte var sant. Eller?

Men så är det ju så att även om det varit så, att färgen blå inte funnits naturligt, så är ju många utav de saker vi ser runtomkring oss blåa. Himlen, vattnet, blommor, fåglar och fjärilar. Blåklockor och blåbär. Även om dessa inte är blåa så ser de ju blåa ut. Fast egentligen är de inte blåa – de är en illusion av blått. Så hur kan vi då lita blint på att allt som skrivs i tidningar, pratas om i forum eller upprepas av TV-hallåor och politiker runt om i landet – hur kan vi lita på att det som sägs är sant om det inte ens är sant att blåklockor är blåa?

Ett annat exempel från mitt eget liv är när jag i 20-års-åldern läste på högskolan. Där var faktiskt en lärare noga med att säga till oss att när vi skulle leta efter fakta så skulle vi även gräva i vem som hade skrivit vad. Så fort vi letade i faktaböcker var det viktigt att se till författarens bakgrund och inte enbart lita blint på det som står i boken. För informationen i boken kommer vara baserad på författarens sanning och inte verklighetens sanning – om det nu ens finns någon verklig sanning? Läser du en kokbok till exempel och gräver i författarens bakgrund och kommer fram till att denne är vegan och expert på växtbaserad näringslära, ja, då kommer antagligen flertalet av recepten bestå av grönsaker, rotfrukter och baljväxter. Läser du en kokbok av en jägare från Norrland som specialiserat sig på vildmarksliv och överlevnad – ja, då kommer nog kokboken att se lite annorlunda ut. Vilken av deras sanning resonerar med din sanning? Och vilken av dessa två sanningar resonerar med den verkliga sanningen – om det nu ens finns någon verklig sanning?

Detta bör vi alltid ha med oss, inte endast när det kommer till mainstreammedia, utan med all information vi kommer över. Bara för att vi resonerar med personen som säger det, TV-hallåan i rutan, den rebelliske youtubern eller det alternativa forumet på nätet. I mainstreammedia rullar det på i vanlig ordning och de på andra sidan står och gapar och skriker om att mainstreammedia ljuger och far med osanning, och vilseleder befolkningen med missvisande statistik och det ena och det andra. Men de utgår ju endast ifrån sin sanning, den sanning de får till sig att de ska rapportera om. Den sovande Svensson lyssnar på detta utifrån sin sanning och sin verklighet. Vi får inte glömma bort att vår sanning är deras lögn, och deras sanning är vår lögn.

Vi måste även ha i åtanke att när vi pratar om sanning och verklighet och uppvaknande och det ena och det andra, att våra fysiska ögon faktiskt inte ens uppfattar 5% av all den elektromagnetiska energin som finns runtomkring oss. Så att sitta och säga att någon annan ljuger och att en sanning är mer sann än någonting annat, det är verkligen att fara med osanning. Vi kan bara se 5% av det som finns och vår hjärna kan bara medvetet använda upp till 7% samtidigt, resterande sker undermedvetet.

Så vem är jag att peka finger åt någon, jag som i flera år gått runt och trott att färgen blå inte finns? Den där fjärilen, ja, den är ju faktiskt blå – på riktigt. Men blåklockan är ändå blå, även fast den inte är det på riktigt.

Men den är blå för mig. I alla fall enligt de 5% av vad mina ögon kan uppfatta. Och det är det som är viktigt, även om det inte är riktigt.

:Martin:Nilsson., Vad är viktigt – på riktigt?

holistichalsocenter.com
SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast