Vatten är ett fascinerande ämne med mängder av egendomliga egenskaper. Vatten är också källan till liv. Våra cellers ämnes-omsättning kretsar mycket kring vatten. Det har funnits en hel rad medforskare och upptäckare som också fascinerats av vattnet och dess egenskaper.
Viktor Schauberger
En av de mest kända är utan tvekan österrikaren Viktor Schauberger (1885- 1958). Han började sin yrkesbana som skogvaktare och hade den österrikiska skogen med de många vattendragen som sitt universitet. Han kunde sitta i timtal och studera hur vattnet forsade fram i både bäckar och strida forsar. Han studerade också hur forellerna i det strömmande vattnet, liksom samlade kraft, i de strida virvlarna nedanför ett vattenfall för att sedan med stora språng ta sig upp för fallet. Han var en mästare att tolka vattnets dynamik och kom att anlitas för att bygga geniala flottningsrännor för att på ett enkelt sätt kunna forsla ner timmer från högt belägna avverknings-platser. Han utarbetade flera förslag till förbättringar för de österrikiska vattendragen, som han fick patent på, där det gällde att undvika erosion och samtidigt erhålla ett så friskt vatten som möjligt för hushållsändamål. Viktor Schauberger talade om ett levande vatten. Viktor Schauberger var också den som tidigt varnade för människans farliga erövring av naturen. Den skulle leda till flera farliga bakslag slog han fast. Och detta långt innan begreppet ekologi ens var myntat. Hans intresse för vattnets rörelser bidrog kraftfullt till att han i laboratoriemiljö byggde apparatur där vattnet tvingades in i en rotation, varvid i centrum av röret uppstod en implosions-energi. På detta sätt kunde Schauberger erhålla både ett vatten med förändrade, förbättrade egenskaper och också förmodligen få ut ett energiutbyte. För det sistnämnda talar att hans idéer blev uppmärksammade av både Hitler, där han var på audiens 1934 och senare efter kriget blev han inbjuden till USA, där man ville se om hans uppfinningar hade en militär potential. Viktor Schauberger flög tillsammans med sin son Walter till Texas där man mer eller mindre internerades under tre månader och dit de hade fört med sig allt skriftligt material de hade om sina uppfinningar. Avslutningen på USA-resan blev ett våldsamt nederlag för Viktor Schauberger som tvingades skriva under ett kontrakt där man i fortsättningen skulle tiga om sina upptäckter. Detta för att kunna återvända till Österrike. Vid hemkomsten yttrade Viktor Schauberger bittert:- Allt tog de ifrån mig, allt. Jag äger inte ens mig själv. USA-resan hade uppenbarligen knäckt Schauberger för bara fem dagar efter hemkomsten i september 1958 avled Viktor Schauberger.
Johann Grander, Österrike
Johann Grander är en annan österrikare som har tagit vid där Viktor Schauberger slutade och fortsatt studera det som båda framhåller som levande vatten. Johann Grander är född 1930 och arbetade länge som bensinförsäljare tills han 1974 övergick till att försörja sig på att tillverka träbodar. 1989 gick hans livsdröm i uppfyllelse då han kunde köpa in en liten gruva med tillhörande arbetsbodar, som han utrustade som sin egen verkstad och laboratorium. En led-inflammation som skolmedicinen inte kunde göra något åt gjorde att han började experimentera med magneter som botemedel. Men det var hans tekniska intresse som gick före och det var när han höll på och förbättrade en generator genom att modifiera magnetfälten som han mer eller mindre av en slump kom på att vatten kunde vara en viktig ingrediens för att åstadkomma de högfrekventa svängningar som behövdes för att generatorn skulle bli energieffektiv. Hans upptäckt var att de högfrekventa energierna kunde överföras på vatten som i sig behöll den informationen. Hur Johann Grander åstadkom detta är hans egen hemlighet. Men själv anser han att det rör sig om att efterlikna naturens eget sätt att återge vattnet den information och energi som har gått förlorad. En förutsättning för detta är en grundlig kännedom om alla livets rörelser. Man måste först som grundbegrepp veta att sötvatten av naturen är positivt medan saltvatten är negativt laddat. När sötvatten strömmar ut i saltvatten frigörs enorma energimängder. Med begreppen positiv och negativ, står Grander nära den kinesiska Yin och Yang-filosofin. Positiv och negativ har inget värde i sig. Enligt hans mening måste båda existera för att uppnå en jämvikt. Att återskapa levande vatten görs med ett biotekniskt förfarande, där rinnande vatten utsätts för högfrekventa (ca 10 000 Hertz) magnetfält. Grander menar att dessa svängningsfält förenar allt levande också med oorganisk materia, såväl som med de frekvenser som finns i världsrymden. Efter snart trettio års forskning och experimenterande har Johann Grander framställt en box där vatten får virvla igenom samtidigt som det får en magnetisk påverkan av det ”Grander-koncentrat” som finns i boxen. Det så utströmmande vattnet har fått ett brett användningsområde. Det finns många vittnesmål om hur människor med kroniska sjukdomar återfått hälsan sedan de druckit Grandervatten. Det har också påvisats och uppmätts att Grandervatten är ett kvalitativt mycket bättre vatten som skonar ledningar och rörsystem. Intressant är också att notera att vid bakteriologiska tester av vatten som fått passera Granderboxen så får bakterieodlingar ett helt annat utseende, där kolonierna växer i bestämda spiralformade mönster. En annan iakttagelse är att istället jämte de stora moderkolonierna av bakterier finns talrika mycket små mikro-kolonier. Vid längre tids användning tenderar de stora kolonierna att alltmer försvinna och ersätts av de små. Ännu mer påtaglig har tillämpningen varit av Granders utrustning då den funnit användning inom industrin. Mest uppmärksammat har varit att Kinas järnvägsbolag använder sig av en av Granders uppfinningar som gör att man får en högre verkningsgrad på diesel-loken. Dessutom har man använt sig av hans levande vatten vid flerfaldiga industrier och andra anläggningar där kraven på ett bra vatten är stora. Inte minst uppnås dessa då allehanda avlagringar på insidan av vattenledningsrören avtar och man slipper sålunda till dyra byten av vattenledningssystem.
Ion Manzatus biovatten
Den rumänske professorn Ion Manzatu fann av en händelse, då man arbetade med energiceller, att man i vissa fall fick mycket underliga resultat. Hur man än testade mätinstrumenten kvarstod de egendomliga mätresultaten. Detta var 1974. Efterhand skulle man komma på att det hade att göra med vattnet som användes i försöken. De ”felaktiga” resultaten kom sig av att där hade man en mycket högre andel av vatten av en annan kvalitet än i normalfallen. Manzatus undersökningar ledde honom fram till att vatten kan ha olika strukturer och därmed olika egenskaper. Hans egna slutsatser var att vanligt vatten innehöll åtminstone tre olika strukturformer, som var relativt enkla att separera från varandra. 99% skulle bestå av den vanliga fasen, så kallat N-vatten, som var biologiskt neutralt. Återstoden bestod av två biologiskt aktiva strukturer, benämnda A- och B-vatten. A-vattnet betecknade han som antagonist och hämmar cellmetabolismen. Det kunde också visas att höga koncentrationer av A-vatten under lång tid kunde framkalla sjukdom. I motsats till detta fanns B-vatten som, enligt Manzatu, är det vatten vi behöver. Manzatu ansåg att de olika egenskaperna hos vattnet hängde samman med deras molekylära strukturer, där molekylerna i det biologiskt verksamma vattnet hade en tendens att utveckla kedjor, medan N-vattnet bands ihop till tredimensionella hopar. Biovattnet fanns ha fysikaliska egenskaper som klart skiljde sig från vanligt vatten, exempelvis låg kokpunkten vid 105° C och smältpunkten låg långt under 0° C (Något definitivt värde kan inte anges då det fluktuerar beroende på den exakta sammansättningen). Det bildar annorlunda kristaller än de vanliga hexagonala. Det har också en egen-pulserande och oscillerande egenskap som Manzatu observerat vid mikroskopering av en vattendroppe. Det är också optiskt aktivt. I Rumänien utförde man också experiment med det biologiskt aktiva vattnet på växter och djur. Exempelvis så fotograferade man det elektromagnetiska bio-fältet – auran från svansen på en mus som injicerats med bio-vatten. Auran blev då hundra gånger starkare. Ännu mer påtaglig effekt gav bio-vattnet då han lät två fiskar leva i det i ett tätt förslutet akvarium utan syretillförsel. Som kontroll hade han ett likadant akvarium med destillerat vatten. Där dog fiskarna efter två och en halvtimme. I biovattnet levde de i 62 dygn!
Stanley Meyer
Stanley Meyer var en amerikan som under åren 1970-1998 utvecklade en vatten-bränslecell i vilken man som ingångsämne hade vanligt vatten. Enligt de flerfaldiga patent som Stanley Meyer lämnat in så genomförs i första steget att vattenmolekylerna slåss sönder i syre och väteatomer. För detta ändamålet måste självfallet initialt energi tillföras. Man gör detta genom att använda sig av vattnets egna resonans-frekvenser. De så frigjorda laddade atomerna utsätts sedan för ett högspänt elektriskt växelfält, varvid enligt Meyers patentbeskrivningar man uppnår ett kärnsönderfall. Resultatet skulle då bli en produktion av termisk energi, långt mer än vad som tillfördes processen. Detta strider helt mot termodynamikens lagar, såvida inte Meyer hade initierat någon form av kärnomvandling i syret eller vätet – dvs en form av fusion eller fission. Flera av Stanley Meyers modellbeskrivningar finns att tillgå på internet, men några av de viktigaste förklaringarna behöll Meyer för sig själv. Skulle man kunna använda sig av vatten som en energikälla så skulle såväl energipriser och miljökonsekvenser bli radikalt annorlunda. Själv hade Meyer kommit så långt i sitt konstruktionsarbete att man vid en industri i USA hade ett flertal bränsleceller klara för igångkörning, då för uppvärmningsändamål och som demonstrationsanläggning. Vad som talar för att Meyers konstruktion verkligen höll måttet, var det sätt på vilket han bemöttes. Hans uppfinningar var – förutsatt de fungerade -ett stort hot mot de företag som annars sysslade med energi, dvs olje- och kärnkraftsindustrin. Vid ett restaurang besök tidigt under 1998 lade han märke till att det var fel på smaken. Stanley Meyer hade blivit förgiftad och avled. Följande natt gjordes raider mot hans kontor där datorer och annat material beslagtogs. Bland annat försvann hans testamente i tredubbla kopior svsedda för hans advokat och två andra personer, liksom hans läkarjournal. Dessförinnan hade också Stanley Meyer och hans närmaste varit utsatta för förgiftningsförsök – då rörde det sig om arsenik. Detta uppträdande från – troligtvis hans konkurrenter – är det mest tydliga uttrycket för att det fanns en verklig substans i hans uppfinningar.
Svenska vatteninnovatörer
Också i vårt Sverige finns det många som fascinerats av vattnet och gjort innovationer, där Viktor Schauberger tjänat som en av de främsta inspiratörerna. I tidigare nummer av 2000-Taletsvetenskap har vi redan redogjort för Bertil Petterssons dubbla vattenvirvlare (nr 2-2001), men det finns fler som gjort konstruktioner där vattnet får gå i särskilda banor och eventuellt också påverkas av pulserande e-m fält. En sådan konstruktör är Martin Carelius.
Världens renaste vatten
I Sverige lär också världens renaste vatten tillverkas. Företaget HVR i Stockholm har utvecklat en speciell processor för att befria vatten från alla upptänkliga föroreningar. Ett vatten som kan användas inom data- och nanoteknologi där kraven på renhet är som störst. Tekniken går ut på att vattnet får passera ett vattenavstötande membran med mikroporer. Så länge vattnet är i vätskefas hindrar ytspänningen det från att tränga igenom porerna. Men genom upphettning förångas delar av vattnet, dvs molekylerna bryter sig loss ensamma från sina grannar som är bundna till varandra medelst svaga väte-bindningar. Dessa singulära molekyler är tillräckligt små att passera mikro-porerna och kan sedan på andra sidan membranet kondenseras tillbaka till vätskefas. Det som driver processen är skillnaden i ångtryck på ömse sidor membranet. Man använder sig av begreppet membrandestillation för att rubricera processen.
Vatten från växter ger olika mönster
Lika enkelt som genialt är de stigningsförsök med vatten som Ragnar Wiedersheim-Paul utför. Vatten som hämtats från olika växter – växtsafter – får stiga med kapillärkraften på filtrerpapper. Detta efterbehandlas med en silvernitratlösning. Härvid utvecklas olika mönster, specifikt för varje växt. Det kan också ge olika mönster för samma växt, om den levt under olika betingelser. Metoden används bland annat i Tyskland inom biodynamiska undersökningar. Dessa experiment tyder på att vatten kan lagra information från sin omgivning, dvs i detta fall från växter som sedan kan återskapas i speciella mönster.
Jet-vatten
Inom industrin har man i Sverige utvecklat ett system där en vattenstråle under mycket högt tryck och därmed med mycket hög hastighet används för att skära med. Men den kraft som hög-hastighetsstrålen av vatten bildar tar man sig igenom allehanda material. Det går att skära i plast, trä, gummi, papper och mattor. Genom att tillföra sand till vattnet uppnås en s.k. abrasiv vattenskärning och man tar sig då igenom metaller, granit och glas. Metoden kallas för water-jet och för att uppnå maximal effekt kan man åstadkomma tryck upp till 5000 bar. Detta i sin tur resulterar i en vattenstråle som nästan kan nå hastigheter i storleksordningen 900 meter i sekunden eller bortemot tre-dubbla ljudhastigheten. Då kan man också skära sig igenom ett fyra centimeter tjockt stålstycke och göra en fem centimeter lång snittyta på en minut. Maximalt kan vattenstrålen arbeta sig igenom och kapa 10 centimeter av kompakt stål. När det gäller skärning i ply-wood tar den centimetertjocka stycken som den skär igenom där vattenstrålen klarar av att skära upp en halvmeter per minut. Metoden har utvecklats under cirka 25 år i regi av ABB och Ingersoll-Rand och i Sverige har man sitt säte i Ronneby. Förutom att fascineras av styrkan hos vattnet får man dessutom flera andra positiva effekter. Miljöbelastningarna i verkstadsindustrin blir mycket lägre genom att man undviker smutsiga skäroljor. Snittytan blir jämnare och därmed kan man räkna med att produkten får högre kvalitet och längre livslängd.
Beogram
Ett mycket intressant sätt att mäta och jämföra olika egenskaper från olika vatten har man utvecklat i Beogram-metoden. En svensk som gör dessa mätningar är Benny Johansson i Malmö. En droppe vatten får falla på en glas-platta där den sedan utsätts för en yttre påverkan av elektriska fält. Då sker en”urladdning” av vattnet och genom att fotografera densamma med Kirlian-fotografering samtidigt som bilden får tolkas av ett speciellt datorprogram erhålls en mängd med parametrar. En av dessa är antalet energinivåer som det aktuella vattnet innehåller. Här har det vid undersökningar av bland annat virvlat vatten visat sig att detta innehåller långt fler energinivåer än vanligt kranvatten.
Inför framtiden
Med dessa ögonblicksbilder från undersökningar av ”vanligt” vatten kan vi slå fast att vatten är ett ämne vars avvikande egenskaper – anomalier – måste ha en bakgrund, som ännu inte fått någon nöjaktig vetenskaplig förklaring. Men dessa egenskaper existerar och vi kan likaledes slå fast att vatten som ämne har förmåga att bära på information – det har åtminstone ett korttids-minne. Detta i sin tur kan förklara mycket av homeopatins verkningsgrad. Man kan därför påverka vatten på olika sätt och tillföra det information -eller ta bort sådan olämplig information som nedsmutsat vatten bär på och här kommer också växelverkan med olika elektromagnetiska fält in i bilden. Inte minst kan vatten påverkas av magnetism. Dessutom har vi att göra med två eller kanske fler faser av vatten som borde ha sin förklaring på den molekylära nivån. Inte minst verkar detta ha en oerhört stor betydelse för biologiska system, som till exempel vår egenkropp. Här erbjuder den tyske forskaren Jakob Segal en lika intressant, som djärv idé. Fältet är sålunda öppet för ytterligare forskning – och det är faktiskt en verklig utmaning för de forskare – inte minst de som håller till utanför institutionerna och vågar vara djärva med att kartlägga fler samband.
Artikel skriven av Ingemar Ljungqvist
Referenser:
Olof Alexandersson. Det levande vattnet, Enbok om österrikaren Viktor Schauberger ochen ny teknik för att rädda vår livsmiljö.Proprius förlag 1973.
Hans Kronberger & Siegbert Lattacher, Aufder Spur des Wasserrätsels, Belebtes Was-ser und seine Wirkung auf die Gesundheit.Uranus, Wien 1995
