Vatten är ett fascinerande ämne med mängder av egendomliga egenskaper. Vatten är också källan till liv. Våra cellers ämnes-omsättning kretsar mycket kringvatten. Det har funnits en hel rad medforskare och upptäckare som också fascinerats av vattnet och dess egenskaper.

Viktor Schauberger
En av de mest kända är utan tvekan österrikaren Viktor Schauberger (1885- 1958). Han började sin yrkesbana som skogvaktare och hade den österrikiska skogen med de många vattendragen som sitt universitet. Han kunde sitta i timtal och studera hur vattnet forsade fram i både bäckar och strida forsar. Han studerade också hur forellerna i det strömmande vattnet, liksom samlade kraft, i de strida virvlarna nedanför ett vattenfall för att sedan med stora språng ta sig upp för fallet. Han var en mästare att tolka vattnets dynamik och kom att anlitas för att bygga geniala flottningsrännor för att på ett enkelt sätt kunna forsla ner timmer från högt belägna avverknings-platser. Han utarbetade flera förslag till förbättringar för de österrikiska vattendragen, som han fick patent på, där det gällde att undvika erosion och samtidigt erhålla ett så friskt vatten som möjligt för hushållsändamål. Viktor Schauberger talade om ett levande vatten. Viktor Schauberger var också den som tidigt varnade för människans farliga erövring av naturen. Den skulle leda till flera farliga bakslag slog han fast. Och detta långt innan begreppet ekologi ens var myntat. Hans intresse för vattnets rörelser bidrog kraftfullt till att han i laboratoriemiljö byggde apparatur där vattnet tvingades in i en rotation, varvid i centrum av röret uppstod en implosions-energi. På detta sätt kunde Schauberger erhålla både ett vatten med förändrade, förbättrade egenskaper och också förmodligen få ut ett energiutbyte. För det sistnämnda talar att hans idéer blev uppmärksammade av både Hitler, där han var på audiens 1934 och senare efter kriget blev han inbjuden till USA, där man ville se om hans uppfinningar hade en militär potential. Viktor Schauberger flög tillsammans med sin son Walter till Texas där man mer eller mindre internerades under tre månader och dit de hade fört med sig allt skriftligt material de hade om sina uppfinningar. Avslutningen på USA-resan blev ett våldsamt nederlag för Viktor Schauberger som tvingades skriva under ett kontrakt där man i fortsättningen skulle tiga om sina upptäckter. Detta för att kunna återvända till Österrike. Vid hemkomsten yttrade Viktor Schauberger bittert:- Allt tog de ifrån mig, allt. Jag äger inte ens mig själv. USA-resan hade uppenbarligen knäckt Schauberger för bara fem dagar efter hemkomsten i september 1958 avled Viktor Schauberger.

Johann Grander, Österrike
Johann Grander är en annan österrikare som har tagit vid där Viktor Schauberger slutade och fortsatt studera det som båda framhåller som levande vatten. Johann Grander är född 1930 och arbetade länge som bensinförsäljare tills han 1974 övergick till att försörja sig på att tillverka träbodar. 1989 gick hans livsdröm i uppfyllelse då han kunde köpa in en liten gruva med tillhörande arbetsbodar, som han utrustade som sin egen verkstad och laboratorium. En led-inflammation som skolmedicinen inte kunde göra något åt gjorde att han började experimentera med magneter som botemedel. Men det var hans tekniska intresse som gick före och det var när han höll på och förbättrade en generator genom att modifiera magnetfälten som han mer eller mindre av en slump kom på att vatten kunde vara en viktig ingrediens för att åstadkomma de högfrekventa svängningar som behövdes för att generatorn skulle bli energieffektiv. Hans upptäckt var att de högfrekventa energierna kunde överföras på vatten som i sig behöll den informationen. Hur Johann Grander åstadkom detta är hans egen hemlighet. Men själv anser han att det rör sig om att efterlikna naturens eget sätt att återge vattnet den information och energi som har gått förlorad. En förutsättning för detta är en grundlig kännedom om alla livets rörelser. Man måste först som grundbegrepp veta att sötvatten av naturen är positivt medan saltvatten är negativt laddat. När sötvatten strömmar ut i saltvatten frigörs enorma energimängder. Med begreppen positiv och negativ, står Grander nära den kinesiska Yin och Yang-filosofin. Positiv och negativ har inget värde i sig. Enligt hans mening måste båda existera för att uppnå en jämvikt. Att återskapa levande vatten görs med ett biotekniskt förfarande, där rinnande vatten utsätts för högfrekventa (ca 10 000 Hertz) magnetfält. Grander menar att dessa svängningsfält förenar allt levande också med oorganisk materia, såväl som med de frekvenser som finns i världsrymden. Efter snart trettio års forskning och experimenterande har Johann Grander framställt en box där vatten får virvla igenom samtidigt som det får en magnetisk påverkan av det ”Grander-koncentrat” som finns i boxen. Det så utströmmande vattnet har fått ett brett användningsområde. Det finns många vittnesmål om hur människor med kroniska sjukdomar återfått hälsan sedan de druckit Grandervatten. Det har också påvisats och uppmätts att Grandervatten är ett kvalitativt mycket bättre vatten som skonar ledningar och rörsystem. Intressant är också att notera att vid bakteriologiska tester av vatten som fått passera Granderboxen så får bakterieodlingar ett helt annat utseende, där kolonierna växer i bestämda spiralformade mönster. En annan iakttagelse är att istället jämte de stora moderkolonierna av bakterier finns talrika mycket små mikro-kolonier. Vid längre tids användning tenderar de stora kolonierna att alltmer försvinna och ersätts av de små. Ännu mer påtaglig har tillämpningen varit av Granders utrustning då den funnit användning inom industrin. Mest uppmärksammat har varit att Kinas järnvägsbolag använder sig av en av Granders uppfinningar som gör att man får en högre verkningsgrad på diesel-loken. Dessutom har man använt sig av hans levande vatten vid flerfaldiga industrier och andra anläggningar där kraven på ett bra vatten är stora. Inte minst uppnås dessa då allehanda avlagringar på insidan av vattenledningsrören avtar och man slipper sålunda till dyra byten av vattenledningssystem.

Ion Manzatus biovatten
Den rumänske professorn Ion Manzatu fann av en händelse, då man arbetade med energiceller, att man i vissa fall fick mycket underliga resultat. Hur man än testade mätinstrumenten kvarstod de egendomliga mätresultaten. Detta var 1974. Efterhand skulle man komma på att det hade att göra med vattnet som användes i försöken. De ”felaktiga” resultaten kom sig av att där hade man en mycket högre andel av vatten av en annan kvalitet än i normalfallen. Manzatus undersökningar ledde honom fram till att vatten kan ha olika strukturer och därmed olika egenskaper. Hans egna slutsatser var att vanligt vatten innehöll åtminstone tre olika strukturformer, som var relativt enkla att separera från varandra. 99% skulle bestå av den vanliga fasen, så kallat N-vatten, som var biologiskt neutralt. Återstoden bestod av två