Mordet på President Kennedy – Del 5

I samma ögonblick som Kennedy blev skjuten befann sig fyra kvinnliga anställda på skolbokslagret vid Dealy Plaza, Victoria Adams, Sandra Styles, Elsie Dorman och Dorothy May Garner, vid fönstret på fjärde våningens kontor. Tjugotreåriga Victoria Adams trodde först att hon hört en fyrverkerismällare när skottlossningen börjat men när hon såg kaoset nere på Elm street insåg hon att något dramatiskt hänt. Hon tog väninnan Sandra i armen och sa att de skulle gå ner och se vad som hände där nere. De passerade ett lagerrum för att ta sig till baksidan av byggnaden och skyndade nerför de knarriga trapporna.

Victoria, som vid det laget börjat ana det värsta, utbrast att hon trodde att presidenten hade blivit skjuten. Det två väninnorna gick sedan upp mot gräskullen eftersom de sett folk röra sig i den riktningen då de tyckt sig ha hört skott därifrån och sett krutrök i området. I samma veva stormade MC-polisen Marrion Baker in i skolbokslagret med dragen pistol och sade sig sedan ha hittat Lee Harvey Oswald med en Coca-Cola i handen i lunchrummet på andra våningen. Baker lugnades dock av skolbokslagrets chef Roy Truly som följt med honom från första våningen och med en nick mot Oswald förklarat att han var anställd där.

När polisen sen frågade ut de anställda vid skolbokslagret återgav Adams sin historia och berättade att hon och väninnan skyndat nerför trapporna direkt efter skottlossningen. När Adams därefter kallades in att vittna för Warrenkommissionens förhörsledare David Belin i april 1964 hann hon knappt komma innanför dörren innan Belin sa:

”Du vet väl att människor ibland minns fel? Är det möjligt att du kan minnas fel vad beträffar ditt vittnesmål”? ¹

Adams svarade bestämt att hon inte mindes fel och var förbryllad över att Belin påbörjat förhöret redan innan stenografen hunnit infinna sig.

När Belin frågade Adams hur lång tid som hade förflutit från skottlossningen till det att hon lämnade fönstret för att ta sig till trappan svarade hon 15 till 30 sekunder. När han undrade hur lång tid det tagit henne att komma ner till första våningen förklarade hon att det tagit högst en minut. Trots ett ihärdigt ifrågasättande från Belin vidhöll Adams sin berättelse. Hon frågade varför man inte kallat in hennes väninna Sandra Styles, varpå Belin svarade att de inte behövde henne. Adams föreslog sen att Warrenkommissionen skulle göra ett tidstest med henne för att kontrollera väninnornas berättelse men kommissionen vägrade.

Vad var det då som gjorde Victoria Adams vittnesmål så kontroversiellt?

Eftersom Warrenkommissionens analys och slutsats gick ut på att mordet utförts av en ensam gärningsman som befunnit sig på sjätte våningen när mordet begicks och sen påträffats i skolbokslagrets lunchrum fyra våningar ner strax efteråt måste han enligt kommissionens teori ha sprungit nerför trapporna från sjätte våningen direkt efter mordet och sen in i lunchrummet.

Om Victoria Adams och hennes väninna befann sig i trapporna direkt efter att Kennedy skjutits, (enligt Adams vittnesmål tog det alltså mellan 15-30 sekunder), borde de förstås ha märkt om Oswald eller någon annan också varit på väg nerför dem. Eftersom både Adams och Styles var helt säkra på att de varken sett eller hört vare sig Oswald eller någon annan springandes nerför trapporna så kullkastades följaktligen hela Warrenkommissionens tes.

Warrenkommissionens lösning på dilemmat blev att försöka få Adams att ändra sitt vittnesmål. När hon vägrade göra detta så valde de helt enkelt att ändra på hennes vittnesmål. Ett uppenbart bedrägligt och olagligt förfarande. När Adams sen insåg att kommissionen förvanskat hennes vittnesmål började hon ana det värsta och flyttade ut från sin dåvarande bostad för att bo hos en väninna innan hon lämnade Dallas för alltid.

Adams förblev sedan i anonymitet tills författaren Barry Ernest, efter tjugofem års letande, äntligen lyckades spåra upp henne. Earnest var en gammal vän till förre FBI-agenten och författaren Harold Weisberg och anammade dennes metod att aldrig spekulera utan bara utgå från fakta när han sen skrev boken ”The Girl on the Stairs”, om Victorias upplevelser.

I den kunde Earnest visa både hur illa hon behandlats av kommissionens medarbetare Belin, och att man helt skamlöst hade ändrat hennes vittnesmål. Ernest kunde dessutom bevisa att kommissionen, trots ett enträget jobb att dölja vissa fakta, gjort ett grovt misstag  som bekräftade att Adams berättelse måste vara sann. Kommissionen medgav nämligen att om Adams haft rätt om sitt agerande efter skotten så skulle hon ”troligen ha sett eller hört” mördaren, men eftersom detta gick emot kommissionens teori skrev de att ”hon kom ner för trapporna flera minuter efter Oswald, och även efter Truly och Baker”.²

Problemet är att Adams handledare fröken Dorothy Garner bekräftade Adams historia när hon vittnade för kommissionen.

1999 upptäckte nämligen Ernest ett avslöjande dokument i Nationalarkivet i form av ett brev daterat den 2 juni 1964 och skrivet av assisterande advokaten Martha Joe Stroud till Warrenkommissionens Chefskonsult J. Lee Rankin. Detta brev innehåller den enda kända referensen i kommissionens akter till en intervju med Victoria Adams handledare Dorothy Garner som hade stått med Victoria vid fönstret på fjärde våningen då skotten avlossades.

I brevet står det:

”Fröken Garner, miss Adams handledare, förklarade i morse att efter att miss Adams gick ner så såg hon (Garner) herr Truly och polismannen komma upp”.³

Ernest spårade upp Garner för att se om hennes minne skulle bekräfta brevets innehåll. När han intervjuade henne bekräftade Garner att Adams och Styles hade lämnat fönstret direkt efter att skotten avlossats med henne ”tätt bakom” dem. Hon uppgav vidare att hon inte gått ner för trappan med sina kollegor utan gått till ett förråd vid trappan. Hon stannade där tillräckligt länge för att se polismannen Baker och skolbokslagrets chef Truly komma upp för trappan efter deras möte med Oswald i lunchrummet på andra våningen.

Däremot hade hon inte sett Oswald under sekunderna han påstods ha sprungit ner från sjätte våningen. Detta är direkt avgörande eftersom det innebär att Oswald omöjligen kunde ha tagit sig ner för trapporna före Styles och Adams. Om Oswald inte tog sig ner innan Adams och väninnan Sandra gick ner för trapporna och Baker kom upp, då kan han inte ha befunnit sig på sjätte våningen vid tiden för mordet.

De bekräftande berättelserna om Adams, Styles och Garner överensstämmer därför mycket bättre med Oswalds eget påstående om att han befann sig på första våningen och åt lunch vid tidpunkten för mordet för att kort därefter gå till andra våningen och köpa en cola i läskmaskinen.

Ovanstående uppgifter betyder att vi har svart på vitt, från kommissionen själva, att Victoria Adams handledare, (precis som väninnan Sandra Styles), kunde bekräfta att Adams redan gått ner för trapporna när Truly och Baker dök upp på fjärde våningen.

Om Adams och Styles redan tagit sig ner för trapporna när Baker och Truly nått fjärde våningen kan det alltså inte ha skett efter att Baker och Truly talat med Garner. Hur skulle Garner annars ha kunnat mött Truly och Baker i trappan till våning 4 efter att Adams och Styles lämnat kontoret?

Victoria Adams och Sandra Styles måste alltså ha hunnit nerför trapporna innan Baker´s och Trulys påstådda konfrontation med Oswald på våning två.

Det innebär att Oswald inte kan ha använt den tiden till att springa nerför trapporna. Med andra ord så hade Adams och Styles indirekt försett Oswald med ett alibi. Därigenom blev de också ett problem för Warrenkommissionen som var inställd på att det bara fanns en mördare, vilket sannolikt förklarar varför de inte kallade in Adams väninna Sandra Styles att vittna. Det var ju illa nog med en person som motbevisade påståendet att Oswald rusat nerför trapporna direkt efter mordet. Det sista man ville ha var fler vittnen som gav Oswald ett alibi.

Adams avslöjade dessutom två andra intressanta detaljer för Ernest. När hon och väninnan hade lämnat skolbokslagret och kom ut på Houston Street så stod en polis vid trottoaren tvärs över gatan men han försökte varken stoppa eller tilltala dem. På framsidan av skolbokslagret såg hon sen en civilklädd man i hörnet av Houston och Elm som ställde frågor till folk. När hon frågade en anställd vid namn Avery Davis vem det var visste han inte. Samma helg fick Victoria se någon på tv som var mycket lik mannen.

Det var Jack Ruby.

Roger Craig var känd som en plikttrogen polisman i Dallas. Han hade befordrats fyra gånger och 1960 valts till ”Officer of the Year”. Klockan 12:30 den 22 november 1963 befann sig Craig i närheten av Dealey Plaza och när han plötsligt hörde skottlossning. Craig sprang mot gräskullen ovanför Elm Street och intervjuade vittnen. 10 minuter senare hördes en vissling och han såg man komma utrusande från bakdörren av skolbokslagret och nerför sluttningen till Elm Street för att sen hoppa in i en Nash kombi rambler körd av en mörkhyad man.

Craig försökte genskjuta bilen genom att ta sig över gatan men hindrades av den täta trafiken och begav sig istället till skolbokslagret. När han där frågade vem som ansvarade för utredningen klev en man fram och sa sig tillhöra Secret Service. Craig berättade att han sett en man rusa ut från skolbokslagret till en bil men agenten verkade ointresserad av uppgifterna

Delores Reid, som arbetade i ett kontor på skolbokslagrets andra våning, vittnade inför Warrenkommissionen om att Oswald passerat genom hennes kontor strax efter skottlossningen. Enligt Reid hade han lugnt promenerat genom rummet med en Coca-Cola i handen. Något som ytterligare styrker att han varit på andra våningen och köpt en läsk. När Reid tillfrågades av kommissionens advokat Belin om vad Oswald hade för kläder på sig, svarade hon att han var klädd i en vit t-shirt och någon typ av urtvättade byxor.

När Reid fick se bilder på ett par byxor som Oswald burit i skolbokslagret den 22 november och tillfrågades om de liknade dem hon sett så kunde hon inte svara säkert. Belin undrade sen om Oswald hade haft någon skjorta eller jacka över T-shirten varpå Reid med bestämdhet hävdade att så inte var fallet. Fru Reid fick aldrig se någon bild på den skjorta som Oswald burit den dagen. Det är måhända ingen tillfällighet. Samtliga vittnen som sett Oswald den dagen, såväl anställda i skolbokslagret som polismannen Baker, hävdade att Oswald varit klädd i en mörkbrun, långärmad skjorta.

Reid däremot, vittnade om att Oswald bar en vit t-shirt. Med tanke på att Reid sett Oswald på nära håll kan hon svårligen ha förväxlat en mörkbrun, långärmad skjorta med en vit kortärmad t-shirt. Eftersom mannen Reid mötte och identifierade som Oswald inte bar några andra kläder, vare sig på överkroppen eller i händerna, insåg Belin att det fanns ett problem.

Vart hade Oswalds skjorta tagit vägen?

På något oförklarligt sätt hade Oswald´s skjorta försvunnit spårlöst efter att Baker och Truly sett honom och precis innan Reid mötte honom omedelbart efteråt.

När polisen Roger Craig senare under dagen anlände till polisstationen hade man arresterat Oswald. Kapten Fritz bad Craig ta en titt på den häktade varpå Craig förklarade att det var samme man han sett springa nerför gräskullen efter mordet och hoppa in i en bil.

Kruxet var bara att enligt vittnen och Warrenkommissionen så hade Lee Harvey Oswald efter mordet promenerat iväg från skolbokslagret några kvarter för att sedan ta en buss.

Det faktum att vi har vittnesmål om två personer i olika kläder i närheten av skolbokslagret som båda beskrivits som Oswald, och att den ene setts lämna Dealey Plaza i en bil, medan den andre ska ha promenerat iväg, tyder på att något mycket märkligt pågått i skolbokslagret.

Någon gång mellan 13:1-13:16 blev en polisman vid namn J.D Tippit skjuten vid Oak Cliff inte långt ifrån Oswalds Bostad. Strax efter klockan 13 hörde en biljettförsäljare vid Texas Theater´s biograf i Dallas centrum vid namn William Burroughs hur någon smet in och  upp till balkongen på ovanvåningen. 13:15 hade mannen ifråga uppenbarligen kommit ner från balkongen och köpt popcorn, (vilket förefaller konstigt om han plankat in på bion) av Burroughs varpå han sen tagit en sittplats på nedre plan bredvid biobesökaren Jack Davis. Denne vittnade senare om att Oswald hade satt sig där i början av filmen klockan 13:20.

Det här skedde fyra minuter efter att Oswald enligt Warrenkommissionen hade skjutit Tippit. (Hur lyckades han ta sig från mordplatsen in till stan, sitta på balkongen och sedan köpa popcorn på den tiden?) Oswald flyttade sig sedan och satte sig bredvid en annan man. Några minuter senare märkte Davis att han åter bytte plats och satte sig bredvid en gravid kvinna. Strax innan polisen anlände gick den gravida kvinnan upp till balkongen och sågs sen aldrig till igen. Förutom Oswald befann sig nu sex personer i nedre salongen, (sju innan den gravida kvinnan gick) och inom loppet av tio minuter hade Oswald suttit bredvid hälften av dem.

Det verkar därför inte otroligt att han hade instruerats att ta sig till biografen för att möta en kontakt och att det var därför han agerade som han gjorde. Måhända var det först när ingen av dem han satte sig bredvid pratade med honom som Oswald började ana att han lurats i en fälla. Notera att Oswald dessutom hade ena halvan av en kupong i sin ficka när han arresterades. I hans hyresrum hittades dessutom två halva dollarsedlar.⁴   Vi kan inte utesluta att Oswald hade instruerats att använda dessa för att identifiera en kontakt med matchande halvor.

Oswald påstås alltså ha smitit in på biografen, vilket förefaller ologiskt, eftersom han då skulle ha riskerat att dra till sig uppmärksamhet. Enligt Burroghs hade Oswald anlänt till biografen cirka 13:07. Det innebär, att om Oswald dödade Tippit, måste han ha befunnit sig på två platser samtidigt. Detta eftersom han enligt Warrenkommissionen sköt Tippit 13:16, en tidpunkt när Oswald, enligt både Burroghs och Davis, befann sig på bion. Kommissionen undvek att fråga Burroghs om Oswald´s förehavanden före 13:35. 27 minuter efter att Tippit skjutits ihjäl hade en kvinnlig anställd på biografen vid namn Julia Postal ringt upp Dallaspolisens högkvarter och förklarat att en man på teatern uppträtt misstänkt och var på flykt undan polisen.⁵ 

Frågan är hur hon kunde veta att mannen var på flykt undan polisen?

Samtidigt landade ett transportflygplan strax utanför Dallas. Den enda passageraren ombord var furir Robert G. Vinson, pilot vid US Air Force och North American Defense Command, som i sista stund hittat ett plan som kunde ta honom hem till basen i Colorado. Vinson var brydd över att varken piloten eller andrepiloten pratade med honom och att ingen besättningschef fanns ombord. Än märkligare var att planet plötsligt gjort en 180-gradig sväng och satt kurs mot Dallas efter meddelande i cockpithögtalaren att presidenten skjutits.

När planet sen anlände till Dallas landade det inte vid någon flygplats, utan på en vägremsa strax utanför stan varpå motorerna fortsatte att gå. Genom flygplansfönstret fick Vinson plötsligt syn på två män i överdragskläder som närmade sig. Den längre av dem såg ut att vara av latinamerikanskt ursprung medan den andre var en vit  tunnhårig ung man. Männen klev ombord på planet varpå de utan ett ord passerade Vinson och fortsatte fram till cockpit. Därefter flögs de vidare till Roswell Air Force Base i New Mexiko där de släpptes av.

Dagen därpå satt Vinson hemma i vardagsrummet och såg på tv tillsammans med sin hustru när han plötsligt fick syn på ett bekant ansikte i rutan. ”Den där snubben ser precis ut som den lille killen som var med på planet,”^{6 )} utbrast han, syftandes på den vite unge mannen som anlänt med den längre och mörkhyade. Vinson´s fru tittade misstroget på honom och undrade om han hade blivit snurrig: ”Det kan inte vara han,” invände hon, ”den där killen sitter ju i fängelse.”⁷  Vinson framhärdade dock: ”Jag kan svära på att det är samma kille som gick ombord på planet.”⁸ Hustrun rådde sin make att hålla tyst om vad han sett, vilket han gjorde.

Det var ett beslut som mycket väl kan ha räddat Robert Vinsons liv.

Mannen de sett på tv var nämligen Lee Harvey Oswald!!

Fortsättning följer…

Läs även del 1, del 2, del 3 och del 4

Michael Delavante, Mordet på President Kennedy – Del 5

Källor:

1. The Adams/Belin Encounter, https://thegirlonthestairs.wordpress.com/2021/06/02/the-adams-belin-encounter/

2. Warren Commission: Complete Investigation & Commission’s Report 552 Testimonies Regarding All the Circumstances of JFK’s Assassination, President’s Commission on the Assassination of President Kennedy – U.S. Government , Good Press, 2023, (sidan 154)

3.  Barry Ernest, The Girl on the Stairs: My Search for a Missing Witness to the Assassination , Barry Ernest, 2010, (sidan 283)

4. Lamar Waldron, Thom Hartmann, ”Legacy of Secrecy: The Long Shadow of the JFK Assassination,” Counterpoint, 2008, (sidan 127)
5. Harvey, Lee and Tippit: A New Look at the Tippit Shooting, By John Armstrong, PROBE, January-February, 1998 issue (Vol. 5 No. 2)
6. James P. Johnson, Joe Roe, Flight from Dallas: New Evidence of CIA Involvement in the Murder of President John F. Kennedy, 1^st Books Library, 2003, (sid. 29,30,31) Se även: Robert G Vinson Statement Nov 2 1996, https://www.youtube.com/watch?v=2cpc4Z2t_HA
7. James P. Johnson, Joe Roe, Flight from Dallas: New Evidence of CIA Involvement in the Murder of President John F. Kennedy, 1^st Books Library, 2003, (sid. 29,30,31) Se även: Robert G Vinson Statement Nov 2 1996, https://www.youtube.com/watch?v=2cpc4Z2t_HA
8. James P. Johnson, Joe Roe, Flight from Dallas: New Evidence of CIA Involvement in the Murder of President John F. Kennedy, 1^st Books Library, 2003, (sid. 29,30,31) Se även: Robert G Vinson Statement Nov 2 1996, https://www.youtube.com/watch?v=2cpc4Z2t_HA