Under tv-sändningen från Fort Worth, bara tre timmar före mordet på Kennedy, kunde tv-tittarna höra reportern Ed Hubert säga:

”Så länge Secret Service kan hålla folkmassan borta från presidenten har de en god chans att skydda honom, men när han väl rör sig mot den är de nästan inkapabla att skydda honom.” (1)

Därefter händer något intressant.

Efter en paus på några sekunder börjar reportern plötsligt läsa från ett manus och berätta om när president William McKinley under ett attentat vid världsutställningen Pan-American Exposition i Buffalo den 6 september 1901 blev ihjälskjuten med två skott.

Mördaren beskrevs som en ensam och psykiskt störd anarkist vid namn Leon Frank Czolgosz.

Bara några timmar efter tv-sändningen från Forth Worth i Dallas 1963 kom nyheten att president Kennedy skjutits ihjäl med två skott. Kort därpå meddelades att den skyldige var en ensam, galen kommunist vid namn Lee Harvey Oswald, av somliga kallad Leon.(2)

En kvart efter skotten i Dallas ringer telefonen hemma hos Bobby Kennedy i Hickory Hill. Han hade precis ätit lunch med distriktsåklagaren Robert Morgenthau och kriminalchefen Silvio Mollo och skulle åka sig till jobbet när hustrun Ethel ropade att Hoover var på tråden. Bobby förstod genast att det var något viktigt, Hoover brukade aldrig ringa honom hemma.

”Jag har nyheter för er”, förklarade FBI-chefen, ”presidenten har blivit skjuten”.

Bobby kände hur benen nästan vek sig under honom. ”Hur illa är det”? stammade han. ”Jag tror att det är allvarligt”, svarade Hoover, ”Jag försöker få fram mer detaljer. Jag ringer tillbaks när jag vet mer”.(3) Ethel såg att något var fel och omfamnade genast sin make. ”Jack har blivit skjuten i Dallas,” flämtade Bobby. ”Det kan vara dödligt”(4)

Bobbys första tanke var att genast flyga till Texas för att vara med sin bror. Efter ett misslyckat försök att nå JFK:s nära man Kenny O´Donnell på Parkland-sjukhuset fick han veta att presidenten var medvetslös. Bobby lyckades få tag på livvakten Clint Hill och bad honom kolla om någon ordnat en präst. Tjugo minuter senare ringde Hoover igen. ”Presidenten är död” meddelade han torrt och lade på. ”Det lät som han njöt av det”.(5) sa Bobby senare.

Påståendet var måhända inte obefogat. Enligt Lyndon Johnsons medarbetare Bobby Baker föraktade Hoover båda Kennedybröderna. FBI:s förre byråchef William Sullivan berättade i sin tur att det var allmänt känt bland agenterna att de två personer Hoover hatade mest i världen var Bobby Kennedy och Martin Luther King, med Bobby på första plats .(6)

Bobby beslöt nu att ringa upp CIA för att be dess chef John McCone komma över. ”Har ert gäng något med denna styggelse att göra”?”.(7) fräste Bobby till den tjänsteman som tog emot samtalet. När McCone anlände en stund senare upprepade han frågan. McCone försäkrade honom att CIA inte hade något med mordet att göra men Bobby lät sig inte nöjas. Enligt egen uppgift hade han frågat McCone på ett sådant sätt att han inte skulle kunnat ljuga. Något som leder tanken till att han bett McCone svära på sin katolska tro att han talade sanning.

Mindre än en timme efter skotten i Dallas skrev Hoover ett memorandum till FBI:s topptjänstemän Clyde Tolson och Allan Belmont. I det informerade han om ett samtal han haft med Secret Service-chefen James Rowley angående vilka som kan ha legat bakom dådet. Senare samma dag författade Hoover ytterligare ett memo där han redovisade information han fått om Oswald samt de samtal han haft med justitieministern.

Intressant nog noterade Hoover i detta memo att FBI hade fått in tips som tydde på att fler än Oswald kunde vara inblandade och att han instruerat sina män i Dallas att delta i förhören med den misstänkte. Längre än så kom  FBI aldrig beträffande en objektiv bedömning. Kort därefter hade Hoover stämplat Oswald som ensam skyldig till mordet utan att seriöst överväga andra spår. Ett förfarande som avvek från hur FBI-utredningar i normala fall brukade bedrivas.

Hoover visste att det låg mer bakom Kennedymordet än han gav sken av och det går att bevisa.  Oljemagnaten Billy Byars i Dallas var en av Hoovers närmaste vänner. När FBI-chefen sommaren 1964 befann sig på en middag hemma hos Byar´s var även dennes son närvarande.

När Bryars son frågade Hoover om han verkligen trodde att Oswald var skyldig till mordet på president Kennedy gjorde Hoover en lång paus innan han gav ett överraskande svar:

”Om jag berättade vad jag verkligen vet skulle det vara mycket farligt för det här landet. Hela vårt politiska system skulle kunna störas”.(8)

Med tanke på att det vid det laget var allmänt vedertaget att den enda skyldiga till mordet var den ”ensamme galningen” Lee Harvey Oswald förstår man att Hoover visste något annat.

Det brukar korrekt sägas, att om man vill ta reda på om det föreligger en konspiration bakom ett attentat, inte minst när en statsman har blivit skjuten, så finns det primärt två saker man alltid måste titta på:

1: Vilka hade mest att tjäna på det mordet?

2: Vilka ansvarade för säkerheten kring offret?

Vi ska återkomma till den första frågan lite senare, men låt oss först studera hur säkerheten såg ut när Kennedy anlände till Dallas. Den huvudansvarige för Secret Service var Gerald Behn, den mest erfarne av JFK:s Secret Service-män och den som brukade sitta i framsätet under hans resor. I samband med Texasresan tog han dock ut sin första helsemester på tre år.(9)

När Behn inte var tillgänglig var det tänkt att hans biträdande specialagent Floyd Boring skulle ta hans plats men tvärtemot gängse praxis var även Boring ledig de här dagarna. Ställföreträdare blev därför Roy Kellerman, som satt bredvid chauffören William Greer i Kennedy´s bil och knappt rörde en fena under skottlossningen.

Förutom att Behn och Boring tagit semester hade 11 rutinerade agenter vid Vita husets Secret Service bett om förflyttning strax före Dallasresan. Fem veckor före resan hade dessutom en av Kennedys chaufförer, Tom Shipman, hittats död i en hjärtattack vid bara 51 års ålder. (10)

Det innebar att nära en tredjedel av de agenter som brukade färdas med Kennedy på hans resor inte fanns på plats i Dallas. Detta trots att presidenten skulle göra en resa till en av de mest fientliga staterna i landet. Flera av de agenter som ersatte skulle dessutom, tvärtemot Secret Services regler, sitta på en nattklubb natten mot den 22 november och dricka alkohol. Vissa till tre på natten, och en till klockan fem. Trots att skiftet började 8:00 följande morgon.

Den huvudansvarige för planeringen av säkerhetsarrangemangen i Dallas var Winston G. Lawson vid Washingtons Secret Service-kontor, som tillsammans med Boring ansvarade för färdvägen genom Dallas. Märkligt nog ansåg polischef Jesse Curry i Dallas att säkerheten var god, bortsett från sträckan vid Elm Street, (mordplatsen).

Curry påpekade även att varken Secret Service eller FBI begärt hjälp att hitta möjliga konspiratörer och att FBI inte delat med sig av information om Oswald före mordet. Med tanke på att Texas sågs som ett fiendeläger för demokraterna i allmänhet och Kennedy i synnerhet borde man förstås ha varit extra noga inför en resa dit. Dessutom fanns det gott om både maffiafolk, oljemiljonärer och mer eller mindre högerextrema som hatade Kennedy.

Bland det första man kan notera när man studerar den färdväg bilarna i presidentparaden tog är att de var tvungna att göra en sväng på 120-grader när de kom till hörnet av Houston och Elm-Street vid Dealey Plaza. Något som drastiskt saktade ned presidentbilen bredvid en sju våningar hög byggnad, Texas School Book Depository, samt Dal-Tex Building i bakgrunden och en lutande gräskulle med en mur och ett staket framför. Utöver det kan man också se att inga åtgärder vidtogs för att säkra fönstren i byggnaderna vid det känsligaste stället.

Senator Ralph Yarborough, som åkte med i vicepresidentens bil med Secret Service direkt bakom Kennedy, uppgav i sitt vittnesmål att alla Secret Service män tycktes reagera mycket långsamt och var förvånad över bristen på omedelbar respons när gevärselden började.

På Zapruderfilmen av mordet ser man tydligt att föraren Will Greer vänder sig om och tittar mot baksätet två gånger under skottlossningen och att det är först efter att Kennedy träffats i huvudet som han accelererar och kör iväg. Det betyder inte med nödvändighet att Greer var införstådd med vad som skulle hända och att han medvetet bromsade in bilen.

Det starkaste argumentet mot detta är förstås att ett sådant agerande skulle ha försatt honom själv i livsfara. Förutom det ovan beskriva scenariot vad beträffar inbromsningen är det mera troligt att Greer agerade som han gjorde på grund av chock. Viktigt att notera är också att Greer i sitt vittnesmål inför Warren-kommissionen, liksom flera andra, beskrev att två av skotten hade avlossats nästan samtidigt, vilket förstås är omöjligt om det var en ensam skytt.

Mer suspekt än Greer´s agerande är Secret Service-chefen Emory Roberts agerande. Roberts tjänstgjorde som befälhavare för agenterna i bilen bakom Kennedys och i ett berömt filmklipp kan man se honom i början av färden beordra bort se förvånade Secret Service-agenterna Don Lawton och Henry Rybka från Kennedy´s bil. Märkligt nog påstod Roberts och en annan Secret Service-chef, Winston Lawson, i sina inledande rapporter att Rybka var med i uppföljningsbilen, trots att Rybka inte deltog i kortegen genom Dealey Plaza.

Under färden satt Emory Roberts i framsätet på bilen bakom presidentens och skötte radiotrafiken. Han och tre särskilda ombud, McIntyre, Ready och Bennett, hade till uppgift att arbeta i presidentens uppföljningsbil under hela färden. I brevet från Secret Service till Warrenkommissionen den 11 juni 1964 skrev Roberts att han plockat upp radion, ropat att presidenten träffats och bett förarna ta dem till närmaste sjukhus. Roberts skrev även att han viftat till vicepresidentens bil att komma närmare varpå han ropat till McIntyre:

”De fick honom, de fick honom! Du och Bennett tar över Johnson så fort vi stannat”. (11)

Detta trots att Roberts vid den tidpunkten inte kunde veta om presidenten ännu levde och trots att Johnson redan var skyddad av andra säkerhetsmän. Notera också att Roberts hade ropat ”De” och inte ”han”, apropå antalet skyttar. Secret Service-agenten John Ready berättade att när skotten avlossats på Dealey Plaza och han gjort sig redo att hoppa ur bilen och springa till presidentens hjälp så hindrades han av Roberts som beordrade honom att förbli på sin plats.

Roberts försökte sedan förklara bort detta med att hastigheten och avståndet mellan bilarna var för stort för effektiva skyddsåtgärder men det motsägs av både Clint Hills agerande, (när han sprang fram till Jackie Kennedy) och av foton, filmer och ögonvittnen.

Roberts hade valt ut följande agenter att åka i uppföljningsfordonet: Sam Kinney, (förare) Paul Landis, William  McIntyre, George Hickey, Glen Bennett, John Ready och Hill. Två agenter satt i framsätet och två i baksätet medan de sistnämnda två stod på vardera sidan av bilens yttre fotstöd. Alla var beväpnade med revolver och gevär.  Dessvärre var det bara en av dem, (undantaget föraren Kinney) som gjorde sitt jobb den dagen och det var Clint Hill.

Abraham Bolden, en färgad Secret Service-agent som arbetat i Vita husets säkerhetsdetalj en tid avslöjade under en intervju att fyra av de agenter som han hört säga att de inte skulle agera om Kennedy blev beskjuten, fanns med i uppföljningsbilen.

Som om inte det var illa nog plockades flera polismän som var tänkt att skydda Kennedy bort från kortegen i sista stund. I journalisten Seth Kantor´s anteckningar från Warrenkommissionen kan vi läsa att man ”natten före den 22 november beslutade man ta bort Fritz´ män, som planerat åka i stängda bilar med kulsprutor bakom presidenten”.

Sam Kinney, som körde bilen och satt bredvid Roberts, avslöjade senare att Roberts, (som också erkänt att han genast visste att det var gevärsskott han hört), beordrat sina män att inte röra sig under skottlossningen. Kinney ansåg att mordet var en konspiration och att man medvetet valt ett område där man visste att det inte skulle finnas några män på presidentbilen.

Även Robert Bouck, chefen för Protective Research Division of the Secret Service 1963, hävdade sitt vittnesmål för HSCA att president Kennedy hade dödats i en konspiration.(12)

Fortsättning följer…

Michael Delavante, Mordet på President Kennedy – Del 2

Läs även del 1, del 3, del 4 och del 5

 

Källor:

  1. Evidence of Revision. The Assassinations of Kennedy and Oswald. Conspiratus Ubiquitus. Etymon Productions. Sisyphus Press, 2006. http://www.archive.org/details/Evidence_of_Revision_1

2. Evidence of Revision. The Assassinations of Kennedy and Oswald. Conspiratus Ubiquitus. Etymon Productions. Sisyphus Press, 2006. http://www.archive.org/details/Evidence_of_Revision_1

  1. Arthur M. Schlesinger, “Robert Kennedy and His Times”, First Mariner Books, edition 2002, (sidan 608)
  2. Arthur M. Schlesinger, “Robert Kennedy and His Times”, First Mariner Books, edition 2002, (sidan 608)
  3. David Talbot, “Brothers: The Hidden History of the Kennedy Years”, Free Press, 2007, (sidan 2)

6. Arthur M. Schlesinger, Robert_Kennedy_and_His_Times, First Mariner Books Edition, 2002, (sidan 260)

  1. The Kennedy Assassination: Was There a Conspiracy? By David Talbot & Vincent BugliosiThursday, Time Magazine, June 21, 2007

8. Michael Newton, The FBI Encyklopedia, McFarland & Company, 2003, (sidan 55) Se även: Joseph E. Green, Dissenting_Views, Xlibris Corporation, 2010, (sidan 24)

  1. 9. DID THE SECRET SERVICE LAY DOWN ON JFK ? Vince Palamara, Central Florida Post, December 16, 2013
  2. Vince Palamara, The Not-So-Secret Service: Agency Tales from FDR to the Kennedy Assassination to the Reagan Era”, Trine Day, 2017
  3. TrineDay: The Journey Podcast 16. Vince Palamara: Secret Service Expert, JFK Author: https://trinedaythejourneypodcast.buzzsprout.com/1284782/6475270
  4. Vince Palamara, Honest Answers about the Murder of President John F. Kennedy

2021, independent Publishers Group: https://www.google.se/books/edition/Honest_Answers_about_the_Murder_of_Presi/El0kEAAAQBAJ?hl=sv&gbpv=1&dq=Robert+Bouck+said+Kennedy+was+killed+in+a+conspiracy.&pg=PT113&printsec=frontcover

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här