Enligt den nutida historieskrivningen är modernismen som ideologi intimt förknippad med jämställdhet, demokrati och socialt ansvarstagande. Men stämmer detta verkligen? Arkitektur och stadsplanering har genom hela historien varit uttryck för olika ideologier; ofta ett sätt för makthavare att synliggöra sin makt, sin smak och sina ideal. Hårdhänta regleringar utan hänsyn till redan boende, platsens naturliga terräng eller tidigare kulturarv är inte heller något nytt. Det nya med modernismen var att den var så extrem. Och att industrialiseringen och de nya byggmetoderna, i kombination med 1900-talets massrörelser, gjorde det möjligt för den att spridas över hela världen, i en takt och skala som inte varit möjlig tidigare.
Modernismens födelse
Modernismen som filosofi och kulturell rörelse skapades i slutet av 1800-talet och tidiga 1900-talet, med det uttalade syftet att förändra alla konstarter och varje aspekt av den mänskliga existensen. (1)
Inom musiken skapades nya musikteorier, såsom den fritonala musiken och 12-tonsmusiken, och nya musikstilar utvecklades, bl a jazzen. Inom konsten ersattes det klassiska måleriet alltmer av mer experimentella uttrycksformer såsom dadaismen, expressionismen, surrealismen, kubismen, suprematismen, fauvismen, minimalismen etc. Inom den modernistiska litteraturen experimenterades med olika inriktningar som skulle bryta mot tidigare litterära stilar, liksom inom formgivning, mode, dans och teater. I vissa fall hade den nya friheten en vitaliserande inverkan på kulturen, men när det gäller stadsplaneringen och arkitekturen blev resultatet ofta förödande.
Bauhaus & funktionalismen
Den modernistiska arkitekturens idéer uppstod i Tyskland redan under 1910-talet. Bauhausskolan för konsthantverk, formgivning och arkitektur som grundades av Walter Gropius i Weimar 1919 fick ett avgörande inflytande på den moderna konstens och arkitekturens inriktning. Inspirationen kom bl a från rationella bilfabriker. (2)
Enligt principerna för funktionalismen (eller “den nya sakligheten” som den ursprungligen kallades i Tyskland) skulle byggnader vara funktionella, geometriska och avskalade från färg och ornament. Till en början var funktionalismen både funktionell och ganska estetisk med fina byggnadsdetaljer i äkta material. Interiört förändrades planlösningarna från rum i fil och den seglivade traditionen med att ha ett sällan använt finrum (salong) med mörka stilmöbler till att den moderna kärnfamiljen nu skulle ha ett vardagsrum (mot den soliga sidan av huset), riktiga sovrum och ett litet men funktionellt kök med maximerade förvaringsutrymmen och standardiserad bänkhöjd. (3)
De första byggnaderna var också tillräckligt småskaliga, tätt placerade och fint inlemmade i den naturliga terrängen för att fortfarande skapa trivsel, innan byggandet efter andra världskriget alltmer övergick till ren massproduktion där det bara gällde att få mesta möjliga boendeyta på minsta möjliga tomtyta med enklast möjliga produktionsmetod till billigast möjliga pris.
Nya material och byggtekniker gav också nya möjligheter, på gott och ont. En stomme av stål eller armerad betong utan med bjälkar och pelare istället för bärande väggar gav friare rumsdisposition och fasaden kunde bestå av ett så bräckligt material som glas. (4)
Modernismens viktigaste förgrundsfigurer utöver Gropius var Ludwig Mies van der Rohe (som redan 1911 ritat en fabrik i funktionalistisk stil) och schweizaren Le Corbusier. Alla tre hade praktiserat på Peter Behrens arkitektkontor i början av 1910-talet. Även konsthistorikern och direktören för Svenska Slöjdföreningen, Gregor Paulsson, den svenska funktionalismens främsta teoretiker, hade vistats i Berlin och tagit intryck av de idéer han mötte där. (4) Redan 1916 introducerade han idéerna i Sverige med boken Den nya arkitekturen och som medförfattare till den enormt inflytelserika propagandaskriften acceptera (1931).
Läs mer på pharos.stiftelsen-pharos.org
