Fram till för etthundratio år sedan präglades marknaden, för produkter som ansågs ha betydelse för vår hälsa och behandling av sjukdomar, av mångfald och fri konkurrens. Världens första dollarmiljardär oljeoligarken John D. Rockefeller upptäckte då att man kunde utvinna flera medicinskt verksamma kemikalier ur petroleum. Han såg en enorm framtida marknad för dessa kemikalier och beslutade sig för att bygga upp vad han kallade den farmaceutiska investmentrörelsen. Det var bara en hake. Rockefeller ogillade fri konkurrens och måste hitta ett sätt att sätta den ur spel. Han hade bl.a. myntat begreppet att konkurrens är en synd.

Det gällde alltså att etablera monopol för de farmaceutiska kemikalier man fick fram. Därför var det nödvändigt att sätta stopp för den fria marknaden för naturpreparat och gamla folkmediciner som kunde konkurrera. Detta skulle åstadkommas genom ett system med enbart tillät substanser som kunnat vetenskapligt vidimera en medicinsk effekt och som kunde patenteras.

Genom att bygga upp en myndighet som via en dyrbar och komplicerad process måste godkänna de preparat som fick användas, kunde man eliminera alla gamla preparat på marknaden som inte kunde täcka de höga kostnaderna för godkännandeprocessen. Eftersom dessa redan var kända skulle de inte gå att patentera.

I samverkan med sin vän ståloligarken Andrew Carnegie kom Rockefeller på en lösning för att ta itu med problemet med naturpreparat och gamla folkmediciner. De uppdrog åt en man vid namn Abraham Flexner att kartlägga marknaden och föreslå en lagstiftning. Det resulterade i den s.k. Flexner-rapporten som skulle visa sig lägga grunden för den moderna allopatiska skolmedicinen. Rapporten överlämnades av de två oligarkerna till USA:s kongress år 1910 och antogs i sin helhet som lag i USA. USA var som synes redan då en oligarki. Vi ser idag hur en av dagens amerikanska oligarker Bill Gates agerar på ett liknande sätt på vaccinområdet.

Resultatet blev att man utan besvärande konkurrens kunde bygga upp en oerhört lönsam industri för patenterade medicinska kemikalier. De gamla beprövade naturpreparaten blev förbjudna om ingen finansierade ett godkännande, vilket ingen kunde. De läkare som fortsatte att använda de nu icke godkända medicinerna stämplades som kvacksalvare och berövades sina legitimationer och sattes inte sällan i fängelse.

För att cementera kontrollen över skolmedicinen pumpade Rockefellers in forskningsanslag i de universitet som utbildade läkare mot att man fick inflytande i universitetens styrelser. Därifrån skaffade man sig kontroll över det curriculum som låg till grund för den medicinska sidan av läkarutbildningen och kunde se till att läkare inte fick någon utbildning rörande naturmediciner, kost och vitaminer. Utbildningen inom läkaryrkets hantverk förblev dock relativt fri och har lett till framsteg inom kirurgi och akutvård medan den medicinska utbildningen vingklipptes och har därför blivit ett stort misslyckande på flertalet områden.

Läkemedelsindustrin har också byggt upp ett system via vilket de tagit kontrollen över karriärvägarna inom medicinen. De som blir professorer på det medicinska området är ofta framskapade av industrins lobbyister och spökskrivare som hjälpt till med ”vetenskapliga” artiklar, föreläsningar och mediekontakter. Därför ser vi mycket ofta hur medicinprofessorer militant försvarar industrins intressen mer än de sjukas.

På detta sätt skapades den av läkemedelsindustrin kontrollerade skolmedicin som idag totalt dominerar den medicinska akademin i västvärlden och då även i högsta grad i Sverige. Man har lyckats få på plats myndigheter som man själv kontrollerar och lagstiftning mot alternativmedicinen för att slippa konkurrens – i god Rockefellersk anda.

Skolmedicinen har blivit ett stort fiasko
Till en början såg den allopatiska medicinen ut att bli väldigt framgångsrik. Orsaken till det var främst upptäckten av penicillinet och utvecklingen av olika antibiotika baserat på det. I början av 1900-talet dominerade infektionssjukdomar som den främsta orsaken till förtida död. Med antibiotikan och en del nyutvecklade vacciner kunde rader av dessa sjukdomar trycks tillbaka och ibland utrotas och överlevnaden ökade.

Under radarn från dessa framgångar började dock en rad kroniska metabola sjukdomar dyka upp på kartan. Denna sjuklighet drevs av förändringar av människors kost till följd av urbaniseringen och det därmed ökade beroendet av industriellt framställd mat. Skolmedicinen hade ingen bot att erbjuda för de metabola sjukdomarna, men man hittade snart en ytterst lukrativ marknad för medicinska kemikalier som dolde symptomen på sjukligheten och som därför måste tas livslångt. Detta gav industrin enorma ökande inkomster och innebar att skolmedicinen inte i någon större utsträckning ifrågasatte den mat som livsmedelsindustrin prånglade ut.

På samma sätt som läkemedelsindustrin skaffat sig kontroll över läkarutbildningen skaffade sig den enormt inflytelserika livsmedelsindustrin kontrollen över utbildningen av nutritionister. Så har industriintressen kunnat driva fram och hålla vid liv falska hypoteser om sambanden mellan kost och hälsa och sambanden mellan metabol sjuklighet och olika medicinska tillstånd. Man har kunnat vidmakthålla sina enormt lönsamma multimiljardmarknader.

För livsmedelsindustrin har det främst handlat om att kunna ersätta dyra och svårhanterliga animaliska livsmedel med massproducerade billiga processade fröoljor, socker och spannmål med oändlig hållbarhet. För läkemedelsindustrin har det handlat om ytterst diskutabla diagnoser för att kunna prångla ut sina medicinska kemikalier. Det samlade resultatet av detta har lett fram till den pandemi av metabol sjuklighet som jag ingående beskrivit i boken