En bok helt rätt i tiden

tidningar vaccin är ofarliga Maria-Pia Boëthius

”Varför upplever så många att hjärta, öppenhet, enkelhet och mänsklig närvaro är på väg att dunsta bort?”, skriver författaren Mats Sederholm i förordet till sin bok ”Det enda rätta”, och frågar sig vilka som egentligen bestämmer över våra liv och hur det kan komma sig att vi har så lite makt över de grundläggande förändringarna i ett samhälle som vi definierar som demokratiskt. Är vårt samhälle i själva verket ett slags spel där det stora flertalet vandrar runt som pjäser i en tillvaro av illusioner som måste bibehållas för att det ska bestå, och där makthavarna ser till att de ”rätta” åsikterna får utrymme medan man försöker tysta ner de ”felaktiga” åsikterna? Sederholm ger flera konkreta exempel på att så faktiskt ofta är fallet och visar på ett skrämmande tydligt sätt hur man försöker sätta munkavle på oliktänkande ”typer”.

Internet flödar dagligen över av kommentarer med mer åsikter än insikter, och då inte så sällan mer eller mindre provocerande, och inte alltid av godo förstås. Dock torde väl alla med en ärlig syn på och insikt om vad ord som rättvisa och yttrandefrihet innebär, inse att i ett sunt samhälle som gör anspråk på att hävda allas lika värde och yttrandefrihet, så måste också alla åsikter vara tillåtna, även dem man tycker är befängda, åtminstone så länge de inte innefattar uppmaningar att skada andra. Det är okej att tycka illa om andras åsikter men det är INTE okej att hindra dem från att uttala dem, ändå sker det allt oftare och det är bland annat det Sederholms viktiga och välskrivna bok ”Det enda rätta” handlar om.

Om journalister och organisationer anser sig ha företräde eller monopol på vissa frågor och tar sig rätten att tysta folk de anser har snurriga åsikter eller konspirationsteorier, (vilket i stimmets värld är samma sak), genom att stämpla dem som ”stollar” och ”dårar” eller till och med ”farligare än de som konspirerar”, är det illa nog, men det verkligt allvarliga är när de går så långt att de till och med vill hindra dem från att uttrycka sin åsikt och likställer dem med extremister. ”Teorier om konspirationer stänger samtalet”, skrev DN:s Torbjörn Elensky som i SVT debatt antydde att sanningsrörelsen kunde liknas vid förintelse-förnekare och skriver att ”förintelseförnekare och konspirationsteoretiker är samma andas barn”.(1)

I Kalla faktas reportage om 9/11 körde man en liknande spin och pratade om antisemitiska element i 9/11 Truth-rörelsen, (som vill ha en ny utredning) och lyckades då skrämma upp politikern Egon Frid, (2) (för att han hade haft ”mage” att skriva på ett upprop från sanningsrörelsen om en ny utredning) så till den grad att han frånsa sig allt och ångrade att han skrivit på. Genom sådana metoder skrämmer man alltså effektivt arslet av folk med ”fel” världsbild och trycker raffinerat ner deras ”galna” åsikter i halsen på dem. Åtskilliga är de, som med all rätt, sett med avsmak på vad Hitler, Stalin och Mao gjorde med de som hade ”fel” åsikter. Vid en första anblick kan jämförelsen tyckas befängd; dessa diktorer slaktade miljontals människor och tillfogade ett enormt lidande, men en viktig del i deras filosofi var just att få tyst på folk som hyste ”fel” tankar och uttryckte ”fel” åsikter.

De ville helst att folk som inte höll med dem skulle hålla käften och gå och dö. I vårt samhälle är det inte fullt så illa, här nöjer man sig med att folk håller käften. Du får gärna delta i debatten och ingen kommer att skada dig fysiskt för det du säger, men kom för fan inte dragandes med några konspirationsteorier eller åsikter som vänder upp och ner på allt som jag lärt mig i skolan och allt jag fått till mig genom TV- och tidningar. ”Rubba inte mina cirklar för då är du rubbad”, är budskapet. Med andra ord: Ha gärna åsikter, bara det är ”rätt” åsikter.

Sederholm gör effektivt upp med alla dessa reaktionära och utvecklingshämmande fasoner och exponerar hyckleriet och demoniseringen som gammelmedia och diverse andra maktgrupper så ofta gör sig skyldiga till vad beträffar avvikande åsikter och kontroversiella ämnen. Han har själv personlig erfarenhet av saken efter att ha deltagit i SVT:s debatt och blivit uppringd av journalister. Mats ger ett skrämmande exempel på hur en kille på Expo ringde upp och försökte vinkla det till att han och frun Lindas roman ”Robotfolket” anspelade på att sionistiska judar styrde världen, vilket gör att man undrar om han överhuvudtaget läst boken eller bara hade svårt att förstå handlingen i den, vilken INTE var en judisk konspiration.

Logiken som konspirationshatarna använder för att slå ner på folk som inte följer stimmets konsensussimmande följer ofta ett resonemang som går ut på att man lokaliserat någon eller några enstaka individer på den yttersta högerkanten med liknande åsikter och sen försöker para ihop ”stollarna” med dem alternativt någon rabiat antisemit, gärna kryddat med lite nonsens om Sion Vises Protokoll. Fungerar inte det kan man alltid köra det gamla UFO-tricket för att verkligen få allmänheten att himla med ögonen över rättshaveristen i fråga. Om sedan ”tokfan” som uttryckt den ”felaktiga” åsikten i till exempel 9/11-frågan inte är ett dugg intresserad av UFO:s är mindre viktigt, man kan ju alltid leta upp någon annan ”stolle” som också ifrågasätter saken och som på fullt allvar tror på fenomenet utomjordingar och UFO:s.

Den ”vetenskapliga” formeln som har utarbetats för att exponera och avslöja ”snurriga” konspirationsteoretiker i den politiskt korrekte papegojans värld, blir då enligt följande:

A ifrågasätter den officiella versionen av 9/11.
B ifrågasätter också den officiella versionen av 9/11.
B tror att utomjordingar besöker vår planet.
B är därför ingen trovärdig människa.

Slutsats:

Eftersom B håller med A angående 9/11 och B också tror på att utomjordingar besöker oss så tror förmodligen också A på sådant nonsens men även om så inte är fallet så är A ändå inte trovärdig eftersom B som definitivt inte är trovärdig tror på samma sak som A vad beträffar 9/11.

Det UFO som används i exemplet är förstås utbytbart mot en judisk världskonspiration eller något annat hysteriskt som får folk att per omgående idiotförklara ”puckot”. För har han/hon en konstig teori inom ett ämne, kan man vara ”fullt förvissad” om att de fömodligen också har det inom andra, allt enligt den magiska formelns koncept.

Mats Sederholm sätter fingret på en springade punkt i följande frågeställning och analys:

”När driver vi teser och när driver vi sanningar? Det kanske är så enkelt att vi driver vad vi orkar med. Det kostar nämligen på att driva sanningar eftersom man riskerar att förlora något man länge trott på, tesen om att människan är si eller så, eller teser om att världen är som den är på grund av det ena eller det andra. De flestas liv är genomsyrade av teser, precis som VOF, politiska partier, sensationsjournalister och faktiskt också vetenskapsmän är.”

I boken gör Sederholm på ett pedogiskt och rappt sätt upp med både Kalla fakta, Expo, Humanisterna, VOF och andra som anser sig ha tolkningsföreträde för vad som är sant här i världen. Uttrycker du skepsis mot de officiella ”sanningarna” som 9/11 eller någon annan het potatis så är du i bästa fall lätt förvirrad, förmodligen lite galen och troligen en ensam individ med en känsla av maktlöshet som behöver konspirationer för att få en mening i livet. I värsta fall så är du en rasist och/eller potentiellt farligt extremist. Oavsett vilket så är du ett hotfullt moment i en samhällsordning där komplotter bara existerar i fiktionen. ”Konspirationer är inte farliga, det är konspirationsteorierna som är farliga” säger David Aaronovitch på Time. Jag antar att både Caesars och Abraham Lincolns änkor hade en annan syn på saken.

Sederholm tycker att det här är allvarligt och att vi är på väg i en farlig rikting, inte bara för att vi vill sätta munkavle på individer med kontroversiella åsikter, utan också för att vi i vårt omedvetna tillstånd lättare accepterar sådant som vi i rimlighetens namn borde reagera på. Som att bli alltmer övervakade inte bara ute på stan, utan också via både Internet och våra telefonsamtal. ”Ja men har man inget att dölja så”, säger den liknöjde medborgaren, effektivt vaccinerad med föreställningen om om att bara storebror staten får tar hand om saken så blir det nog bra för oss alla. Men finns det egentligen någon människa som inte har någonting att dölja? Vill vi att varje ord och rörelse vi gör ska bevakas av ansiktlösa makthavare? Även om man inte har något att dölja så kanske man inte vill ha en kamera i arslet eller ansiktet jämt.

Om du vill ha en bra tankeställare och informera dig om hur långt åsiktsförtrycket och konsesustänkandet har gått i det här landet så ska du definitivt köpa ”Det enda rätta” av Mats Sederholm. Den är skriven i ett snabbt, fränt och lättläst tempo och sannerligen en befriande frisk fläkt i en tid när vi plötsligt slutat reagera på sådant som skulle fått oss att gå i taket för bara 15 år sedan. Idag kan man beslagta folks bankkonton, hindra dem från att arbeta, fängsla dem och ibland till och med tortera dem utan att ens presentera några bevis eller hålla rättegång för att fastslå om de överhuvudtaget gjort sig skydiga till något brottsligt. (3) Man kan välja att blunda för det som sker eller så kan man som Mats Sederholm försöka hitta stigar som leder till frön av insikt och därefter försöka sprida dem. Det betyder inte nödvändigtvis att man alltid hittar sanningar men man kanske ändå finner goda insikter.

Om du bara har tänkt köpa en bok i år så är Det enda rätta ett mycket bra och prisvärt val.

Referenser:

1

2

3

Av: Michael Delavante

Källa: sourze.se

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here