Hur wokeviruset spreds och förgiftade västvärlden

Begreppet ”politisk korrekthet” lär ha förekommit redan på 1700-talet¹ och då inneburit ”i linje med rådande politiska tankesätt och policys”. Det började sedan tillämpas bland tjänstemän i det ryska kommunistpartiet efter revolutionen år 1917.² På den tiden så användes det som en slags hedersbetygelse för de lojala partimedlemmar som aldrig avvek från kommunistpartiets linje. Uttrycket ska senare ha anammats även av de amerikanska socialisterna på 40- och 50-talet, men då mera som en nedsättande term för en hållning som ansågs bortse ifrån sådan som medkänsla och som innebar en dålig politik.

Terminologin för politisk korrekthet härrör även delvis från den stora kulturrevolutionen i Kina. Det skedde när den kinesiske ledaren Mao år 1966 införde ett nytt sätt att tala i enlighet med partilinjen. Genom att göra vissa ord och begrepp oacceptabla och omöjliga att använda så ville Mao, precis som Stalin och Hitler, kväva alla sina kritikers argument.

Det här spreds sig sedan vidare till väst, bland annat via den politiska teoretikern och marxisten Herbert Marcuses skrifter i vilka han bland annat förordade en ”repressiv tolerans” där traditionella idéer och praktiker undertrycktes medan revolutionära idéer och tillvägagångssätt hyllades. Den tolerans som liberala demokratiska samhällena påstod sig erbjuda var ju i själva verket bara en illusion. Därför borde man också vara intolerant mot rörelser och åsikter som ligger till höger men gärna vara tolerant mot dem från vänster.

Marcuse var en förespråkare för Kritisk teori, en socialfilosofisk teoribildning som ville uppnå en kritisk förståelse av det samtida kapitalistiska samhället. Han var medlem av den så kallade Frankfurtskolan som i slutet på 20-talet  bildats av akademiker, intellektuella och dissidenter som var missnöjda med dåtidens analyser av samhället och dess utveckling. Franfurtskolan ifrågasatte stalinismen men ansåg även att rådande teorier inte räckte för att förklara det omvälvande samhällsklimat som präglade 1900-talets kapitalistsamhällen.

En samtida anhängare av Franfurtskolan var Theodor Adorno, en mycket inflytelserik filosof och sociolog som var inspirerad av Marx och Freud. I boken ”The Authoritarian Personality” försökte han utarbeta en metod för att identifiera och ställa diagnos på folk som kunde tänkas vara fascister. Om någon exempelvis hävdade att det finns saker av vikt som vetenskapen aldrig kunde förklara var det ett tecken på att vederbörande led av blind auktoritetstro, ett kännetecknen för fascister, eller potentiella fascister, enligt Adorno.

Föga överraskande så kom borgerliga, i synnerhet konservativa, värderingar att hamna i skottgluggen för teorierna. Arkeologen Jonathan Lindström, författare till mastodontverket Sveriges långa historia: människor, makt och gudar under 14 000 år, ifrågasätter kritisk teori som han menar bromsar vetenskaplighet, kreativitet och förmågan att granska material. Han menar att det finns ett förakt för läsarnas kunskapsnivå inom akademin.

Under 70- och 80-talet användes begreppet politisk korrekthet som en form av ironisk självkritik bland feminister och andra progressiva. Under 90-talet så togs begreppet över av högern och fick då en negativ betydelse via en ny konnotation. I boken ”Illiberal Education” från 1991 så gick den konservative författaren Dinesh D’Souza till tufft angrepp mot det som han hävdade var vänsterns ständiga fixering vid identitetspolitik.

Identitetspolitik kan beskrivas som politisk organisering baserad på tillhörighet i olika samhällsgrupper som ”ras”, klass, religion, kön och läggning. Enklare uttryckt så innebär det att människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet som de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper som ras, klass, religion, kön, etnicitet, ideologi, sexuell läggning, kultur, medicinskt tillstånd, arbete eller hobby.

Gemensamt för detta synsätt är att man ser ett systematiskt förtryck i hela samhället som riktas mot enskilda identitetsgrupper. Det innebär bland annat att vita män inte bör ha rätt att tala för kvinnors eller svartas rättigheter eftersom de är just vita och enligt denna filosofi bär på en kollektiv skuld för allt som det vita patriarkatet ställt till med historiskt. Identitetspolitiken innebär dessutom krav på att identitetsgrupper måste vara företrädda i utbildning, yrken och positioner i proportion till andelar av befolkningen.

Kontentan av det här synsättet blir bland annat att det krävs fler kvinnor i börsbolagens styrelser, fler invandrare och kvinnor inom poliskåren, inom kultursektorn och på börsen etcetera. Det är förstås inget fel om det blir på det sättet men problemet är att man försöker tvinga fram det via lagstadgad kvotering vilket i praktiken innebär att kön och ras går före merit. En slags omvänd diskriminering, allihop  i “rättvisans” namn förstås.

På 2000-talet introducerades begreppet ”woke” i USA. Det blev en utvidgning av PK-begreppet och beskrev en ”medvetenhet” om jämlikhet  mellan etniciteter, om genus, social rättvisa, diskriminering och rasism. Eftersom aktivisterna inom woke-rörelsen, oavsett om de agerar för miljön eller något annat, upplever sig kämpa för det goda och fina, eller till och med för att rädda världen, blir varje opponent en ”ond” fiende.

Därför kan nästan vad som helst ursäktas, inklusive skadegörelse, månaders ockupation av gator, torg, gallerior och universitetsområden, förstörelse av konst, hindrande av flygplan som ska landa eller av bilister och ambulansförare som ska fram i trafik. Ändamålen helgar medlen, eftersom de ”goda” ju alltid kämpar för ”det rätta här i världen.”

Den som ifrågasätter kan förvänta sig hysteriska motreaktioner och anklagelser om kränkande. På Kings College i London så har man numera infört säkerhetspoliser vid studentsammankomster och politiska diskussioner så ingen  utsätts för ”påfrestande åsikter.” Den medicinska fakulteten vid Harvards universitet och juridiska vid Yales universitet erbjuder terapihundar som studenterna får klappa för att minska sin stress.

I boken”Cynical Theories: How Activist Scholarship Made Everything about Race, Gender, and Identity―and Why This Harms Everybody”, frågar sig Helen Pluckrose och James Lindsay hur det kommer sig att radikala feminister inte står upp för flickor som utsätts för islamiskt hedersförtryck och varför kändisar, politiker och företag numera tycks tävla om vem som är mest medveten om ras- och könsfrågor?

Författarna hävdar att den politiskt liberala västvärlden är under attack, inte av bomber och missiler, utan av cyniska diskurser som tagit över stora delar av den västerländska akademin, varifrån det destruktiva tankegodset sedan sprids vidare till den övriga samhällskroppen och underminerar demokratins fundament. Med andra ord så menar Pluckrose och Lindsay att västvärldens fasta grundpunkter håller på att undermineras.

De listar en rad saker som vi tar för givna:

– Tron på arvet efter upplysningen,

– Tron på vetenskap.

– Tron på liberalism som politiskt och ekonomiskt system.

(modernismen)

– Tron på kristendomens övergripande historia.

Med andra ord: allt det som i västvärlden nu attackeras och håller på att brytas ner av sanningsrelativister som högtravande förklarar att alla sanningar är subjektiva utom deras.

Under alla omständigheter är det svårt att underskatta kraften i det destruktiva inflytande PK-tänket haft. Folk kan säga upp bekantskapen med någon de anser har röstat på ”fel” parti och människor kallas klimatförnekare, misstänkliggörs och stämplas som extrema om de vill diskutera andra förklaringsmodeller än människan till att det blir varmare på jorden.

Numera har det gått så långt att forskare på Chalmers i Göteborg och Psykologiska institutionen i Uppsala erhåller forskningsanslag för att studera karaktären hos folk som är kritiska till den officiella teorin om global uppvärming. På Chalmers hemsida så kan vi läsa att ”klimatförnekelse” är ”kopplad till högernationalism” och att det finns en ”koppling mellan konservatism, främlingsfientlighet och klimatförnekelse”.³

Med andra ord: Om du är skeptisk till, eller ifrågasätter den officiella klimatteorin, anses du inte bara vara konservativ, utan även främlingsfientlig.

Samtidigt lovordas klimataktivister som kastar färg på konstverk, limmar fast sig vid flygplatser för att hindra plan och spärrar vägen för bilister, brandkår och ambulanser.

Lärare kan få sparken för att de anser att det finns två kön eller inte vill låtsas att ett barn mår bäst av att behandlas som ”könlöst”. Hand i hand med woketänket går den så kallade cancelleringskulturen, som bland annat innebär att forskare och andra kan få sparken eller frysas ut om de uttrycker ”fel” åsikt i en specifik fråga. Den (i andra länder, inte Sverige) omtalade ”Twitterfiles-skandalen” om tystandet av oliktänkande under inte minst pandemin som Musk och ett antal journalister avslöjade visade med en skrämmande tydlighet detta.²

Under 2023 så utlystes det en professurtjänst i design och visuell kommunikation vid Linnéuniversitetet. I den så förklarade man att de sökande förväntades arbeta utifrån ”normkritik, dekolonialism, feminism, queerteori och teorier om posttillväxt”. Som om inte det var nog absurt så möts alla numera, (oavsett vad de forskar på) som söker forskningsmedel, från Forskningsrådet för hälsa, liv och välfärd, av frågan:

”På vilket sätt är ett teoretiskt grundat genus- och mångfaldsperspektiv viktigt för forskningsprojektet?”⁴

Det finns flera exempel på hur personer demoniserats och liv raserats för att de inte följt PK-mallen. Enligt samma princip har begrepp som konspiration och konspirationsteoretiker patologiserats och kastas numera slentrianmässigt på alla som anses kontroversiella. På så sätt kan man redan på ett tidigt stadium åsiktskastrera alla “kättare” som är oliktänkande.

Intressant nog har de som för fram kontroversiella åsikter, (oavsett om de  är välvilliga eller ej) blivit ett slags demokratiska temperaturmätare. Påskhelgen 2022 fick dansk-svenske Rasmus Paludan, ledare för högerextrema partiet Stram Kurs, tillstånd att göra manifestationer i Sverige som gick ut på att hålla anti-islamiska tal och bränna koranen. De första anhalterna var Jönköping, Linköping och Norrköping.

Efter att han bränt en en koran i Jönköping på skärtorsdagen utbröt upplopp i Linköping som var nästa mötesplats. När polisen anlände till stadsdelen Skäggetorp attackerades de av hundratals muslimer som kastade stora stenar, kapade polisbilar och stal utrustning. Angriparna förstörde polisfordon, satte eld på andra bilar och skadade poliser.

Kort därpå inträffade ett nytt upplopp i Norrköping. Personbilar besköts med raketer och ett 15-tal fordon sattes i brand i Hageby och Navestad. När sedan räddningstjänsten anlände så utsattes de för stenkastning vilket hindrade släckningsarbetet. Upploppen spred sig sedan vidare till Stockholm, Örebro, Malmö och Landskrona.

I Rinkeby dök 300 motdemonstranter i olika åldrar upp och en polis skadades. I Malmö antändes en buss med passagerare sedan molotovcoctails kastats in och både fordon och en skola satts i brand. Uppgifter om att även kriminella gäng tog tillfället i akt och deltog. Jonas Hysing, nationell kommenderingschef, sa att våldsverkarnas motiv tycks har varit att skada polisen och dess egendom, inte Paludan:

”Polisen var måltavla snarare än arrangören. Det som talar för det är att han inte var på plats vid flera tillfällen”.⁵

Uppgifter från annat håll visar dock att det inte bara var arga unga män och kriminella som deltog. I ett inlägg vittnade polisen Jonas Packalen, som arbetade i Rinkeby och Örebro på långfredagen, om hur både kvinnor, barn och tonåringar agerat våldsamt. Bland annat så hade kvinnor i 40-60 års-åldern och deras barn kastat stenar.

En lokalpolis skrev:

”Har under dagen tagit del av filmmaterial från kollegor som var på plats i Linköping/Norrköping igår och häpnas över det grova våldet och polishatet. Bland stenkastarna syns både kvinnor och män, pojkar och flickor. Till synes helt vanliga vuxna och barn”.⁶

Det här visar dessvärre att det finns människor i alla åldrar i Sverige som inte respekterar yttrandefrihet och som är beredda att ta till våld för att stoppa den. Dessvärre fick de stöd i inskränkandet av yttrandefriheten från både journalister och politiker.

Journalisten Atilla Yoldas startade en namninsamling för att brännande av koranen skulle klassas som hatbrott. En centerpartistisk politiker instämde och undrade varför offentlig förnedring av en religion ska vara möjlig? Förnuftigare röster invände dock: ”Om Yoldas önskan går igenom, vad är då nästa steg? Skrev föreläsaren och författaren Mustafa Panshiri. ”Får man bränna haditherna? Får man avbilda profeten Muhamed?  Ska Salman Rushdies bok Satansverserna få publiceras?”⁷

Sofie Löwenmark på Doku,  i sin tur, skrev:

”Att förbjuda koranbränning kommer inte förändra något annat än att radikal islam stärks och att yttrandefriheten försvagas. Nästa gång kommer det återigen vara något annat som provocerar och som därmed behöver förbjudas eller gömmas undan”.⁸

Journalisten Alice Teodorescu Måwe påpekade att enskildas kränkthet inte får gå före det fria samhällets värderingar och att det är dags att börja prata om de sociala och kulturella dimensionerna av integrationen:

 ”Om staten, och mer exakt polisen, inte kan upprätthålla våldsmonopolet och därigenom trygga medborgarna, vem ska då göra det? Vi är på väg att etablera ett samhälle där makt går före rätt, där människor tystnar av rädsla. Från ett sådant samhälle finns ingen återvändo”.⁹

Vad säger då lagen?

Polisen kan neka mötestillstånd om det bedöms kunna leda till allvarlig störning av ordningen eller brott, men, som ”Avsnitt: Juridikfrontens perspektiv”, påpekar:

”Att  bränna en religiös urkund eller annan trostext, oavsett om det är Bibeln, Vinaya Pitaka, Torah, Koranen, Talmud, de vediska skrifterna, Martin Luthers lilla katekes eller något annat, är inte hets mot folkgrupp”.¹⁰

De bevakar och anmäler när grupper som exempelvis Nordiska motståndsrörelsen hetsar mot minoriteter. Hets mot folkgrupp är dock inte ett brott som syftar att skydda en grupp eller dess åsikter eller riter mot kritik, förklarar man på hemsidan. Det är missaktande eller hotfulla uttalanden om eller mot en av lagen skyddad grupp, exempelvis påståenden om att gruppen är parasiter, moraliskt lastbar, saknar värde, bra egenskaper eller bör utrotas, som kan bestraffas som hets mot folkgrupp.

Med andra ord:

Inte uttalanden som gruppen själv eller medlemmar av gruppen kan tänkas anse kränkande.

I en saklig debatt får gruppers beteenden, sedvänjor och åsikter behandlas. Uttalanden kan även uppfattas stötande eller provocerande utan nödvändigtvis vara hets mot folkgrupp. Den som inte gillar innehållet i en religiös skrift har alltså rätt att bränna denna offentligt. På samma sätt har man även rätt bränna bilder på gudar och religiösa gestalter och uttala sig kritiskt och förolämpande om dem. Det måste inte betyda att man hatar anhängarna.

Enligt lagen får alla som vill uttrycka kritiska åsikter och demonstrera mot en annan demonstration. Däremot är det inte tillåtet att störa genom oljud eller att utöva våld. Något vi har sett flera exempel på bland vänster/miljögrupper genom åren när de försöker störa ut tal av föreläsare eller politiker de tycker illa om. Brottsrubriceringen blir i sådana fall störande av allmän sammankomst.

Det är dock inte rimligt att benämna de personer som förstör bilar och utövar våld som motdemonstranter påpekar kritiker. De bör kallas för vad de är: Kriminella ligister.

Det är svårt att invända. Många  av dem poliser som arbetade under korankravallerna vittnade om ett skoningslöst hat och besinningslöst våld. Flera poliser upplevde att angriparna var ute efter att döda dem. Polisens nationella kommenderingschef. Jonas Hysing sa dessutom att det förekom uppvigling orkestrerad från utlandet på sociala medier.

DN presenterade en kartläggning som visade att ett av de arabiskspråkiga youtube-konton som först spridit uppgifter om bränningen även varit drivande i påverkanskampanjen mot socialtjänsten tidigare på året. Även Ledarsidorna.se gjorde en kartläggning med samma slutsats. Precis som under  kampanjen mot socialtjänsten hade flera turkiska statskontrollerade mediehus varit aktiva, enligt Ledarsidorna.

Liksom vid den tidigare kampanjen hade dessutom flera svenska medborgare varit aktiva i kampanjen. Antingen genom att sprida inlägg på sociala medier eller via det nystartade partiet Nyans som har en islamisk profil, vill förbjuda koranbränning och att islamofobi ska ha egen brottsrubricering. Enligt  Ledarsidorna.se tycktes kampanjen ha sitt ursprung i Iran och Turkiet med spridning ner i Gulfstaterna.

När justitieminister Morgan Johansson besökte Rosengård några dagar efter upploppen påstod han att Paludan tycks hata Sverige. ”Morgan Johansson – och många med honom – borde snarare fundera över varför alla de hundratals stenkastande deltagarna i påskhelgens våldsamma upplopp verkar hata och förakta Sverige”, skrev journalisten Mats Skogkär på Bulletin:

”De personer som, enligt rikspolischef Anders Thornberg, var ute efter att döda poliser”. Justitieministern och andra borde även fundera över varför våldsverkarna i de otaliga filmklipp som spridits i sociala medier ropade “allahu akbar” medan de förstörde polisens bilar. Det rimmar rätt illa med påståendet att upploppen inte skulle ha någonting med religion eller muslimers tro att göra.”.¹¹

I vårt samhälle har bara polisen getts rätten att utöva våld om så krävs. ”Där makt inte hävdas uppstår tomrum som väntar på att fyllas”, skrev författaren, föreläsaren och journalisten Per Brinkemo. ”Den tomma ytan fylls snart av människor med eget våldskapital och egna maktambitioner. Det krävs inte särskilt många för att ett samhälle ska destabiliseras och systemen hotas”.¹²

Om rättsstaten utmanas eller drar sig tillbaka väntar kaos runt hörnet även i samhällen som ser ordnade och trygga ut, varnar han och exemplifierar med hur den antirasistiska rörelsen Black Lives Matter, (BLM) införde en slogan – Defund the police, (avfinansiera polisen) efter att George Floyd dödats vid ett polisingripande 2020.

Black Lives Matter-rörelsen, vars framfart lede till upplopp, plundring och skador för mildarder i flera städer, hävdade att hela det amerikanska rättsväsendet var rasistiskt och krävde en nedmontering av och minskat ekonomiskt stöd till polisen. Så blev det också. Polisens resurser minskades drastiskt i flera städer och följden blev en explosionsartad ökning av våld. På kort tid noterades en 30-procentig ökning av det dödliga våldet. Bara i Portland så dödades 72 personer 2020, en ökning med 83 procent från året innan.¹³

Civilisation kommer ur det latinska civis, som betyder medborgare berättar Brinkemo. Det syftar på ett organiserat samhälle byggt på en centralmakt och är motsatsen till ett barbariskt där den starkes rätt gäller. När parallella rättssystem får fäste, när polisens våldsmonopol utmanas och territorier tas över av grupper som utmanar staten så fragmentiseras samhället och riskerar att brytas sönder, förklarar han.

”Bråkstakar som Rasmus Paludan och Lars Vilks pekar på realiteterna”, skrev krönikören Peter Santesson i Expressen: ”Medier och universitet har böjt sig för våldet och hoten”.¹⁴

Paludan må vara extrem och ha en del tokiga idéer. Ytterst få vill ha den typ av samhälle hans parti förespråkar. Det var dock inte Paludan som kastade brandbomber mot bussar, eldade bilar och angrep poliser med dödligt våld. Flera av poliserna som arbetade vittnade om ett skoningslöst hat och om att angriparna ville döda dem.

Hur ska vi då kunna förstå det kaos som inträffade under påskhelgen 2022?

För några år sedan så gjorde den nederländske sociologen Ruud Koopmans vid Humboldtuniversitetet i Berlin en studie som kanske ger oss en ledtråd.

Koopmans intervjuade 9 000 personer i sex västeuropeiska länder. Ett av dem var Sverige och frågorna handlade bland annat om huruvida landets lagar eller de egna religiösa påbuden var viktigast.

Bland den kristna jämförelsegruppen svarade drygt 10 procent religiösa påbud.var viktigare än landets lagar.

Bland muslimerna svarade 65 procent att religiösa påbud var viktigare än landets lagar.¹⁵

Skillnaden, som fanns även när man kontrollerade för utbildningsnivå och andra socioekonomiska faktorer, var marginell mellan första och andra generationens invandrare.

Om det är något påskkravallernas efterspel visat med skrämmande tydlighet så är det hur synen på demokrati skiljer sig bland vissa medborgare i detta land. Såväl de med en invandrarbakgrund som infödda svenskar. Flera namnkunniga debattörer krävde efter  påskkaoset ett förbud mot brännande av religiösa skrifter eller av böcker i allmänhet.

Debattören och författaren Luai Ahmed hörde inte till dessa. Han har länge försökt varna för islamismens framväxt i Sverige och de allvarliga konsekvenser som undfallenhet och inskränkningar av yttrandefriheten innebär.

Efter kravallerna skrev Ahmed:

”Om inte detta väcker det svenska folket kommer inget att göra det”.¹⁶

I februari 2023 kom nyheten att polisen ville förbjuda eldning av Koranen men inte andra trosskrifter. Ett oroväckande besked då signalen blir att hot och våld fungerar bara man härjar och skriker tillräckligt. ”Polisens roll är trots allt att upprätthålla yttrandefriheten,” skrev Susanne Nyström på DN. ”Nu skapar den i stället en ny praxis, där aktören med störst våldskapital bestämmer vem som får säga vad”.¹⁶

I Storbritannien så fängslar man numera människor för vad de skriver på Facebook, twitter och andra plattformar. Samtidigt skrivs, på fullt allvar, rapporter om att Tolkiens ”Sagan om Ringen” och Orwells ”1984” riskerar göra människor högerextrema. Galenskaperna avlöser med andra ord varandra i kölvattnet av Wokevirusets framfart över Västvärlden.

Även om polletten har börjat trilla ner hos allt fler politiker om konsekvenserna av detta spektakel, (även vad väljarstöd beträffar) så har miljontals ungdomar, tjänstemän och kulturarbetare med flera programmerats i åratal med de här galenskaperna. Dessa människor kommer inte frivilligt att släppa det sandslott som de byggt sin världsbild på.

Michael Delavante, Hur wokeviruset spreds och förgiftade västvärlden

Källor:

1. Christopher Looby, 1996, Voicing America Language, Literary Form, and the Origins of the United States, 1996, University of Chicago Press,(page 20) Se also: How has the meaning of politicaally correct changed? https://english.stackexchange.com/questions/161941/how-has-the-meaning-of-politically-correct-changed
2. När blev vi politiskt korrekta?, Emrah Sütcü, världenshistoria, 21.11.22
3. Klimatförnekelse kopplad till högernationalism, chalmers.se, 21 maj 2021
4. Forskningsprojekt/Skiss 2018. Instruktioner till ansökningsformuläret i Prisma, (sidan 3)
5. Rikspolischefen kopplar gäng till helgens upplopp, Simon Larsson, Expressen, 18 april, 2022
6. LOKPOL, twitter, 18 april, 2022. Se även: ”Kvinnor i 40-60 årsåldern kastar sten mot oss, deras egna barn gör likadant”, nyhetereidag.se, 19 april, 2022
7. Mustafa Panshiri. Twitter, 17 april, 2022,
8. Sofie Löwenmark, twitter, 19 april, 2022
9. Kränktheten är det öppna samhällets fiende, Alice Teodorescu Måwe, smejan.se, 19 april, 2022
10. Att bränna en religiös skrift är inte hets mot folkgrupp, april 14, 2022, Redaktionen juridikfronten.org
11. Skogkär: Upploppen handlar om islam, Mats Skogkär, Bulletin, 21 apr 2022
12. Brinkemo: Civilisationens fernissa är tunn, Per Brinkemo, Bulletin, 22 april, 2022
13. Brinkemo: Civilisationens fernissa är tunn, Per Brinkemo, Bulletin, 22 april, 2022. Se även: Portland, Oregon, Mayor Proposes Increasing Police Budget, Associates Press, usnews.com, Nov. 3, 2021,
14. Paludan tvingar oss att erkänna självcensuren, Peter Santesson, Expressen, 24 april, 2022
15. Religious Fundamentalism and Hostility against Outgroups: A Comparison of Muslims and Christians in Western Europe, Ruud Koopmans Pages 33-57 ,tandfonline.com, 21 Jul 2014
16. Ahmed: Välkommen till islamiseringen Luai Ahmed, Bulletin, 18 april, 2022
17. Susanne Nyström: Både Koranen och Bibeln måste få grillas över öppen eld, Susanne Nyström, Dagens Nyheter, 2023-02-20