Makalöst.
Trots att jag ivrat och försökt lyfta fram vad jag under några år iakttagit, nämligen en djup förändring hos människor och deras förmåga att skapa nya politiska och existentiella förutsättningar, så sitter jag ändå här med hakan hängande.
Den största och mest uppenbara sprickan i EU har rämnat.
Den grekiska tragedin kommer dock att rulla på som vanligt och lär fortsätta så eftersom det inte finns några lösningar för ett ensamt land mitt upp i en omvärld bestående av en legering av politiker, banker och media.
Ni som följer Main Stream Media(MSM) har fått den retoriska version till hands som berättat om den ”grekiska katastrofen”, om det misslyckade landet, om pengarna som är slut, om pensionärer som lider, om Stefan Löfven som minsann inte är imponerad av folkomröstningen och så vidare. Med hög svansföring vill man framställa Grekland som de misslyckade och vi i norra Europa som de med rätt och ordning. Allt för att slippa bemöta den djupaste skräcken.
Som alla ni märkt som inte låter er bländas av etablissemangets röst, så återvänder EU hela tiden till Grekland och vill ha en lösning . Om det vore så besvärligt med Grekland för EU så kulle man släppt taget om dem för länge sedan, men det göra man inte och det beror på att man är livrädda för att deras egen värld ska rämna. Hela etablissemanget har varit rädda. Idag är de skräckslagna.
Rädda efter att partiet Podemos i Spanien tagit ett rejält grepp om den politiska utvecklingen och bara på ett år skakat om hela det spanska politiska etablissemanget. Podemos som uppstod ur occupyvågen och 15M-rörelsen för några år sedan och sprunget ur helt nya politiska normer där vänster och höger spelat ut sina roller. Där man istället talar om demokrati vs oligarki, gammalt vs nytt, folket vs kastsystemet och så vidare. Alla de värderingar som åtminstone jag väntat i hela mitt liv på ska komma upp i folks medvetanden. Och nu sker det!
Hela den pajasföreställning som utspelat sig borde rimligtvis få de allra sista systemtrogna att släppa taget om ”den gamla världen”. Ni som fortfarande tror att det gamla samhället ska förändra vår verklighet, ni som tror att de gamla normerna med representativ demokrati, mediakonglomerat, övervakning och en hierarkisk ordning av samhället är lösningen, måste väl snart börja ana att det är tvärtom, att det är de stoderna som är problemet.
Och de borgerliga tidningarna behöver knappt nämnas, de kör med högtryckspropaganda just nu mot det grekiska folkets demokratiska rätt men även för vad jag tjatat om länge, rysskräcken.DN:s chefsredaktör Peter Woolodarski:s ledarartikel nyligen om rädslan för en rysk invasion hade rubriken :
”Vad gör Sverige om det otänkbara inträffar?”
Och varför ska vi ägna så mycket tid åt det otänkbara om där inte finns en mening i att just skrämma upp människor?
Omvälvande händelser har ibland sin största behållning i vad de synar hos omvärlden snarare än händelsen själv.
När Podemos var på väg att segla upp som ett hot mot de två, sedan tiotals år etablerade spanska huvudpartierna, så agerade de representativa politikerna.
2014 läckte nämligen ett internt dokument ut tillhörande det spanska socialistpartiet PSOE där man kunde läsa om hur partiets strategi gentemot uppstickarpartiet Podemos var att isolera dem genom att kalla dem för extremister. Vi ser hur denna strategi tar en allt tydligare och grövre form överallt dessa dagar. Men borgerliga tidningar eller grindvakter i vänstertidningar är inte de som kommer att sätta ordningen framöver, de står istället i vägen för det nya, det är du och jag och alla andra människor som ska sätta ordningen.
Tydliga nej till det gamla och modet att inte falla för populistiska skrämselord som ”populism” är ett av recepten. Att säga ifrån, att välja väg såsom det grekiska folket gjorde tidigare i år ledde fram till en grekisk finansminister Yanis Varoufakis, som anser att:
Att konstgjorda pengar, räntetjuveri, ett demokratifientligt etablissemang gick förlorande ur denna omröstning är mycket stort, enormt stort, men ingen slutseger. Så här kommer det att vara framöver, ständigt nya oroshärdar, nya tankar, nya rörelser och nya hot mot den gamla ordningen.
Låt oss följa i grekernas fotspår och höja vår röst, det är dags för en ny tid, för en ny era av yttrandefrihet och demokrati.
Krönika av: Mats Sederholm, Klarsikt
Krönika Mats Sederholm – Demokratin vinner stort
