AV: Mats Sederholm, Klarsikt.

Trenden fortsätter med media och ett samhälle som allt tydligare försöker täppa igen truten på ideologiska whistleblowers. Tonen och kärvheten från gammelmedia har inga gränser. Föraktet, arrogansen och rädslan visar ändå att en verklig förändring är på gång.

Media klev idag fram och visade sitt riktiga ansikte igen. De gör det när de tror att samhällskritiska stämningar eller opinioner riskerar att få fäste bland folket. Då använder de också huliganretoriken.

Tillhör du de som vill du ha en annan värld där demokrati och medbestämmande är förankrat i verkligheten, där ett fåtal av de rika i världen inte styr över flertalet, där människor i de lägsta samhällsklasserna inte känner sig hopplöst förbisedda med upplopp och våld följer som ett brev på posten.

Då är du en lat utopist.

I den osignerade ledaren ”De lata utopisterna” får du också veta att du är en gaphals.

”Gemensamt för dessa gaphalsar är att de är alldeles för lata för att orka arbeta för verklig förändring.”

Jo du läste rätt, det är Sveriges största morgontidnings ledare.

Vad som retat upp medias eget apberg, redaktörerna med alias ”DN”, är komikern och skådespelaren Russell Brand. Han fick häromdagen utrymme i BBC:s Newsnight där han talade ur hjärtat och förmedlade vad miljoner människor känner idag. En uppgivenhet för samhället, för vår demokrati, för makt och orättvisor.

Men DN befinner sig på en annan planet. I helgen försökte man spela rollen som konferencierer och arrangörer av höstens demokratiska kick-off.
I ett ”visste du egentligen hur bra världen är”-uppslag körde man en gissa- och vetaquiz med läsaren. Läsaren får gissa på människors mående och utveckling runt om planeten. Svaren är av typen vinst varje gång, ”Men har vi det så bra på jorden nuförtiden?”.

Föreställ er DN:s redakörer på scenen. Välklädda, spänstiga och kringrusande framför en gigantisk font där lyckliga barn ser skrattande på sin föräldrar och med stigande ekonomiska tillväxtkurvor som vattenstämpel. Ja, egentligen kände sig chefredaktören Peter Wolodarski och journalisten Hanne ”de 100 sakfelen” Kjöller med flera, säkert obekväma. Men de har hyrt in nån medial stylist som berättat för dem om Huffington Post, tidningen som gjort succé med positiva nyheter. ”Och kan dom så kan minsann vi grabbar och tjejer, nä nu jäklar”:

– Välkomna alla läsare till höstens uppstart. Cabaré: ”Demokratin kan fortfarande” .
– Visste ni, visste ni att fler afrikaner än vi tror har mobiltelefoner, jahada, kan vi få en applåd för det, jaaaa, så ska det låta.
– Och (viskande) …. jag vet att ni tror annorlunda men visste ni att vaccinationerna av ettåringarna är uppe i (skrikande) ÅTTIOPROCENT JAAAAA. Och det är inte nog, det kommer mer, det kommer mer.
– Procenttalet för extremt fattiga har MIIIIIIINSKAT, jag tycker det här är fantaaaastiska nyheter, vad tycker ni, värt en applåd eller huuuuur.
– Reflektioner, frågor från publiken?

En kufisk figur längst bak räcker upp handen.

– Ehhhh ursäkta men folk blir ju sjuka av vaccinationer också, kanske man borde tänka till litegrann.
och det är ju bra att den extrema fattigdomen minskar, inte minst så att fler kan komma in i tillväxtmaskineriet, men samtidigt ökar ju gapet mellan de fattiga och rika i världen. Hur bra går det då egentligen?

Scenen mörknar, adrenalinet på redaktörerna flödar ti