På 1950-talet visade den brittiske historikern Northcote Parkinson med hjälp av karikatyrer hur den ursprungligt nödvändiga administrativa påbyggnaden som en gång skapats för att organisera våra moderna samhällen på ett närmast organiskt sätt ständigt växer. Det blir hela tiden  fler och fler hierarkiska nivåer, lagar och regler. Allt fler jobbar med tillsyn av det växande regelverket, rapporter och sammanträden. Administrationen i sig genererar ännu mer administration och anställda har ibland inte ens tid att utföra arbetsuppgifter de är anställda för eftersom det går så mycket tid åt att dokumentera, planera och kvalitetssäkra.

Sverige är  på många sätt ett skolexempel på Parkinsons slutsatser. Dysfunktionella myndigheter med välpolerade värdegrunder och dokumentation av verksamheter som har blivit viktigare än verksamheterna själva. Vissa rutiner och regelverk skapar i själva verket nya problem. Konsensus och pk-signalering blir överordnat allting annat i ett land där man på fullt allvar pratar om och kräver menscertifierade arbetsplatser och könsneutrala toaletter.

Mats Alvesson är en professor i organisationsteori vid Lunds universitet som forskar på vilka mekanismer som styr olika funktioner i samhället och vårt sätt att förhålla oss till dem. Inom fält efter fält ser Alvesson hur en gång rimliga idéer drivs bortom det orimligas gräns och förvärrar bristerna de skulle åtgärda. I stället för kvalitet och förnuft så får vi struntprat, statusjakt och byråkratisering I böcker som ”Tomhetens triumf: om grandiositet, illusionsnummer & nollsummespel” (1) och ”Extra Allt” (2) exponerar han på ett underhållande sätt ineffektiviteten i det som sägs och görs inom offentlighet och näringsliv.

Alvesson är även kritisk till utbildningsväsendet. ”Tidigare hade vi världens bästa skola,” säger han. ”Numera är vi världsbäst i bortförklaringar.”(3) I Ballongsamhället befordras utbildnings- och titelinflation, hävdar Alvesson. Att studenter erövrar bildning och kunskap blir mindre viktigt än att fler får examen och legitimation varpå sänkta krav blir en logisk metod. Det leder till att de eftertraktade gradbeteckningarna devalveras och att systemet blir kontraproduktivt. Aldrig förr har så många studerat så mycket som nu och aldrig har så många lärt sig så lite, enligt Alvesson. Han tror att det även förklarar varför IQ-nivåerna sjunker.

Alvesson har beskrivit ett antal egenformulerade och outtalade lagar, kallade A-lagar, som han menar styr det svenska samhället. Bland annat:

Lagen om skärpt lagstiftning: Tron på att allt kan förbättras om det underkastas juridiken. Något som i själva verket ofta får komplicerade och svåröverskådliga följder. 

Lagen om hjälpsamhetens stjälpsamhet: När viljan från samhällets sida att med hjälp av experter tillrättalägga, stödja och curla människor blir så stark att den tar ifrån människor deras förtroende för den egna förmågan.

Lagen om ballongsamhället: allt som kan blåsas upp och framstå som stort och fint ska tjusiggöras”

Lagen om den krampaktiga godheten: när vi vill väl, men det blir fel. (4)

Krampaktig godhet slår ofta bakut” (5), säger Alvesson.

En annan är Lagen om Offerhierarki: vilket innebär att de med högst offerrang också har rätt att ställa högst krav på omgivningen. Bland dessa finner vi förutom barn och ungdomar även invandrare och minoritetsgrupper  De som däremot har låg offerrang måste utsättas för stora övergrepp om de ska kunna åtnjuta tolkningsföreträde. Bland dessa grupper hittar vi enligt Alvesson bland annat Sverigedemokrater, överklassen, chefer och män i allmänhet.

Alvesson skriver med bitande humor om snurrigheterna inom svensk pedagogik och byråkrati samt om en allt större värdegrunds- och konsensusfixering i samhället. 2012 myntade han begreppet funktionell dumhet, vilket syftar på frånvaron av kritisk reflektion: En grupp eller organisation som präglas av funktionell dumhet utmärks av en enhet och konsensus som får medarbetare att undvika ifrågasättande av beslut, strukturer och visioner, menar han. En besatthet i att personalen ska säga och tycka det rätta och goda blir viktigare än vad folk har i uppgift att göra. Bakom utåt sett blänkande värdegrunder så hämmas snarare verksamheten.

Om någon dristar sig att ifrågasätta värdegrunder eller försöker problematisera riskerar vederbörande att stigmatiseras varpå möjlighet till karriär blir minimal. Med andra ord inte helt olikt vad som skedde i DDR och Sovjetunionen eller i dagens Kina och Nordkorea. Alvesson beskriver också hur man idag ofta ägnar sig åt så kallad ”skyltfönsteraktivitet”, vilket innebär att mening och mål blir underordnade att saker och ting ser bra ut utifrån. (6)

Alvesson gillar att formulera nya ord. <