Varför har vi sådant sug efter socker och sött? Ibland bara måste jag få i mig lite sött! Jag vet att jag inte borde, men bara en kaka till?! Låter det bekant? Vi har alla upplevt det om och om igen.
Konstant “sug efter socker och sött”
Tja, låt oss börja från början: I fosterstadiet ligger vi och simmar i något som tydligen ska ha en svag smak av sött (fostervatten) om mamman är hälsosam och frisk och graviditeten förlöper normalt. Kanske får vi smak för “sött” redan då? Har du någonsin smakat bröstmjölk i vuxen ålder? Det har också en söt smak.
Inte är det konstigt då att vi senare under hela livet förknippar sött med något tryggt och bra? Vi måste unna oss det goda? (Underförstått det som är sött!), “Om du äter upp din mat får du dessert!”, har säkert många av oss fått höra? Så skapar vi ett behov att belöna oss själva och barnet med socker. “Om du snäll får en glass eller läsk, choklad” osv. Vad som ofta händer är att 20–30 minuter efter sockerintaget är barnet allt annat än tålmodigt och snällt! Jag har inga siffror på hur ofta jag sett barn gå upp i varv och visa sig från sin värsta hyperaktiva sida! Det som förvånar mig mest är att många småbarnsföräldrar har märkt samma sak, men ändå fortsätter ge barnen socker!
Oroliga barn
Barn som får mycket socker blir okoncentrerade, hyperaktiva eller aggressiva, rastlösa och nervösa. De kan inte sitta still i skolan, koncentrationen kring ämnet de undervisas i varar i 15–20 minuter, max. Många barn kommer till skolan utan att ätit frukost. Detta innebär att blodsockernivåerna är mycket låga, ja många av dem är totalt okoncentrerade redan från början, så hur i hela världen ska de då kunna lära sig någonting? Konventionell medicin har verkligen “tagit sovmorgon“, men sakta men säkert är någonting på väg att hända.
Svaret från den konventionella medicinen och skolan till hyperaktiva barn är särskilda resurser (extra lärare och psykologer) och amfetamin! (ja du läste rätt, de kallar det Ritalin, men det är samma innehåll). Många föräldrar har fått hjälp av Ritalin, men varför tänker inte fler på vad barnen får i sig? Många barn kan bli bättre och lugnare, men det krävs en förändring i kostvanorna. Något som kan vara en prövning för hela familjen under några veckor, men det är värt den ansträngningen. Det värsta sötsuget kan vara över efter 3–4 veckor för barnen, för vuxna tar det något längre tid enligt min erfarenhet.
Läs mer på tv-helse.se
