Utmaningen med att hantera plastavfall är ett växande problem idag. Vårt överberoende av detta konstgjorda material orsakar stora miljöproblem. När plast kastas på fel sätt bryts den ner och tar sig in i våra kroppar i form av mikroplaster.

En rapport från 2022, publicerad i Environment International, noterade att mikroplaster hade upptäckts i mänskligt blod för första gången. I april 2022 upptäcktes de även ”djupt i lungorna hos levande människor.”

Nu visar forskning fler platser där mikroplaster ackumuleras i våra kroppar — bland annat i reproduktionsorganen, och detta kan bidra till de minskande fertilitetstalen.

Enligt Institute for Health Metrics and Evaluation kommer 76% av länder och territorier världen över att ha ohållbara fertilitetstal till 2050, vilket innebär att befolkningarna kommer att minska.

Mikroplaster kan påverka manlig fertilitet

I Dr. Kevin Pho’s podcast diskuterar Dr. Oluyemisi Famuyiwa, grundare av Montgomery Fertility Center i Rockville, Maryland, hur mikroplaster bidrar till de minskande fertilitetstalen som observeras över hela världen.

Utifrån Famuyiwa’s forskning och medicinska praktik har hon märkt en stadig nedgång i spermakvaliteten, och att män idag är mindre fertila än sina farfäder. Hon föreslår att mikroplaster kan vara boven i dramat.

Famuyiwas synpunkter stöds också av annan forskning. I en studie publicerad i Frontiers in Endocrinology framförde forskarna en hypotes:

”Det är anmärkningsvärt att en exponentiell ökning av den globala plastproduktionen sammanfaller med en väl dokumenterad, befolkningsomfattande minskning i mänsklig spermieproduktion, som verkar accelerera sedan år 2000.”

Forskarna noterade att exponering för mikroplaster bidrar till lägre mängd och kvalitet av spermier. De hänvisade till djurmodeller, där mikroplaster hade ackumulerats i testiklarna.

Vidare noterade de att mikroplaster orsakade ”lokaliserad oxidativ stress och mitokondriell dysfunktion … och överuttryck av proinflammatoriska cytokiner i testiklarna.” Andra reproduktionsproblem observerades också, såsom minskade testosteronnivåer.

Dessa resultat verkar också vara relevanta för mänskliga hanar (och hundar). Famuyiwa hänvisade till en studie från 2024 publicerad i Toxicological Sciences, som undersökte förekomsten av mikroplaster i manliga reproduktionsorgan.

Av totalt 47 hundar och 23 män upptäckte forskarna 12 typer av mikroplaster i samtliga testiklar. Den genomsnittliga totala mängden mikroplaster var 122,63 mikrogram per gram hos hundar och 328,44 mikrogram per gram hos människor.

Polyeten var den mest förekommande mikroplasttypen. Forskarna drog slutsatsen:

”Dessa fynd belyser den utbredda förekomsten av mikroplaster i det manliga reproduktionssystemet hos både hundar och människor, med potentiella konsekvenser för manlig fertilitet.”

Kvinnlig fertilitet skonas inte heller från mikroplaster

Det är föga förvånande att mikroplaster också kan påverka kvinnlig fertilitet. Enligt sammanställd forskning från djurmodeller i studien publicerad i Frontiers in Endocrinology kan mikroplaster som ansamlas i äggstockarna leda till graviditetsrelaterade problem:

”Äggstockarna hos dessa exponerade gnagare har minskad vikt, minskat uttryck av cytoskeletala proteiner och uppvisar förändrad follikeldynamik, med en minskning av antalet växande och mogna folliklar och en ökning av atretiska och cystiska folliklar.”

Folliklar spelar en viktig roll för fertiliteten. Enligt London Women’s Clinic är folliklar små, vätskefyllda blåsor i äggstockarna som utsöndrar hormoner som styr menstruationscykeln. Hundratusentals folliklar finns i äggstockarna, men detta antal börjar minska vid 35 års ålder. Varje follikel släpper normalt ett ägg.

Studien i Frontiers in Endocrinology noterade att ansamlade mikroplaster i äggstockarna resulterade i oxidativ stress och störd antioxidantkapacitet. Proinflammatorisk signalering observerades också.

En annan forskargrupp fann mikroplaster i moderkakan. Denna forskning, som anses vara banbrytande av Dr. Famuyiwa, publicerades i Environment International och noterade att det är möjligt för mikroplaster att hamna i moderkakan, vilket kan påverka fostrets framtida hälsa.

Forskarna samlade in sex mänskliga moderkakor från frivilliga mödrar och använde Raman-mikrospektroskopi (en specialmetod för att bedöma kemiska sammansättningar i levande organismer) för att utvärdera förekomsten av mikroplaster.

Mikroplaster hittades i alla delar av moderkakan, inklusive de fetala, maternella och chorioamniotiska membransektionerna.

Även om effekterna ännu inte är helt utforskade drog forskarna slutsatsen att närvaron av mikroplaster kan påverka graviditet och förlossningsutfall negativt:

”Potentiellt kan MPs (mikroplaster), och i allmänhet mikropartiklar, förändra flera cellulära regleringsvägar i moderkakan, såsom immunsystemets mekanismer under graviditeten, tillväxtfaktorsignalering under och efter implantation, funktioner hos atypiska kemokinreceptorer som styr kommunikationen mellan moder och foster, signalering mellan embryot och livmodern, och transport av livmoderns dendritiska celler, naturliga mördarceller, T-celler och makrofager under normal graviditet.

”Alla dessa effekter kan leda till negativa graviditetsutfall, inklusive havandeskapsförgiftning och fostertillväxthämning.”

Xenoöstrogener i plast — orsaken till infertilitet?

Det finns ytterligare en viktig punkt som lyfts fram i studien publicerad i Environment International som jag vill betona — förekomsten av hormonstörande ämnen i mikroplaster.

Forskarna noterade att dessa hormonstörande ämnen ”kan orsaka långsiktiga effekter på människors hälsa.” Ett område som kan påverkas är fertiliteten.

Mikroplaster innehåller ofta ftalater, som kan läcka ut ur materialet och orsaka hormonstörande effekter.

Ftalater är dock inte de enda hormonstörande ämnena i mikroplaster. Andra inkluderar bisfenol A (BPA), flamskyddsmedel, bekämpningsmedel och per- och polyfluoralkylkemikalier (PFAS), så kallade ”evighetskemikalier.”

Denna hypotes stöds ytterligare av en evidensöversikt som utfördes för Kaliforniens delstatslagstiftare 2023. Översikten noterade att ”exponering för mikroplaster misstänks påverka spermiekvalitet och testikelhälsa negativt hos människor, baserat på … den höga kvaliteten på den samlade evidensen.”

En annan viktig aspekt jag vill lyfta fram är att plaster är xenoöstrogener som kan efterlikna effekterna av östrogen i kroppen. Deras farlighet ligger främst i stimuleringen av östrogenreceptorer.

Ftalater, till exempel, har östrogena egenskaper och har kopplats till andra sjukdomar. Som en studie publicerad i Healthcare noterar:

”Mänskliga epidemiologiska studier har visat ett signifikant samband mellan exponering för ftalater och negativa reproduktiva effekter hos både kvinnor och män, till exempel typ 2-diabetes och insulinresistens, övervikt/fetma, allergi och astma.”

Anledningen till detta är den onormala stimuleringen av östrogenreceptorer, vilket främjar cellproliferation och kan bidra till utvecklingen och progressionen av östrogenkänsliga cancerformer, såsom bröstcancer och livmodercancer.

Hur du kan minska din exponering för mikroplaster

Att förhindra, eller åtminstone minimera din exponering för mikroplaster, är ditt första försvar mot östrogenöverbelastning. Det är lätt att säga, men kräver ansträngning att genomföra, med tanke på att plast finns överallt — i din mat, vatten, kläder, hem, personliga vårdprodukter och till och med i hushållsdamm.

Att utbilda dig själv om olika plastkällor och vara medveten om dem kan göra mycket för att skydda din och din familjs hälsa. Här är några praktiska strategier för att komma igång:

  • Filtrera ditt kranvatten och undvik vatten som är buteljerat i plast — Om du behöver köpa flaskvatten, välj glasflaskor. Se också till att filtret du använder för att rena ditt kranvatten kan filtrera bort mikroplaster.
  • Koka hårt kranvatten — Om du har hårt vatten, överväg att koka det innan du använder det för matlagning eller dryck, eftersom hårt vatten fångar fler mikroplaster. Ny forskning visar att kokning av hårt vatten i fem minuter kan ta bort upp till 90 % av mikroplasterna.
  • Undvik plastförpackningar — Välj produkter som är förpackade i glas, metall eller papper istället för plast. Detta kan avsevärt minska mängden plastavfall som kan brytas ner till mikroplaster. Hemma kan du använda vaxpapper, bakplåtspapper eller papperspåsar för att förvara mat istället för plastfolie.
  • Använd återanvändbara behållare — Byt ut engångsflaskor, koppar och behållare av plast mot återanvändbara alternativ gjorda av säkrare material som rostfritt stål eller glas.
  • Mikra aldrig plastbehållare — Värme kan orsaka att plast läcker kemikalier in i maten. Använd glas- eller keramikbehållare för mikrovågsugn.
  • Undvik plastskärbrädor — Använd en skärbräda av trä eller glas istället.
  • Välj naturfibrer — När det är möjligt, välj kläder och andra textilprodukter tillverkade av naturfibrer som bomull, ull och linne, eftersom syntetiska tyger som polyester avger mikrofibrer och läcker xenoöstrogener.
  • Tvätta syntetiska kläder mindre ofta — När du tvättar syntetiska tyger, använd ett mikrofiberfilter i din tvättmaskin för att fånga upp syntetiska fibrer och förhindra att de når vattensystemet.
  • Välj livsmedelsklassade kosmetika och hudvårdsprodukter — Vissa kosmetika, tandkrämer och hudvårdsprodukter innehåller mikrokulor eller andra plastpartiklar. Leta efter produkter fria från dessa material. Helst bör du välja helt naturliga, livsmedelsklassade produkter.

Förutom dessa strategier finns det andra sätt att minska din exponering för mikroplaster. Du kan till exempel ta med återanvändbara påsar när du handlar matvaror och använda egna glasbehållare när du tar hem rester.

Undvik också bearbetad mat, eftersom den ofta är förpackad i plast. Välj istället färska, hela livsmedel.

childrenshealthdefense.org, Fertilitetstalen minskar av många skäl — mikroplaster är ett av dem

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här